En halvmil och en Hamilton

Ja, så kan jag väl sammanfatta min tisdag. Först min första (och extremt efterlängtade) detox-löpning och sen ”Sveriges genom tiderna bästa actionfilm” med en fin vän och ett himmelskt gott päron.

Löpningen var mer efterlängtad och välbehövlig för mitt psyke än vad den var kvalitativ och flowig (jag vet, det är inget ord men ni fattar) för kroppen. Fem ynka kilometer på löpbandet, de tre första i lugnt och skönt tempo och de två sista i 4.36-fart, bara för att testa liksom. Facit blev en otroligt lätt känsla i kroppen men en total avsaknad av energi i musklerna, helt enligt vad jag misstänkte. God damn vad jag längtar efter att orka träna på riktigt! 

Sen var det då alltså dags att kolla in nya Hamilton, aka Mikael Persbrandts ”superkropp”. Visst är han vältränad 48-åringen, men det räcker liksom inte för att sy ihop en bra film. Det är mycket action och blod och lite nagelbitande…men nä, jag vet inte…jag ger den 3 av 5.
Toppbetyg får dock fenomenet att folk verkar trycka i sig gränslöst med kalorier när det vankas bio. Det räcker liksom inte med popcorn, man ska gärna ha läsk, en chokladkaka och en påse bilar också…och ännu mer gärna ska man äta upp det redan innan reklamen är slut. Snacka om inarbetat beteende…hur många är egentligen sugna på allt det där!? Helt obetalbar i sammanhanget var den medelålders kvinna som helt sonika satte sig ett par stolar bort och hade en hel Aladdin-ask med sig som biogodis – bara till sig själv! Det är det första jag ska göra efter min detox – gå på bio med en 500-grams chokladask. Not. 🙂