funderingar livet är nu

#livetärnu

Mina sommarmorgonpromenader här hemma i Dalarna är min bästa tid för reflektion. Det är något speciellt med luften och naturen här som gör att jag tänker klarare och störningsmoment som kraftiga ljud, trafik och en massa människor är obefintliga vid 7 på morgonen.

Igår morse opererades en person i min absoluta närhet för bröstcancer. Höger bröst togs bort och om tre veckor får vi veta om den vidriga sjukdomen har spridit sig vidare i kroppen eller om gårdagens ingrepp räckte för att rädda resten av den kropp som ska leva i minst 50 år till. I min värld finns bara det senare alternativet, men rädslan och oron får mig att börja tänka lite extra över livets sårbarhet och hur skört allting är…och morgonens promenad i solen väckte en hel del tankar över den tid vi har till låns här på jorden.

Jag har så svårt att första människor som lever livet som om det vore oändligt. Skrämmande många – i övrigt förnuftiga – människor verkar leva efter devisen less is more, och förstår inte att livet ska levas fullt ut varje dag. Jag blir ledsen när jag hör människor som lever bara för helger och semestrar, som avskyr måndagar som pesten eller väljer att lägga all sin energi på att vara förbannade en hel dag över att det regnar i juli. Eller orkar irritera sig över fullständigt obetydliga småsaker i vardagen förresten – som att Ernst har vikt upp sina byxor lite för mycket när han tassar runt barfota i tv.

Varför lever människor liv de inte vill leva, när de själva har all makt i världen att ändra på det? Dyrbar tid som spenderas på arbetsplatser de avskyr, trasiga relationer som till varje pris skall hållas ihop trots att varenda jävla fog har brustit, eller alla de där drömmarna som är fullt möjliga att nå men ändå förblir drömmar livet ut.
Varför slösar vi bort vår tid på jorden som om den vore helt obetydlig och meningslös? Varför bokar vi inte den där resan som vi så gärna vill göra, och egentligen har råd med om skippar att köpa det där kaffet på stan eller de där skorna vi inte behöver? Varför går vi bara ut och äter middag på lördagar? Varför tar vi inte ett glas champagne en helt vanlig tisdag i november? Varför firar vi inte fler namnsdagar med kramar och presenter? Varför tillåter vi oss själva inte att älska och må så bra som vi förtjänar? Varför går vi alltid hem från fester när det är som roligast, och varför tänker vi så ofta ”nej, men inte ska väl jag…?

Jo, det ska du så fan göra! Du SKA boka den där resan! Du SKA bryta dig loss från det där livet som inte får dig att må precis så bra som du förtjänar! Du SKA dricka champagne på en tisdag! Du SKA glädjas över till synes obetydliga småsaker! Du SKA ringa till din bästa vän och säga jag älskar dig! Du SKA äta en helt vanligt onsdagsfrukost på finporslinet och du SKA våga säga tack och hej till allt som inte förtjänar att vara med och dela din dyrbara tid. Livet är nu och du skulle bara våga låta det gå så långt att du ska behöva få ett tråkigt besked där det svart på vitt står att din tid på jorden är räknad innan du börjar leva det fullt ut!

“One day your life will flash before your eyes. Make sure it’s worth watching.”
Gerard Way

You Might Also Like

29 Comments

  • Reply
    En annan Helena
    12 juli, 2013 at 10:28

    Har följt din blogg ett tag nu och tycker den är väldigt trevlig och inspirerande, men det här var nog det bästa du skrivit hittills!!! 🙂

  • Reply
    Lotta
    12 juli, 2013 at 10:33

    Dagens – om inte veckans, månadens, sommarens – bästa inlägg. Så r ä t t. (bubbel dricker vi varje söndag kväll för att fira av en vecka och fira in en ny)

    Hoppas ni får positiva svar om din nära o kära. *håller tumme*

  • Reply
    Jennie
    12 juli, 2013 at 10:49

    Det här gör mig alldeles lycklig att läsa!
    Kram

  • Reply
    Åsa
    12 juli, 2013 at 11:02

    <3

  • Reply
    Ellinor
    12 juli, 2013 at 11:12

    Det må vara en nästintill uttjatat klyscha, men det ligger så mycket i uttrycket ”lev varje dag som om det vore din sista”. Ingen av oss borde ta livet för givet då vi aldrig vet vad som kan hända. Ingenting som vi skall gå runt och oroa oss för men däremot ta vara på alla chanser vi får och se till att leva vår dröm!

  • Reply
    Maria - Helt (h)ärligt!
    12 juli, 2013 at 11:18

    Amen to that!

  • Reply
    Eliana
    12 juli, 2013 at 11:24

    Du borde sommarprata!
    Härliga du! 🙂

  • Reply
    Charlotta
    12 juli, 2013 at 12:00

    Snillrikt och vasst sammanfattat om livets essens, tack för en rörande text om de viktiga här i livet!

  • Reply
    Henke
    12 juli, 2013 at 12:41

    Så sant som det var sagt! Tack 🙂

  • Reply
    Karin Tri - triathlon
    12 juli, 2013 at 12:44

    Så bra skrivet Helena! Det är så lätt att falla in i en mall över hur det ”ska” vara och vad man ska göra. Men det gäller att känna efter och välja själv, vi har bara ett liv och vi får göra det mesta och bästa av det!

  • Reply
    Madelaine
    12 juli, 2013 at 13:48

    Jag ramlade på din blogg och fastnade,, så oerhört imponerad över din Vasalöpning så det är helt galet.
    Det är inget jag är sugen på, men det var riktigt inspirerande att följa och läsa. Vilken rockstar!
    Och jag tror, många av oss iallafall, behöver liksom bli lite omskakande för att inse hur dyrbart varje dag i vårt liv är och hur viktigt det är att vi tar oss en funderare på hur vi väljer att leva det.
    Tack för att du påminde oss om det, för det är lätt att det grumlas emellanåt och man liksom lever på ren rutin.
    Och framförallt ställa sig frågan när man hänger upp sig på något, hur viktigt är det här egentligen?

