Ånger
Jag har aldrig ångrat en löprunda. Aldrig någonsin. Idag ångrade mig flera gånger under några kilometer, det var otroligt segt att ta sig ut efter nästan 9 h sömn (ovanligt mycket för mig…) och det var ett par rejält tunga ben som lufsade iväg efter morgonkaffet. Hela milen var faktiskt väldigt tung, och jag misstänker att det är mina två kvalitetspass – backintervallerna och den progressiva milen – från tidigare i veckan som sitter kvar i benen. Det tillsammans med lite marklyft och annat gott i fredags som sitter som en molande värk i hela kroppen.
Anyway. När jag kom hem ångrade jag inte en sekund att jag ändå tog mig ut, och jag säger det igen – jag ångrar aldrig en löprunda, hur segt och motigt det än har varit innan! Jag ångrar inte heller att jag tinade lite bär när jag var ute, så att jag kunde få en extra god frukost när jag kom hem med blöta fötter.
5 kommentarer
Sanna Backman
Jag håller med! Hur segt det än må vara att ta sig ut eller att ta sig till gymet, så har jag nog aldrig ångrat ett pass….man ångrar bara de passen som inte blir av 😉
Josefine
Samma lika här, ångrade mig de sista, tunga, 7 kilometrarna av mina 27 – men man måste ju liksom ta sig hem! Fast när man kommit hem, duschat, druckit några glas mjölk och satt sig i soffan så känns det ju väldans bra….och inte ångrar jag löprundan!
Elin
Håller med! Ibland kan jag känna å nej varför när jag börjar, men sen när jag är klar så tänker jag ofta vad skönt och vad tur att jag inte gav upp!
Bra jobbat! =)
Kram Elin
Ann
Bra jobbat!! Och bär från norromdalälvensomewhere…vilken belöning!!
Miranda
Så sant. Man ångrar sällan saker som man gjort. Bara sånt man inte gjort. Och ett missat träningspass går ju faktiskt aldrig att ta igen!