Browsing Category

funderingar

Fitnessfestivalen funderingar Okategoriserade

Hälsosamt eller inte?

Det är fortsatt sjukstuga här hemma och imorse när jag under en timme inte sov – som jag har gjort resten av dagen – surfade jag runt lite bland bloggar som jag inte har hunnit läsa under min helg i Göteborg.

En och annan har åsikter om Fitnessfestivalen och vilken ohälsosam historia det är. Från Facebook klickade jag mig bl.a. in till Frida och hennes inlägg, där hon frågar sig ”när blir hälsa ohälsosamt?”, och det är en mer än befogad frågeställning som jag välkomnar in i den här branschen. Jag känner inte Frida särskilt väl men tycker att hon verkar vara en sund och bra person, och det här inlägget är ingen kritik mot henne och hennes åsikter – det är mina reflektioner och tankar kring en i mångt och mycket smutskastad del av träningsbranschen. Det finns mycket i det Frida skriver som jag verkligen håller med om, tro inget annat.

Jag nämnde själv i ett inlägg igår att jag personligen inte är så avundsjuk på alla kvinnor som mer ser ut som män, de som har större armar än midja och rätt uppenbart inte äter bara havregrynsgröt till frukost. Jag säger inte att de helt självklart trycker i sig otillåtna preparat, men gränsen mellan tillåtet och otillåtet är kanske ibland väldigt hårfin i alla säckar och burkar som trängdes på hyllorna på Svenska Mässan. Det fanns många preparat som jag blev lite rädd för och aldrig någonsin skulle stoppa i min kropp, men det är mitt val.
Självklart tycker även jag att de bikiniklädda, gigantiskt stora och onaturligt solbrända ”kvinnorna” som satt i vissa montrar och bjöd på färgglada drycker i små plastglas var rent osmakliga och verkligen inte utstrålar ”hälsa”, och jag kan för mitt liv inte förstå hur man vill se ut så. Men det är mitt val.

Dock tycker jag att vi ska vara lite försiktiga med att kasta för stora stenar runt oss. Det är ju uppenbart att det inte är hälsosamt för kroppen att deffa ner sig till 2% kroppsfett för att stå på en scen i några minuter, men hur hälsosamt är det egentligen för samma kropp att idogt träna friidrott (eller vilken annan idrott som helst) på elitnivå trots att kroppen svarar med skador oftare och oftare, att cykla en Vätternrunda smått otränad, genomföra en ironman eller för den delen ”bara” gå 80 mil på tre veckor? Varför är det ena mer ok än det andra? Varför är det inte ok att under en period minutiöst planera sin kost för att tappa kroppsfett och få fram sin muskulatur som man i timmar och med blod, svett och tårar har kämpat sig till, när det är fullt normalt att ställa klockan längs en 180-kilometerscykling under en Ironman, för att äta en förutbestämd liten bit choklad i exakt rätt tid? Eller att viga hela sitt liv åt vilken annan idrott som helst och försaka precis allt annat? Att springa flera mil i veckan och ständigt ligga på energiminus med i värsta fall en rubbad ämnesomsättning som resultat?

Varför är Fitnessfestivalen med alla dessa smått bisarra kosttillskott mindre hälsosamt än tillställningen på Stockholmsmässan som man väljer att kalla Allt för hälsan, trots att den så viktiga träningen för varje år verkar prioriteras bort mer och mer? Vad är det för hälsosamt i att människor som helst inte vill röra på sig går runt i en stor mässhall och fyndar måltidsersättningar, ”hälsosamt” godis med innehållsförteckningar så långa att de knappt får plats på förpackningen eller köper hjälpmedel som ger kroppen rätt hållning utan att man behöver träna upp sin muskulatur (briljant!?)? Nu räddar be your best convention upp en del av den viktigaste delen av vår hälsa under de där dagarna, men i övrigt…nja. Det är i ärlighetens namn mer genvägar till ”hälsa” än träning under de där dagarna i Älvsjö, men varför går ingen igång på det och kritiserar den cirkusen?

Kroppsbyggare och hela rörelsen den tillhör har i alla tider irriterat människor, och det kommer garanterat att fortsätta göra det. Det finns dock en anledning till att jag inte går på Sweden Bike Expo (eller för den delen Allt för hälsan) varje år , eftersom jag inte är det minsta intresserad av cykling och cykelprylar. När Fitnessfestivalen går av stapeln behöver man ju inte gå dit, eftersom man vet att Fitnessfestivalen handlar väldigt mycket om kroppsbyggning, kosttillskott och brunkräm och väldigt lite om ren mat, frisk luft och vad gemene man uppfattar som ”hälsosam” träning. Det finns det också – men den största hallen på mässan osar av testosteron och tillskott med märkliga namn, och det är så det ska vara. Just där.
Jag säger inte att det är hälsa, men jag säger att man vet vad man får och gillar man det inte kan man ju undvika det. Jag kommer aldrig någonsin att ägna mig åt ren kroppsbyggning i tävlingssyfte eller byta ut min riktiga mat mot en massa suspekta pulver, men jag kan ändå inte låta bli att imponeras av drivet, målmedvetenheten och disciplinen dessa människor besitter. Musklerna kommer ju trots allt inte gratis för att man dricker märkliga pulver och äter olika tillskott i pillerform, det ska man ha klart för sig. Det ligger hård och disciplinerad träning bakom – och ett och annat näringstillskott – och det kan ju var och en ha åsikter om huruvida det är ”hälsosamt” eller inte.

