Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Vi måste prata.

Ja, om det här med att sätta upp mål. Realistiska sådana. Och om att döda sina egna totalt orimliga förväntningar på sig själv.

Ni som har hängt med här ett tag vet att jag eventuellt kan besitta den tjurigaste vinnarskallen i hela universum. Betänk då även att den är än tjurigare inombords, och att jag försöker bespara er de flesta av mina ”kom-igen-bättre-kan-du-din-latmask”-tankar för mig själv. Ja, det kanske är ungefär 20% som läcker ut till omvärlden, resten tuggar på i mitt eget huvud (och det ska ni vara glada för :) ). Envisheten som bor i min kropp skulle förmodligen räcka ett helt år till både en och två normalstora skolklasser av trötta tonåringar…eller uppenbarligen till en två äpplen hög tjej att korsa ett helt land till fots trots att kroppen håller på att falla isär. Ja, ni fattar poängen.

Ibland krockar den där envisheten och vinnarskallen med saker och ting. Sjukdomar. Skador. Trötthet. Krockar där pannbenet oftast och tur nog går vinnande ur striden. Men…det finns en strid som är svårare att ta för den kära viljan, och det är den jag är rädd att jag måste utkämpa en tid framöver. Jag pratar om striden mot en kropp totalt ur form.
Jag har verkligen haft världens mest underbara semester och jag ler fortfarande över min sommar, men träningen har minst sagt varit en bristvara. Nu börjar hösten knacka på dörren, kost och sömn ska styras upp och kroppen ska tillbaka till normalläge igen. Om jag bläddrar 32 dagar(!) framåt i kalendern läser jag men fina bokstäver: Stockholm Halvmarathon, Lidingöloppet, Topploppet och Tjurrusetfyra lopp på lika många veckor, och min kropp vrålar HJÄLP! Det som kändes som världens roligaste utmaning tidigare i år känns nu lite lätt pressande, to be honest.
Hade min vinnarskalle varit lite mindre hade den tänkt ”åh, vad kul…nu springer vi och har kul”. Men istället tänker den ”hur f*n ska jag kunna slå mitt pers på halvmaran?”, ”pallar mina semestersega ben 3 mil terräng!?” och ”ska jag göra min sämsta mil någonsin runt Hagaparken den 1 oktober?”

Hur f*n skruvar man ner kraven på sig själv och sätter upp mål som är realistiska för stunden…och hur får man ett lopp att kännas kul trots att de personliga rekordtiderna ligger utom räckhåll..?

Hej då sommarmat och mammas bullar – hej uppstyrd höstkost!

  • Vad kul, ska du också springa Tjurruset? :) Vi ses i gyttjepölen ;)

    Som svar på din fråga så tror jag kroppen måste få vara ur form ibland för att kunna var i form igen. Du vet ju att allt har två motsatta poler i världen; plus och minus, gott och ont, surt och salt, Gud och Djävulen (om man är religiös) och detsamma gäller med formen – ibland i och ibland ur. Det gäller bara att kunna njuta av båda lägena. Sedan har du inte en så lång väg tillbaka till formen igen när du väl börjar, din kropp svarar upp ganska snabbt gissar jag på.

    M

    15 augusti, 2011

  • kram fina du,du har svaren själv….du väljer bara att ignorera dem ;)….LOVE!

    oroshjärta

    15 augusti, 2011

  • Känner igen det där allt för väl & kan inte ge dig några råd just därför..

    Enda sättet är väl att du gör sitt bästa, hur trist det än låter. Om du tänker på dig grymma sommar kanske kroppen automatiskt lägger in en extra växel? :)

    Anna

    15 augusti, 2011

  • Väl skrivet kloka kvinna.

    Elin

    15 augusti, 2011

  • Min löparkalender ser liknande ut, dock är min mara när topploppet går. Känns som det kommer bli en fartfylld höst!

    pilla

    16 augusti, 2011

  • Så där har jag känt senaste året då jag inte har gjort jobbet för att komma i samma träningsform som året innan. det gör det lite tråkigare att träna då jag identifirerar mig med den tränade frida. men det handlar ju om jobbet jag inte gjort och därför är det bara att göra jobbet. det är varken rimligt eller rättvist att jämföra mig med mig för 1 år sedan, herregud det är ju 365 dagar sen, om inte mer!

