löpning lopp resor

ING NYC Marathon från trottoaren

Jag har ångrat ungefär en miljon gånger att jag inte var med idag, och lika många gånger har jag varit glad över att stå bredvid. Det har varit isande kallt hela dagen, och efter mina två timmar vid ”800 meter kvar till mål”-markeringen vid Central Park var jag totalt stelfrusen i hela kroppen. Jag har fällt oräkneliga tårar över kämpande löpare, över kärleken från publiken som har gjort allt för att heja på de svagaste och över känslan som kommer tillbaka när jag tänker på hur det känns att veta att man har 5 minuter kvar av ett marathon. Tårarna har runnit lite extra över alla helt ofattbara hjältar som på något sätt överträffar sig själva och borde få ett stort bragdguld för sin insats – blinda, rullstolsbundna, mannen med bara ett ben, kvinnan utan armar…

Jag har skrikit mig hes till alla svenskar som leende har vinkat och tagit emot ett välbehövligt hejarop på svenska, och jag (och alla andra där jag stod) har kört high five med löpare från hela världen (inkl. Fred Flinta och en springande banan). Stockholm har en hel del att lära när det kommer till att heja på alla som kämpar där på asfalten, inte bara vänner och bekanta. Här är marathonlöparna hjältar, och hela vägen hem till hotellet hörde jag hur amerikanerna skrek ”good job” och ”well done” över gatorna till helt okända människor med finisher-värmefilt över axlarna. Way to go!

2013 var året då jag tackade nej till en startplats i ING NYC Marathon. Jag är inte så säker på att jag någonsin kommer att göra det igen.

DSC_0161

DSC_0177

DSC_0178

DSC_0179

DSC_0185

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply
    Sara
    4 november, 2013 at 03:58

    visst ÄR det häftigt med lopp i usa – hur fantastisk publiken är! jag har dragits med i hejakören många gånger under de lopp jag varit med som åskådare i usa, men det vore tamejtusan coolt att få springa också. den svenska publiken har så mycket att lära – men det är nog väldigt mycket en kulturgrej också. fast såklart, att heja på andra än den man känner är inte så jäkla svårt.

  • Reply
    pilla
    4 november, 2013 at 07:48

    Underbart! Lopp i USA är något speciellt! Jag ångrar också mitt nej tack till årets NYC marathon, men som sagt hoppas få chansen en annan gång!

  • Reply
    Henke
    4 november, 2013 at 15:36

    Ja, det är onekligen något speciellt med NY Marathon. Hejarropen från ALLA till ALLA är verkligen något jag beundrar publiken för. De går all in och gör Marathonet till en folkfest och det är en ära att få ha deltagit. Sen att det gick så där lagom kasst är ju en sak, men det är sekundärt i detta lopp, det är en njutning oavsett 🙂

    Tack för stödet! 🙂

  • Reply
    Marcus
    6 november, 2013 at 15:27

    Ser superbra ut, gillar speciellt killen med basketbollen, springer han hela maran så studsandes med bollen? 🙂

  • Reply
    Aniika
    18 november, 2013 at 21:29

    Party och löpning, en kombo jag inte riktigt hade förstått innebörden av innan jag såg det här… 🙂

  • Leave a Reply