  • Reply
    Petra Axlund Stegman
    12 juli, 2013 at 14:54

    Word!

  • Reply
    Maria
    12 juli, 2013 at 15:08

    Tänk att det kan vara så lätt det är att glömma att det är NU vi ska leva, inte sen. Livet är inte evigt.

  • Reply
    Nina
    12 juli, 2013 at 20:03

    Bästa, vackraste sanningen!
    Kram på dej!

  • Reply
    Lovisa
    12 juli, 2013 at 20:10

    Många kloka ord.

  • Reply
    Rebecca
    12 juli, 2013 at 21:19

    Jag tar till mig av varje ord. Skriver ut denna fina kloka text och tittar eller tänker på den och budskapet varje dag från och med nu. Tack Helena!

  • Reply
    Karin FitnessochHälsa
    13 juli, 2013 at 00:50

    Kloka ord, Helena! Jag håller med och suger åt mig.

    Tänk att det är på sommaren och semestern man ofta får den där typen av tankar och reflektioner. Välbehövligt!

  • Reply
    FitnessByMe
    13 juli, 2013 at 07:55

    Så sant – tack för inspirationen! 🙂

  • Reply
    Robin
    13 juli, 2013 at 19:57

    Om jag säger så här. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade ut på landet. Stressen, den dåliga luften osv, existerar nämligen inte här. Dessutom så gick jag ner från 100kg till 75kg också 😉

    Jag började nämligen jogga, gå, springa och simma. Därefter började jag gymma 🙂 Tråkigt att höra om din vän. Min mors vän är döende i cancer, och hon vart mamma för inte så länge sedan.

    Så jag känner helt klart att mer behövs göras i kampen mot cancer…För det är så många som är drabbade utav eländet.

  • Reply
    Aniika
    14 juli, 2013 at 10:32

    Mitt i prick. Så tråkigt att höra om din vän, hoppas det ordnar sig till det bästa.

  • Reply
    Malin
    17 juli, 2013 at 08:52

    Ditt inlägg rörde mig till tårar vännen… hoppas att allting går bra för din vän! Kram

  • Reply
    Fuck off! « Health by Helena
    12 september, 2013 at 20:38

    […] många år av kämpande, och hon är evigt saknad av många. Sjukdomshelvetet finns fortfarande alldeles för nära mig och jag ber för min själsfrände varje dag. Idag kom en kallelse till läkarundersökning för […]

  • Reply
    Lisa & livet från den ljusa sidan
    13 september, 2013 at 10:08

    HElt fantastiskt inlägg. Håller så med dig.

    Och ps. Fuck cancer.

  • Reply
    Livsglädje « Health by Helena
    18 september, 2013 at 10:27

    […] – något som många av oss som är friska och har hela livet framför oss inte gör. Jag har skrivit om det tidigare, och idag är min ståndpunkt än […]

  • Reply
    Perspektiv « Health by Helena
    5 december, 2013 at 17:48

    […] Jag har skrivit spaltmeter i ämnet men kände nu att det var dags igen, både för mig själv och andra att rycka upp sig, även om det mörkaste december rasar utanför fönstret. Jag tänkte på min moster. Min älskade, starka moster som har varit med mig i hela mitt liv och numera är mer som min syster. Vi har haft så ofattbart kul tillsammans, skrattat i timmar och rest både hit och dit på helt fantastiska tjejresor som har fått det att bubbla i kroppen. Vi har spenderat otaliga kvällar hemma i soffan i Dalarna, skrattat ännu mer, skrivit julrim långt in på småtimmarna, löst kilometer med korsord, badat fotbad tills solen nästan gått upp och druckit rosé i solen. Hon är en av mina absolut bästa vänner, och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Sedan i somras har hon kämpat mot det helvete som bröstcancer innebär. Operation, ny operation och nu cellgifter. När det (tack gode gud snart) är klart väntar strålning och i mars nästa år ska hon äntligen vara färdigbehandlad. Om fem år kommer hon att friskförklaras. Punkt. […]

  • Reply
    Vad skulle du göra? « Health by Helena
    16 januari, 2014 at 10:53

    […] par meningar upp som fick mig att tänka ännu mer på det jag så ofta redan tänker på – att leva livet medan man lever. ”Innan jag fick reda på hur mycket min cancer hade spridit sig tänkte jag i banorna att […]

  • Reply
    SURVIVOR « Health by Helena
    19 april, 2014 at 16:00

    […] – men lyckad – cellgifts – och strålningsbehandling för en vidrig sjukdom som flyttade in i hennes kropp i somras är hon nu fri från […]

  • Reply
    140 minuter frihet « Health by Helena
    19 juli, 2014 at 08:37

    […] Den här sommaren är den bästa på länge. Hela min vår var full av resor och eftersom jag blickar framåt mot ett äventyr i början av hösten så har jag bestämt mig för att ha en lugn och oplanerad sommarsemester. Jag gör vad jag vill, tiden är min och jag fokuserar på saker som jag mår bra av. Lever i nuet. […]

  • Reply
    Kili, here I come…äntligen. « Health by Helena
    11 augusti, 2014 at 12:24

    […] mamma en hårsmån ifrån att frontalkrocka med en stor BMW X3, och det var droppen efter ett år med sjukdom i familjen och otaliga tankar över att livet är här och nu…och dagen efter bokade jag resan. Den 14:e […]

  • Leave a Reply