Löparfokus(?)
Jag hade ett samtal med min mycket kloka sjugymnast David igår. Innan jag åkte på semester hade jag en rätt intensiv löparvecka med 6,9 sprungna mil på 7 dagar och mitt högra knäveck har inte varit sig likt sedan dess. Vi pratade, han förklarade att det förmodligen sitter i ryggen (som vanligt) och att han ska knäcka den till rätta nästa vecka.
Tittade tillbaka på den där veckan när jag sprang lite mer än jag brukar och kunde konstatera att jag avverkade ett par milpass i ett för mig ganska snabbt tempo (runt 45 minuter), ett intervallpass där jag brände av tio tusingar i 4-minuterstempo, ett halvlångt pass strax under mitt marathontempo och avslutade med en halvmara på strax över 1.40. Lite mycket kanske jag kan tycka såhär i efterhand.
När min käre sjukgymnast fick höra det frågade han mig vad jag egentligen har för mål med min löpning – vad vill jag bli bra på? Han försökte få mig att inse att jag inte kan vara världsmästare på både milen och maran, och att det kanske kunde vara smart att satsa på en sak, och göra det andra för att det är kul men utan något vidare tidskrav? Anledningen är att det skulle slita för mycket på kroppen att träna för att bli rekordsnabb på alla distanser, och jag förstår självklart hans tänk.
Men hur ska jag kunna välja!? Hur ska jag kunna välja bort känslan att jaga sekunder under milen runt Kungsholmen? Eller den otroligt peppande utmaningen i att orka hålla tempo i sjukt långa 42 kilometer? Eller den lagom utmanande men fantastiskt sköna halvmaran? Eller för den delen att köra en 5-kilometare så att det bränner i luftrören? Och hur springer man ett lopp bara för att det är kul!? Hur joggar man iväg när startskottet går och springer ända till mål utan att tänka på att pressa tid om man är en inbiten vinnarskalle och älskar att tävla mot sig själv?
Hur gör alla ni löpare därute? Vad fokuserar ni på – en distans eller många?
Fokus i senaste Fitness Magazine.
Tänk om det vore lika självklart i mina löparskor…
7 kommentarer
Raz
Jag springer bara.
Helena
TACK för att du kommenterade så att jag hittade in till din blogg! Köpte precis ett par Bikila så jag kanske lär mig att ”bara springa” nu också… 😉
Katarina
Du får börja med att fråga dig själv vad du vill med din löpning.
Det funkar ofta att bli ”halvbra” på alla distanser, men om du vill bli riktigt bra krävs det vanligtvis (om man inte är en jättetalang med robusta gener) att man väljer en distans och lägger krutet där.
Iallafall var det så för mig. Jag försökte bli bra på att både springa snabbt och cykla långt. Det gick verkligen inte, och det var först när jag valde att lägga fokus på en gren och en distans som jag verkligen kände att jag började utvecklas mot ”mitt bästa jag”.
En coach som tar en i örat och tvingar en att vila kan också vara en väg 🙂 (jag är svinbra på att vila så jag löste dock det där på egen hand.
Alla tävlingar behöver inte springas för att slå sitt PR, det funkar fint att tävla utan en regelrätt formtoppning, men drar man inte ner på träningsmängden så blir ofta resultatet därefter.
Ann
Snygging!!
För mig är det enkelt eftersom jag inte är snabb men ändå hyfsat uthållig; jag vill bli bättre på maran och skickligt taktiskt på Lidingöbanan…men samtidigt förbättra min miltid och fixa den där sub 45-tiden… Dock känner jag att det får ta sin lilla tid, vad tusan man har ju MASSVIS med år på sig och det vore ju toppen man kunde bli klok nog att ta det lilla lugna och få njuta av skadefrihet i första hand.
Men ja vad vill man bli bra på…det funkar väl att ta alla distanser, bara man tar en i taget? Som sagt, vi har ju MASSVIS med år på oss. Ta maran nu och milen när du är 35. Fy fan vad unga vi är, btw.
Kramar och trevlig helg-önskningar!!
Lotta
Nu prioriterar jag träningen inför maran i juli – så det är uthållighet och längd som är viktigast. Resten kommer på köpet hoppas jag. Lycka till med din löpträning!
Magnus
Själv har jag lagt upp det så under våren att först är det fokus på milträning (Premiärmilen), sedan halvmaraträning (Kungsholmen runt) som övergår i ren maraträning inför Stockholm marathon. Då fokuserar man på en distans i taget och får en naturlig progression i träning..från snabba 10km-intervaller, till halvmaraträning och slutligen långa pass i tänkt marathonfart.
Karin FitnessochHälsa
Svårt för dig…. Före egen del har jag inte så svårt att välja eftersom både halvmara och mara är lite för långt för min smak. Än i alla fall. Men förstår att det är svårt att välja när man gillar alla distanserna.
Cool och snygg e du i tidningen! =)