löpning,  sömn

Utsövd AB.

Den där planerat lugna kvällen i fredags blev faktiskt ganska lugn. Så när på ett par glas vin på stan, och sen Idol-häng (hur bra är Amanda F!?) med hämtmat och iskall riesling i soffan hemma hos min äldsta barndomsvän (älska att han bor i Stockholm!). Speciellt tidig kväll blev det dock inte…slog inte igen mina blå förrän runt 2 på natten. Kanske inte det smartaste (men mycket värt).

Igår morse vaknade jag med halsont, huvudvärk och en trötthet som totalt hade tagit över min kropp. Fruktansvärt oskönt, men inte särskilt oväntat. Lyssnade på vad hälsan sa mig, och sov mer eller mindre hela dagen (jag vet, det var soligt…vilket gjorde dagen ännu sämre inomhus). Soffan och jag liksom…all the way. Missade en fest jag verkligen verkligen ville gå på. Orkade inte ens hålla ögonen öppna för att kolla på en film. Vaknade halv två i soffan, vände på mig och somnade om. En totalt bortkastad lördag, men kanske var den välbehövlig för min kropp?

En helt annan känsla idag. Vaknade utvilad. Frisk. Inget vidare glad eftersom det kändes som om jag har kastat en ledig lördag i sjön, men ändå…frisk. Övertalade dock mig själv att gårdagen var nödvändig, och jag hade förmodligen varit megaförkyld idag om jag hade gått på den där festen ändå (som jag övervägde hundra gånger).

Det känns bättre nu. Jag drog på mig löparskorna, en massa kläder och mössan och stack iväg på en helt kravlös lufs runt Kungsholmen. Ingen musik, inga prestationskrav och gps:en under jackärmen så att jag inte skulle veta hur snabbt det gick. Det gick inte snabbt, men inte långsamt heller. Det gick lagom, men framför allt gick det utan ansträngning och utan snor.
Jag tänker ta det lugnt resten av söndagen. Ta det lugnt och försöka klura ut hur jag ska balansera mina veckor lite bättre så att jag inte är som en urvriden disktrasa när helgen kommer. Knivigt, men på något sätt ska det väl gå?

8 lufsiga kilometer senare ler jag igen.

3 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.