Svett, svett, svett…
Löpning var klart, men in i det sista tvekade jag över i vilken form det skulle ske. Kastade ut en fråga på Facebook – intervall eller långpass? – och ställde mig på löpbandet och värmde upp i 2 km. Alla var samstämmiga…intervaller blev svaret och intervaller fick det bli.
Tusingar med en minuts vila mellan kändes lagom (blir intervaller någonsin ”lagom”…eh, nej.), och det gick över förväntan! Fina tider – 4.07, 4.07, 4.00, 4.00 och 3.56 – och då hade jag ändå energi över till att köra 5 km ”nedjogg” (25.56 = jogg?) efteråt.
Bra pass. Tack alla som övertalade mig till intervaller istället för en segdragen långpanna! Börjar hitta tempot igen lagom till vintern…bra timing. Not. 🙂
Skakig? Japp.
Du kanske också gillar
Att ändra sina planer (och överleva ändå)
Ultravasan 90 2016 – the story (part II)
4 kommentarer
erika
Du är en löpare av rang du! 🙂
Alina
Långlöpning på löpband känns så himla värdelös.. halva grejen med långlöpning för mig är att det är väldigt meditativt på något sätt, relativ tystnad, tankar som kommer bara flyter iväg.. osv. Det händer inte på gymmet, för mkt folk runtomkring och för mycket ljud.
Intervaller på löpband är däremot mycket roligare (tycker jag) än intervaller utomhus – klockan och siffrorna får mig att orka klämma ur det där allra sista i intervallerna!
Ulrika
Jag säger bara: wow! Och svaret på frågan om 25:56 på 5 km är jogg är ett solklart nej. Grymt jobbat!
0roshjärta
Sitter och inväntar regn slut så ja kan susa Söder runt….<3