älskade familjen funderingar minnen resor

>Memories…märkliga ting.

>

”Dina minnen kan ingen ta ifrån dig” sa min kloka kollega på lunchen idag, när vi satt och pratade om en resa jag gjort, och menade att man ska vårda dem ömt.
Så sant, och så härlig känsla att mina minnen är verkligen mina och de kommer jag alltid bära med mig. Men tanken lämnade mig inte på hela dagen, och efter att ha funderat lite över hans ord känner jag att det är på gott och ont, det här med minnen.

Visst är det underbart att komma ihåg sanden mellan tårna på Koh Phi Phi, den vidunderliga utsikten över Kinesiska Muren, morgonpromenaderna i Tunisien med min bästa vän eller en kall mojito med lillebror ute i Amazonas….men de andra då? De minnena som inte är lika sköna och pirrframkallande?
Alla kalla tårar som aldrig kommer att ta slut, besvikelserna som ätit mig inifrån men blivit mätta innan de nått hela vägen ut, knivarna som sakta försökt hacka sönder min själ men aldrig lyckats förstöra den, eller saknaden efter det man inte hade och aldrig kunde nå? Vad är de minnena bra för kan man stilla fråga sig? Kan man inte bara radera dem…eller är det kombinationen vi behöver för att forma fenomenet människan?

I mitt fall tror jag att blandningen av mina minnen har format en människa med ett smått överdimensionerat hjärta…kanske lite för stort för mitt eget bästa ibland. Men jag bjuder på det, och delar gärna med mig till den som är mottaglig och förstår värdet av det.
Mer än gärna faktiskt.

Vilka är era starkaste minnen – goda som onda?
Foto privat. Med moster mitt i en av många skrattattacker under en underbar helg i London, sommaren 2008…ett minne jag sparar för alltid.

.

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply
    Pernilla
    9 november, 2009 at 22:10

    >Mina "godaste" minne är när jag tog mitt körkort vid 30 års ålder, när jag tog min sjuksköterskeexamen tre år senare och när jag och Mannen gifte oss.

    Mitt "ondaste" minne är nog när mina "låtsas" morföräldrar gick bort och jag inte hann hälsa på den där sista gången..

    Jag är ganska förskonad från tråkiga minnen. De "goda" minnena jag har är alla relaterade till att jag har lyckats med något som jag under flera år trott att jag inte kan (om man nu bortser från när vi gifte oss).

    Sedan tror jag att de minnen som inte räknas till goda även har i "uppgift" att stärka individen..

    Hoppas Du får en trevlig måndagkväll!

    Kramelikram

  • Reply
    frida
    9 november, 2009 at 22:44

    >Jag ser mina goda fina minnen som just minnen, och de tråkiga jobbiga som lärdommar. Allt formar en men om minnen äter upp en inifrån och "jagar" en så tror jag att man behöver göra upp med minnet, det har jag gjort och jag har knappt något som "följer" mig utan omvandlat dem till erfarenheter och lärdommar. Fint inlägg. Gillar ditt sätt att skriva!

  • Reply
    Petra
    9 november, 2009 at 23:16

    >Ett gott minne som jag för alltid bär med mig är känslan av att stå på toppen av Mont Blanc! De dåliga minnena är en hel del, men jag väljer att förtränga dem just nu…

  • Reply
    Sandra - en liten del av Mig.
    9 november, 2009 at 23:29

    >Ett mycket bra inlägg. Funderingar som man kan vända ut och in på. Minnen är verkligen fantastiska, men ibland borde man kunna få radera ut vissa. De minnen som gör ont och vissa onda minnen finns det tyvärr inget gott med heller. Man måste nog lära sig att leva med dem, även om det stundvis är väldigt tungt. Jag brukar försöka tänka att, det här har skapat mig till den jag är, vilket jag oftast ser som positivt. Jag tycker att du verkar vara en fin människa med stort hjärta och kanske är en del av du, en liten del av de dåliga minnena. Som Du har gjort till något bra.
    Goda minnen jag har är när jag var liten och lekte med mina bröder samt härliga resor och möten med andra kulturer och människor. Dåliga minnen jag har är relationen till min mor och far. Minnen som jag nog aldrig förlåter.
    Men minnen anser jag till största delen vara positiva.

