löpning lopp

Fy fa…ntastiskt!

Ja, smått vidrig och samtidigt härlig…så kan man väl sammanfatta dagens löpning. Min obotligt krypande känsla i benen skvallrade om att flacka raksträckor på asfalt inte var melodin för dagen, så Lill-Jansskogen och dess härliga(?) backar blev lösningen.

1,5 km asfalt dit, två icke asfaltsvarv på 3-kilometersslingan och 1,5 km tillbaka. Ni som har sprungit där vet att backarna (iallafall för en tämligen oerfaren backlöpare som jag) inte är någon vidare kul historia. Ni som inte har sprungit där kan bara känna på ordet syrebrist och dra era egna slutsatser. Nedförsbackarna är dessutom lite för branta så det är ingen bra chans att ”vila” ens där.
Bitvis var det inte helt enkelt att förse musklerna med syre. Jag vet inte, men mina lungor kanske inte riktigt gillade att jag höll mitt vanliga invanda jag-kör-en-mil-i-rätt-bra-fart-tempo med en snittfart på 4.42/km…för de gjorde nämligen sitt bästa för att säga ifrån. De fick dock inget vidare gehör eftersom psyket redan hade förflyttat sig till den 24 september när jag tydligen har bestämt mig för att springa 30 kilometer i liknande miljö. Try me lungor liksom, bättre än så kan ni…eller måste kunna om knappt fem månader iallafall.

Jag blev dock rejält trött på mig själv mer än ett par gånger längs vägen och frågade mig gång på gång varför jag inte kan vara som många andra och ägna mig åt sköna pass ”för att träning ska vara kul”? Fick dock svaret när jag äntligen kom tillbaka till Humlegården, satte mig vid ett blommande träd och fick tillbaka min normala andning samtidigt som solen tittade fram på en himmel som fram till dess varit gråare än ett grustag. Det är ju den känslan du jagar Helena…bara den.

Önskar ni hade kunnat krypa in i min hjärna, då hade ni verkligen förstått.
Lovely.
(…och ja, jackan var överkurs. Note to self: backar = ingen jacka.)

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply
    Träningsglädje
    5 maj, 2011 at 22:01

    bra tips. den slingan vill jag springa inom kort. 2 varv blir perfekt. och ja, jag minns en jättebacke i den – precis bakom kth va? eller vilken skola det nu är.

  • Reply
    Christer Barregren
    6 maj, 2011 at 07:20

    Jag älskar backar! Så fort jag ser en uppförsbacke så måste jag bara blåsa på, vare sig jag kan eller inte…

  • Reply
    Sandra
    6 maj, 2011 at 08:14

    Jag blir så glad och löparsugen när jag ser bilden på dig. Ha en fin fredag. Kram från Sandra

  • Reply
    Annika
    6 maj, 2011 at 08:18

    Åh shit! Låter kul! Nu börjar det bli dags att kolla om snön är borta och om det torkat upp i våra skogsspår också. Ska bli spännande att springa i ”skidspåren” 🙂

    Bra fart! Det kommer ju galant både på maran och Lidingö 🙂

  • Reply
    Anna
    7 maj, 2011 at 18:27

    Älskar Lill-Jansskogen! Den ligger alldeles vid mitt jobb på KTH-Hallens så tro mig – jag vet ALLT om de där backarna! Många backintervaller har mina ben sprungit (åhhh vad jag längtar).

    Förstår din känsla. Helt klart svårslaget!! 🙂

  • Leave a Reply