Okategoriserade

RIP Caballo Blanco…

Jag vaknar till den otroligt sorgliga nyheten att Micah True, alias Caballo Blanco, har hittats död i Gila, New Mexico. I tisdags lämnade han sin lodge iklädd shorts, t-shirt och löparskor och gav sig iväg för att springa en 15 mile-runda. Han kom aldrig tilllbaka.

Jag träffade Micah i september när han höll en otroligt inspirerande föreläsning på Bosön. Jag skrattade och grät om vartannat och efteråt var jag bara tvungen att byta några ord med honom. Ett par dagar efteråt lämnade han ett avtryck här på bloggen:

truth is beauty
beauty is truth
that is all we really know in life
and all we need to know
Run Free!

Vi blev vänner på Facebook (hans sista status: ”anybody want a nice, low-key trail running get away in beautiful country, try the Gila Hot Springs of Southern New Mexico”…och jag utgår ifrån att det är där han nu har hittats), och vi har sedan dess haft en del kontakt via mail. Han bjöd in mig till att springa hans världskända Copper Canyon Ultra Marathon nu i mars och jag övervägde länge att åka. Efter överläggning ansåg jag dock att jag behövde mer träning och bestämde mig för att skjuta upp det. Jag, tillsammans med ett par andra eldsjälar, planerade även att skapa ett löparevent inom en snar framtid och flyga hit honom till Stockholm igen…och han hade tackat ja. You are welcome anytime blev hans sista ord till mig, och det gör ont att det nu är försent.

Jag grät när jag läste Born to run, jag grät när jag hörde Micah föreläsa på Bosön om sitt otroliga arbete för tarahumara-indianerna och jag grät imorse när jag insåg att jag aldrig får träffa honom igen.  RIP Micah – run free forever.

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply
    Mela
    1 april, 2012 at 08:28

    Va? Men nej, så sorgligt!

  • Reply
    SuperSHEro
    1 april, 2012 at 09:20

    nej sorgligt. Läser born to run just nu faktiskt.

  • Reply
    Annelie
    1 april, 2012 at 11:58

    Otroligt sorgligt! Hoppas att det gick snabbt, när det väl hände, så att han slapp lida…

  • Reply
    Anna
    1 april, 2012 at 14:18

    Det blir så verkligt när det är någon man träffat. Förstår att det känns tråkigt & du lär ju aldrig glömma det han föreläst om.

    Jag bara hänger på vännerna med löpningen, men det känns kul. Får se vart det leder 🙂

  • Reply
    Uppochhoppa
    1 april, 2012 at 19:12

    Fy så ledsamt, och en så vacker historia ni delat i kärleken till löpning.

  • Reply
    Madde How
    1 april, 2012 at 21:15

    Men fy va hemskt! Man får hoppas att det gick fort och att det var något som plågade honom. Han fick löpa in i det sista..

    Kram till dig Helena!

  • Leave a Reply