  • Reply
    Ann
    9 november, 2009 at 23:55

    >Har inte följt din blogg jättelänge, men länge nog för att ha försått att du är en tjej med ett mycket stort hjärta på rätta stället. Din blogg inspirerar, värmer och väcker tankar och därför är den en av mina favoriter. Kanste till och med min Favorit faktiskt.

    Mycket minnen finns det! Viktigt att komma ihåg allt, såväl dåligt som bra. Eller finns det sådana minnen som är så dåliga att man borde radera dem helt och för alltid? Sådana som föder ens dåliga sidor?

    En sak jag tänker på om just minnen är alla mina ensamma minnen. Saker som hänt när bara jag var med (eller alltså kanske fler människor, men inga jag känner, kan träffa och ventilera med) Minnen man inte riktigt kan prata med mina människor om, för de kan inte riktigt förstå. För mig är det viktigt att skriva ner dessa, så jag kan diskutera dem med mig själv senare när jag kanske fått nåt annat perspektiv… Och förstås för att jag inte ska glömma bort dem!

    Intressant oxå är ju hur två personer som varit med om samma händelse kan minnas det på så olika sätt. Olika människor minns olika detaljer. Nej nu ska jag sluta, det blir ju ett helt inlägg det här!
    Sov så gott nu!

  • Reply
    Ellinor
    10 november, 2009 at 08:53

    >Minnen, goda som onda, är en del av de personer vi är idag. De hjälper till att forma oss, våra tankar och värderingar.
    Vissa minnen håller man gärna kvar lite längre medan man försöker skaka av sig och glömma andra. Men desto mera vi försöker, desto mera påträngande blir de. Vi får helt enkelt lära oss att leva med dem och försöka se dem som en del av vårt liv och en del som gjort oss till den vi är idag.
    Kram

  • Reply
    emi
    10 november, 2009 at 09:06

    >De tråkiga händelserna (som sen blev tråkiga minnen) är fortfarande en del i vem man är idag. Även om det skulle vara skönt att inte komma ihåg det tråkiga tror jag även man Behöver det. För om man bara skulle komma ihåg det roliga kanske det tillslut blir blasé? Man behöver svängningarna mellan bra och dåligt för att verkligen uppskatta det bra. Eller iallafall jag behöver det, men såklart att det dåliga bara är en liten del av det totala. Jag vet inte om jag gjorde mig själv förstådd alls 😛 funderingar som snurrar runt i huvudet kommer inte alltid ut rätt. hehe.

  • Reply
    Kotte
    10 november, 2009 at 09:41

    >Fint skrivet som alltid med dina funderingar Helena.

    De jobbiga minnena formar oss förhoppningsvis till bättre människor. Hoppas och tror att du har fler fina minnen än mindre fina och att de tar över när de mindre trevliga minnena vill ta plats.

    Många kramar till dig!

  • Reply
    Ingela
    10 november, 2009 at 10:13

    >Det är fint att ha ett stort hjärta!

    Goda minnen gör att jag uppskattar livet! De kan vara allt från den dagen då jag tog beslutet att träffa David, när jag tog min examen, dagen då jag förstod att Ida inte skulle dö osv.

    Jobbiga minnen har jag tyvärr fler av känns det som ibland. De biter sig fast och vill inte försvinna. De har tyvärr format mig till den jag är idag. Vissa saker tycker jag inte om med mig själv men vad ska man göra när har gått igenom vidriga saker? Jag försöker fokusera på sådant som är bra och inte tänka så mycket på sådant som har hänt förut och på så sätt ge dem utrymme. Jag har ju börjat tro på lagen om attraktionskraft och då vill jag inte tänka på trista saker eftersom risken är stor att jag drar till mig ännu mer av det.

    Kram

  • Reply
    Vida
    10 november, 2009 at 21:35

    >Oerhört klokt och fint skrivet.

    Minnen bär vi med oss och de är dessutom inte objektiva, vissa av mina smärtar samtidigt så ser jag det som en del av den jag är idag och även om de kan vara jobbiga så tror jag att de är en del av livet. Men ibland ältar jag och då är det verkligen som att dra runt sig själv i smutsen.. men även det kanske är en del av processen..

    Kramen och tack för att du får mig att tänka efter

    Liv

  • Leave a Reply