Browsing Category

filmrecensioner

filmer filmrecensioner

Luften ur

Min onsdag har gått i ett. Tänkte summera dagen och min oväntat snabba progressiva mil på löpbandet efter att jag slutat jobbet, men så bestämde jag mig för att gå på bio innan jag åkte hem…och ingenting av det jag ville skriva kändes längre särskilt viktigt.

Jag hade turen att inte ha någon nära anhörig på plats i Thailand under julen 2004, men en dåvarande kollega förlorade sin lilla son i katastrofen och det var tungt nog att förstå. Bilder och filmer i massor har visats, och vi har nog alla försökt att förstå hur fruktansvärt det måste ha varit på plats när det hände. Filmen The Impossible – som bygger på en verklig familjs öde – av katastrofen ger en hemsk och klar bild av den där dagen för snart 10 år sen och känns som en hård käftsmäll som av snyftningarna att döma inte undgår någon. Tårarna är slut, och killen som satt närmast till höger om mig gav upp efter en timmes gråt och lämnade salongen.

Varma tankar till alla er som drabbades på ett eller annat sätt…och återigen – ta hand om de dina medan de fortfarande är med dig.

filmrecensioner löpning

En halvmil och en Hamilton

Ja, så kan jag väl sammanfatta min tisdag. Först min första (och extremt efterlängtade) detox-löpning och sen ”Sveriges genom tiderna bästa actionfilm” med en fin vän och ett himmelskt gott päron.

Löpningen var mer efterlängtad och välbehövlig för mitt psyke än vad den var kvalitativ och flowig (jag vet, det är inget ord men ni fattar) för kroppen. Fem ynka kilometer på löpbandet, de tre första i lugnt och skönt tempo och de två sista i 4.36-fart, bara för att testa liksom. Facit blev en otroligt lätt känsla i kroppen men en total avsaknad av energi i musklerna, helt enligt vad jag misstänkte. God damn vad jag längtar efter att orka träna på riktigt! 

Sen var det då alltså dags att kolla in nya Hamilton, aka Mikael Persbrandts ”superkropp”. Visst är han vältränad 48-åringen, men det räcker liksom inte för att sy ihop en bra film. Det är mycket action och blod och lite nagelbitande…men nä, jag vet inte…jag ger den 3 av 5.
Toppbetyg får dock fenomenet att folk verkar trycka i sig gränslöst med kalorier när det vankas bio. Det räcker liksom inte med popcorn, man ska gärna ha läsk, en chokladkaka och en påse bilar också…och ännu mer gärna ska man äta upp det redan innan reklamen är slut. Snacka om inarbetat beteende…hur många är egentligen sugna på allt det där!? Helt obetalbar i sammanhanget var den medelålders kvinna som helt sonika satte sig ett par stolar bort och hade en hel Aladdin-ask med sig som biogodis – bara till sig själv! Det är det första jag ska göra efter min detox – gå på bio med en 500-grams chokladask. Not. 🙂

filmrecensioner mitt Stockholm vänskap

Perfekt.

Det senaste dygnet har just varit det. Perfekt.

Tittar tillbaka 24 timmar och ser att jag sedan frukosten igår har bockat av ännu en dag på jobbet. Sprungit längre en mil för första gången sen i somras…12 km på lovande 57 minuter och 28 sekunder. Fikat  (ni måste testa Wayne’s Coffees gröna té med guava!) och livsfilosoferat med en efterlängtad vän (tack för att du är du P!). Förflyttat mig med samma vän till en mörk biosalong (och bevittnat en brand mitt bland stånden på Hötorget…), placerat en stor popcorn mellan oss och avnjutit En dag…boken som blivit film, och jag grät minst lika mycket igår som när jag läste boken på en gräsmatta i Dalarna i somras. Slappat en stund i soffan för chatsamtal med mamma (saknar dig!). Sovit en oavbruten och djup natt med mycket intressanta drömmar. Väckt Stockholms gator i mörkret och ätit en efterlängtad och välförtjänt frukost. Det här dygnet…perfekt är ordet.

Hur ser ditt perfekta dygn ut?

En del av dagens frukost.