    Nej jag gör mitt bästa här utifrån mig just nu, mer kan jag inte göra. Vad skulle du säga till dina (blivande) kunder om dem ville springa milen som när dem var 30? Lyfta tunga vikter som dem gjorde förr när dem suttit på kontor senaste åren? Vad skulle du säga till den som njutit av supersommaren och låtit träningen vila för att sedan komma tillbaka mer motiverad än tidigare och med erfarenheten av att vara ”ur form”…? :)

    kram vännen!

    frida

    17 augusti, 2011

  • Intressant inlägg. Jag är inte rätt person att svara på det. Är själv oerhört inställd på att klara mina uppsatta mål. Att jag skulle vara sliten mentalt och fysiskt kan jag aldrig ursäkta mig själv med.
    För mig gäller bara att vara ännu lite bättre än senast

    Det är en utmaning du har framför dig och jag är övertygad att med perspektiv på tävlingarna som du genomför kommer du vara nöjd .. lite i alla fall =)

    mikael

    17 augusti, 2011

  • [...] Vi måste prata. Kategorier Välj kategori affirmationer älskade familjen appar balance training blodgivning bloggen irl bloggtips Bloglovin’ bloppis blueberry lifestyle böcker bokrecensioner boktips boybands bulgarian training bag chokladfabriken citat coaching conventions cykling dryck egotid el camino endorfiner events fettförbränning filmer filmrecensioner fitness magazine foton från mitt liv frågestund frukost funderingar funktionell träning glädje GoCoCo golden circle comedy club helena 2.0 Helena i bild Helena i media helena jublar helena morrar helena pysslar helena testar helena vill ha hemma hos Helena Holistic hudvård humor hurra i have a dream inspiratörer jobb kärlek kettlebells kloka ord konsert kost kosttillskott Lifeportalen löpning lopp love mål mat matfusk min ögonoperation min väg till pincha mayurasana mina läsare minnen mitt andra marathon(?) mitt dalarna mitt första marathon mitt Stockholm mode morgon motivation musik mysterier nominerad nostalgi nya livet NYC Okategoriserade ord på vägen Outside på hallmattan party paulo coelho personligt powerwalk prag presenter prylar PT RAW comedy recept red bull redcord resor restaurangtips saknad scandscape Selma Spa sett på stan shoppingtips singel i stan sjukdom skador Skavlan skor smink sommarlov sommarpratare sömn söndagssol söta saker spikmattan spot and tell stabilitetsträning stand up comedy Stiko Per Larsson Stockholm Marathon stockholmstips studio paus styrketräning super saturday svammel systerobror tårar tastecasting.se the academy The NIke Blast ToppLoppet träning träningsinspiration träningsprylar träningsvärk tv underbara lillebror undersökning utbildningar utlottningar utmaningar väder och vind välgörenhet välgörenhet vandringsprylar vänskap vardagslyx veckosummering verklighet videoblogg vila vintips yoga youtube बुद्ध /* 0 ) { location.href = "http://healthbyhelena.com/?cat="+dropdown.optionsdropdown.selectedIndex.value; } } dropdown.onchange = onCatChange; /* ]]> */ Arkiv Välj månad augusti 2011 juli 2011 juni 2011 maj 2011 april 2011 mars 2011 februari 2011 januari 2011 december 2010 november 2010 oktober 2010 september 2010 augusti 2010 juli 2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 januari 2010 december 2009 november 2009 oktober 2009 september 2009 augusti 2009 juli 2009 juni 2009 maj 2009 april 2009 mars 2009 februari 2009 januari 2009 december 2008 november 2008 oktober 2008 september 2008 augusti 2008 juli 2008 juni 2008 maj 2008 Rss feed Här hittar du min rss-feed var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-5985076-4']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www&#039 ;) + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })(); Post [...]

Leave a comment  

name*

email*

website

Submit comment