Vi kommer i all evighet att diskutera vad hälsa är, och i slutändan kommer vi förmodligen inte att komma fram till att pulvermat, överdimensionerade trapezius och artificiell sobränna är det, men ibland är det nyttigt att ta av sig moralglasögonen, öppna ögonen och se saker och ting från en annan vinkel. Är verkligen det du sysslar med mer hälsosamt än något annat, och vem är du (eller jag) att kritisera de som gör annorlunda?

IMG_5238
Hälsosamt eller inte (ja, det är en kvinna)?

Tack Frida för att du satte igång min tankeverksamhet så att jag fick slå ihjäl lite tråkig sjuktid här hemma…och ja, jag tycker att du verkar vara hälsosam och sund på alla sätt och vis.

funderingar

Fullt ös

Det är onekligen högsäsong i gymbranschen just nu. Folk dämpar novemberdepressionen med livsnödvändiga endorfiner och många vet att december blir stressigt och i många fall med lite mindre träning, och passar på att ge kroppen lite extra rörelse nu innan. Jättekul såklart, och jag blir så glad av att ha fullspäckade arbetsdagar och hjälpa alla kunder framåt med träningen.

Livspusslet läggs minutiöst fram till jul och rutinerna blir onekligen lite omkastade. Eftersom jag gärna vill hinna med annat än att bara jobba, sova och äta så kan det ibland bli så att jag står och diskar klockan 05.30 på morgonen, som i morse. Det jag ger i form av lite mindre roliga vardagssysslor plockar jag dock ut i andra änden. Igår satt jag t.ex. på Cirkus och lyssnade på fantastiska Melissa Horn när andra förmodligen stod hemma och lagade middag, och nu när vissa jobbar för fullt sitter jag och slösurfar med god mellis och en kopp kaffe. Det gäller att plocka russinen (eller i det här fallet de torkade äppelbitarna) ur kakan när man kan liksom.

Jag är dock glad att det bara är 10 dagar kvar(!) på den här månaden. Kan faktiskt inte komma ihåg en enda november som har känts så lång, mörk och kall…och då klippte jag ändå bort den första veckan och klistrade in den i min favoritstad. Kanske är det just därför som det känns extra tungrott just nu. Oh well, jag blickar framåt, låtsas som att det inte ligger en blöt och grå filt över hela Stockholm, och jag ser en karma-AW, ett par roliga fester, ett efterlängtat möte med min mentor och en lång och rolig helg i Göteborg med utdelningen av Guldhjärtat och PT-dagarna som absoluta höjdpunkter…sen börjar mitt julmys på riktigt. Längtar!

Hur har ni det med förhållandet till november – complicated eller sweet love story?

bild-41

funderingar

Varför gör jag det här?

Hela dagarna tänker jag precis det. Varför gör jag det här? Det handlar inte om att jag ifrågasätter mitt val av yrke – jag kunde inte ha något bättre – utan snarare att jag säkerställer att det jag gör för mina kunder på jobbet har något syfte för just den kunden.

Hur ofta ställer du dig själv den frågan när det kommer till din träning? Jag märker mer och mer tendensen – framför allt bland tjejer – att de tränar vissa saker eller har vissa mål, bara för att det finns någon annan som har just det målet eller ägnar sig åt just den träningsformen. Det är väl helt ok att göra det, och visst går det trender i träning som i allt annat, men när jag ibland hör att vissa människor har ett specifikt mål med sin träning men att de knappt tycker att träningsformen de ägnar sig åt är kul eller ens särskilt bra för just den personen, då blir jag riktigt rädd.

Är det du gör med din kropp och den träning du lägger ner tid och energi på något du verkligen vill göra, eller är det något som man ”ska” göra nu enligt träningsbloggar och tidningar? Funderar du någonsin över varför du lägger din dyrbara tid på en sak och inte en annan? Är du med i t.ex. ”50 löppass på 100 dagar”-utmaningen på Facebook för att det är bra för dig och för att du vill, eller enbart för att du inte vill vara sämre än någon annan och en i gänget?

Jag säger inte att man måste ha ett mål med sin träning, och jag tycker som alltid att det är bättre att röra på sig än att inte göra det. Jag säger bara att det är ganska nyttigt ibland att sätta sig ner och fundera över vad man lägger sin tid på, och ibland stryka saker som man faktiskt gör lite utan att tänka på varför och istället omfördela tid och energi till något lite bättre och kanske för stunden lite viktigare.
Det blev väldigt tydligt för mig igår när jag promenerade min halvmil till jobbet istället för att köpa sms-biljett, eftersom jag lyckades tappa mitt busskort i slutet av förra veckan. En halvmils promenad är ju ingenting för min kropp egentligen, men med tanke på hur mycket svagare och mer energilösa mina ben kändes under mitt marklyftspass – som i min träning just nu är mycket viktigare än morgonpromenader – så fick jag direkt ett kvitto på varför jag inte promenerar eller transportspringer till jobbet, även om det lockar när jag ser alla bilder från morgonpigga individer på Instagram, bloggar och Facebook.

Ifrågasätt mer. Ha lite roligare. Prioritera din tid och energi och gör det du vill, inte vad du tror förväntas av dig – det är egentligen bara det jag vill säga. God morgon.

bild-40