Vad hände???
Ok, jag har drabbats av någon form av post-marathon-lathets-syndrom. Sen urladdningen i Stockholm för 26 dagar sedan har jag liksom inte haft någon vidare lust att träna alls. Resan till Toronto och New York kom ju som en skön återhämtning och tanken var att komma igång med träningen på allvar igen när jag kom hem till Sverige. Perfekt timing tyckte jag i mitt stilla sinne. Och visst – jag har fått till tre löppass sedan jag landade på Arlanda i torsdags, men tre pass på en vecka är ingen vidare träningsintensitet för mig…jag skulle faktiskt kunna sträcka mig så långt att jag helt enkelt ser tillbaka på den som en usel vecka…ur träningssynpunkt, that is.
Träningspassen har varit hur sköna som helst när jag väl har satt igång, men jag tar mig liksom inte iväg för att ta första steget. Nej, istället vill jag göra andra saker. Som att strosa runt på stan utan mål, fika med min bästa vän (som skickade ett kaffe-sms när jag var på väg in på gymmet, varpå jag vände och hoppade över träningen…eh?), gå på aw med mina bästa kollegor och komma i säng alldeles försent, sova bort en halv dag med öppen balkongdörr eller bara bli helt tagen av Dave Grohl och hans fantastiska Foo Fighters tillsammans med 30800 andra människor på Stadion. Ja, sådana saker.
Jag känner inte igen mig själv och det är lite läskigt. Min kropp skriker efter träning men huvudet vill inte. Jag har ingen lust.
Jag trivs bättre här…inte under korkeken men väl i min säng.
Är det någon mer som har känt samma sak efter en rejäl fysisk urladdning? Är det kroppen som fortfarande reparerar sig eller är det ren och skär lathet som har slagit till? Enlighten me, please…
Du kanske också gillar
12 kommentarer
Erika
Lyssna på huvudet! Träningssuget kommer garanterat tillbaka och under tiden är det perfekt att vårda andra delar av livet, som fika med vänner och grymma konserter. Jag tror inte på å tvångsträna, blir liksom inget bra. Tror det kommer tillbaka per automatik 🙂 Finns en mening med det mesta!
Västgötskan
Nu har jag själv inte sprungit någon mara, men kan bara hålla med ovanstående talare: Kroppen är förmodligen smart nog att återhämta sig och detta är sättet den förmedlar det. Ta det lugnt ett par veckor till så ska du se att suget kommer tillbaka! 🙂
M
Fördelen med att vara så ruggigt tränad som du är att du har ”råd” att ta ett helt sabbatsår om du vill utan att det märks 😉
Mela
Absolut! Samma har hänt mig efter alla urladdningar. Efter båda marathonen har jag inte varit nåt vidare intresserad av att träna överhuvudtaget. Det kommer tillbaka, såsmåningom, bara att passa på att göra allt annat sålänge! Och tänk vilken tur att du har alla de där sidorna, du vet…!
i min lilla lilla värld
Jag har känt detsamma och då tagit en riktig paus. Dvs ingen träning alls på en hel vecka. Då började jag sakna det för mycket och sen var jag igång igen
Ellinor
Du gör rätt i att ta igen dig ett tag. Du vet att träningslusten snart är tillbaka!
Hoppas att du får en riktigt fin midsommarhelg!
Kram
MarathonMia
Absolut. Händer efter stora grejer – bara att vänta in lite lust – rätt var det är så kommer det. Tror lite det är överlevnadinstinkt – just att man tror man är återhämtad men kroppen egentligen vill vila lite till.
Pingback:
Katten
Ger man sig själv lite slack så kommer det tillbaks – balans, balans..
Ibland behöver man dock sparka sig själv i baken, och då kan ju tex en liten lyxig sommarpresent, typ ny träningsutrustning hjälpa 😉
Pingback:
Pingback:
Pingback: