hurra,  löpning

Sol till frukost…eller vilodagen som kom av sig

Vilodag från träningen idag då. Vaknade äntligen utsövd efter bara ett oplanerat uppvaknande inatt…det går framåt! Hoppade upp ur sängen, konstaterade klarblå himmel och sol, gjorde en kopp kaffe och ringde min allra bästa vän som fyller år idag (HURRA HURRA HURRAAAAA!).
Full med nytankad energi, som jag alltid blir när jag pratar med henne, stack jag ut för att ta en promenad. Benen ville dock inte alls gå, det kände jag redan i trappuppgången, så det var bara att stryka vilodagen ur kalendern och inse att det istället skulle bli en kortare joggingtur innan frukost.

67 minuter senare var jag hemma och insåg att jag hade hunnit med 12 helt fantastiska kilometer solsken genom stan. Ingen smärta what so ever i mitt ben, trots att det är mindre än två dygn sedan jag sprang veckans långpass. Lungorna log hela vägen och meddelade att de har mycket mycket mer att ge och hela jag såg nog ut som ett fånigt smile hela vägen. Jag kan inte förklara för er känslan av att kunna springa utan smärta igen, men ljuvlig är vad den är…ungefär lika ljuvlig som den något försenade gröten var när jag kom hem.


Miss Happy Face…med rosor på kinden och solsken i blick.

.

5 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.