>30 km i benen…
>
…och jag önskar så att jag kunde säga att det var löpning.
Men nej, mina ben är inte redo för löpning än enligt min sjukgymnast…och jag känner det själv också. Jag ska inte börja skriva om min irritation, frustration och ilska över att jag inte kan springa…och över att jag vid samma tid förra året sprang mellan 5 och 6 mil i veckan. Det var el camino som tog knäcken på mina fötter och ben, och min vandring kan jag aldrig vara arg och irriterad på…aldrig. Den mentala vinsten efter mina 80 mil överskuggar alla krämpor med större marginal än ni kan ana. Jag får springa när jag kan helt enkelt, punkt slut.
En otroligt skön avslutning på augustis första dag som har fördrivits med långpromenad, hemmapyssel, ett par timmar i solen, ett efterlängtat telefonsamtal med min bästa vän och inte minst med hela tre gamla sommarpratare. Alex Schulman, Mikael Tornving och David Batra har fått göra mig sällskap en varsin timme under dagen, och jag måste råda er till att lyssna på dem alla! Jag har skrattat och gråtit om vartannat, och framför allt fick herr Tornving mig att tänka på ett och annat…riktigt otippat!
Nu tänkte jag snart runda av den här sköna söndagen genom att släppa hela hjärnan framför en härligt verklighetsfrånvänd film…Cloverfield på TV4 klockan 23 blir ett bra sömnpiller tror jag…
Foto: Privat. Trött Helena efter 30 kilometer trampande…
2 kommentarer
soffan
>Har du verkligen tänkt dig att använda Cloverfield som sömnpiller…? Är det lämpligt? Är inte den typ… läskig? 😉
Ulrika
>Tack för tipset om Tornving, honom har jag inte hört än men Alex sommarprat gillade jag starkt. Lyssnade på honom under en av alla timmar i skidspåret i vintras..