Browsing Category

endorfiner

endorfiner events

#SVDA14NOFILTER

Ja, precis det var jag på i helgen. Eller ”Svettisdagarna” som det heter i folkmun – Friskis & Svettis stora interna träningskonvent som äger rum en gång per år och som arrangerades första gången redan 1995. ”Jaha, du har varit på jympa hela helgen” tänker ni nu, som ungefär 90% av alla som fick höra att jag skulle dit (och även jag när jag först blev inbjuden). Bilden kunde inte vara mer fel.

Friskis & Svettis är en imponerande rörelse och har idag över 500 000 medlemmar(!) i 108 olika föreningar runtom i landet och runt 27 000 medlemmar utomlands. 16 736 instruktörer och ledare jobbar ideellt för att dessa människor ska få möjlighet att hålla igång och träna – de går alltså dit vecka ut och vecka in och instruerar sina pass och får inte en enda krona in på lönekontot. Snacka om eldsjälar och en genuin kärlek till sitt yrke! En av mina nära vänner har lett pass sedan 1997 och kommer förmodligen aldrig att sluta…imponerande! Inte konstigt med alla dessa ideella hjältar att hela Kistamässan fullständigt bubblade av energi från lördag morgon till söndag em…

Visst serverades det ett och annat jympapass, men bland de 134 programpunkterna under helgen kunde man också bland annat hitta dans i alla dess former, yoga, kettlebellspass, obstacle training, löpning och en uppsjö av bra föreläsningar. Min onda hals satte stopp för att träna så mycket som jag hade tänkt, men jag hann ändå få in en helt fantastisk föreläsning med Klas Hallberg (ta chansen och gå och se honom när han ger sig ut på turné!), en dryg timme lång föreläsning med Anders Szalkai med en massa matnyttigt inför min tredje mara i vår, ”yoga för löpare och andra stela” där jag fick utmana mina stela fötter och höfter, en styrketräningsföreläsning med alltid lika imponerande Michail Tonkonogi och sedan avslutade jag gårdagen med att kliva utanför min box och halvt snubbla mig igenom Åsa Fornanders nya koncept AfHo®.

Helgen som jag till en början trodde skulle bli jymping och ett rödvitt sektmöte blev så mycket annat. Visst, lite sektvarning är det ju, men det är en härlig sekt som jag har fått en helt annan bild av, och jag lämnade Kistamässan med glädje i hela kroppen och en massa nya kunskaper för både min egen skull och för mitt jobb. Dessutom – HATTEN AV för alla Friskis-ledare som sliter gratis för att hålla Sverige lite friskare, för det är precis vad de bidrar till när de håller en halv miljon människor i rörelse – ni är riktiga hjältar!

bild-81

bild-82

Klas Hallberg…gå och se honom bara.

endorfiner Holistic löpning

Boom!

Intervaller stod på dagens träningsschema, och jag passade på att testa ett nytt upplägg när det kommer till uppladdningen. Lite förändringar i kundbokningarna gjorde att jag fick en lucka redan klockan 8 på morgonen – en tid som jag normalt inte föredrar att köra snabba tusingar. Frukosten har sällan landat ordentligt den tiden, och jag har någonstans inbillat mig att intervaller utan ordentlig frukost inte ens är att tänka på. Kompromissade därför lite med mig själv och blandade till en snabb drink – i dessa lägen är kosttillskott onekligen bra – gjord på ett par jordgubbar, blåbär, vatten och vaniljprotein från vännerna på Holistic. Grannarna ville förmodligen döda mig för att jag drog igång blendern strax innan 6 och människorna på bussen undrade nog vad jag drack för rosa sörja, men det fick det vara värt.

Min tidiga morgonkund levererade finfint som vanligt, och när vi var klara vid 8 drog jag på mig löparkläderna – dagen till ära ett (snabbt?) blått linne istället för det vanliga svarta. Resultatet blev lysande om jag får säga det själv, och det får jag ju. Upplägget var uppvärmning, 7 x 1000 meter med 1 minuts vila mellan varje intervall, nedvarvning och på slutet 1000 meter promenad. Tiderna per tusing såg ut som följer:

05.00 – uppvärmning
03.58
03.58
03.56
03.56
03.56 (trött!)
04.16
04.24
05.00 – nedvarvning
1 km promenad

Trött överallt när jag klev av bandet, men väldigt glad över att kroppen uppenbarligen var pigg och nöjd utan fast frukost i kroppen. Det är inte sista gången jag kör det här upplägget, det är en sak som är säker!

cykling endorfiner Okategoriserade

En spontan mara

Cykelsuget tog över min kropp idag. Eller…egentligen ville jag faktiskt springa, men eftersom jag sprang över en mil igår så var jag vis nog att låta mitt vänsterben ”vila” idag. Eftersom jag dock inte gillar att behöva avstå från saker så intalade jag istället mig själv att det var cykla jag ville idag. Vips så var löpningen bortglömd…it’s all about tricking the mind, som James D’Silva säger. Enkelt.

Men att bara sätta sig och cykla är inte min kopp té, så självklart hittade jag på ett ”rimligt mål”…och målet idag poppade upp som gubben i lådan vid lunch – ”jag vet, jag cyklar ett marathon”. Bra Helena. 42195 meter på en cykel som står stillgreat. Envis som en hel hög åsnor som jag är så tog jag mig dock igenom passet, och helt ärligt så var det helt fantasiskt skönt. Efter någon mil kommer man in i någon slags bubbla och man trampar liksom bara på…trots att tempo och motstånd ligger preciiis under mjölksyregränsen.
Efter 85 minuter var mitt marathon över, och jag såg fräscht(?) nyduschad ut (varför svettas man så extremt mycket när man cyklar?) och benen var spaghetti – tänk skolmatsal, inte al dente. Endorfinerna hade kalas och jag konstaterade återigen hur underbart skönt det är att tömma kroppen på energi och låta hjärtat jobba.

Ett samtal med min kära moster på vägen hem höll glädjeruset igång, och väl hemma körde jag en välbehövlig storstädning av hela lägenheten…så lätt när man är djupt drogad av endorfiner och spelar en massa nyfunnen musik på Spotify. Jag kommer att sova som en stock inatt, veckan har börjat riktigt, riktigt bra och imorgon vankas det härlig sovmorgon.
Jag gillar verkligen livet nu. Big time.