löpning

Mental omstart

Jag sov väldigt många timmar i natt. Efter en sen fredagskväll(natt) med bubbel i glaset, mer skratt än magen klarade av och en lördag med fem timmar utomhusvistelse i vårsolen var jag igår kväll slut som artist. Jag bestämde mig för att inte ställa någon klocka, vilket resulterade i att jag sov nästan 10 timmar. Startade söndagen med långfrukost och lite pto.-jobb, både med befintliga kunder och ett nytillskott som har tagit ett bra beslut och investerat i sig själv och sitt välmående. Precis innan lunch började den mentala energin att ta slut och krypet i kroppen började ta överhanden. What to do när man har en hel del som återstår att uträtta denna söndag? Backintervaller!

Joggade iväg till Västerbron, men stannade under den istället för att springa upp. Under bron finns en perfekt backe för korta och snabba intervaller. Grått väder och lite småblåsig och det var nästan så att jag önskade mig lite lätt duggregn också, det hade satt extra guldkant på passet. Jag gillar när intervallerna blir extra grisiga, det är redan så j*vla jobbigt att springa intervaller så vädret kan lika gärna vara skit.

12 gånger spurtade jag allt vad jag orkade uppför backen och joggade ner. Hjärtat var på väg ut ur bröstkorgen varje gång och lungorna skrek efter syre – precis som det ska vara när man springer korta och snabba backintervaller. Är det någon gång teorin ”det ska vara kul att träna” inte passar så är det just vid sådana här pass. Det fina är dock att det är över rätt snabbt, och efter en lätt jogg hem, en dusch och mat var jag fit for fight att tänka klart igen och kunna jobba vidare. Fungerar varje gång!

IMG_7534

Varför ser backar aldrig branta ut på bild?

 

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Rund är också en form!
    6 april, 2014 at 18:02

    Nej, du har så rätt. Snabba intervaller är verkligen inte kul!! Inte när man håller på. Men jäkligt skönt efteråt. Precis som det ska vara! 😉

    Kram M

  • Leave a Reply