Browsing Category

löpcoach

löpcoach löpning

Mina bästa tips till dig som nybörjarlöpare

”Hur ska jag göra för att komma igång och springa?” 
Det är en fråga jag ofta får, både från mina klienter i mitt arbete som personlig tränare men också genom mina kanaler i sociala medier och via mail från helt okända människor. September är en fantastisk månad att sätta igång att springa! Luften blir lite klarare och lättare att andas och naturen exploderar i vackra färger. Healthy Living har hela september ett extra fokus på löpning (gå in på Facebook-sidan och häng med!). Jag vill inleda mitt #springtember med att försöka få er alla som är nyfikna att ge löpningen en chans. Jag vill få er att våga ge er ut och testa på att springa!

Här kommer mina bästa tips till dig för att våga ge dig ut på din första löprunda:

  • Se din löprunda som en fin höstpresent till din kropp och knopp, inte som ett krav eller måste.
  • Skrota alla prestationskrav och strunta fullständigt i vad alla andra runt dig gör. Du har ingen aning om deras bakgrund eller om hur många timmar om dagen de tränar. Tänk bara på dig själv.
  • Sätt på dig kläder du känner dig bekväm i och ett par skor som dina fötter gillar.
  • Bestäm dig för en tid du tänker vara ute. En halvtimme brukar jag rekommendera som en bra start.
  • Kliv över tröskeln och ut genom dörren. Det här är oftast det största och viktigaste steget. Le över att du tagit dig ut.
  • Skapa din egen fartlek (svenskt ord som blivit internationellt):
    Börja med att gå i ett par minuter för att få igång kroppen lite. Välj sedan ut en punkt en bit framför dig som du vill springa till; ett träd, en lyktstolpe, en brevlåda eller något annat riktmärke. Börja väldigt lugnt med en kortare sträcka. Spring till din bestämda punkt i lugnt tempo. Spring inte i samma tempo som du har när du är sen till bussen, tänk istället att du ska tassa fram så lugnt tyst som möjligt. Sträck på dig och håll blicken framåt. Var stolt! När du kommer fram till ditt mål, växla ner och gå igen. Gå i ett par minuter och sikta in dig på ett nytt mål. Upprepa tills du har fått ihop den tid du har bestämt att vara ute. Fortsätt inte längre även om du är pigg, spara istället energin till nästa gång. Var nöjd.

Är du en bit hemifrån nu? Ta en lugn promenad tillbaka och njut av känslan att du har klarat din första löprunda. När du är tillbaka hemma, lägg dig ner på marken och blunda. Tacka dig själv för att du vågade!

Har du tagit dig ut första gången så är steget inte alls lika långt till nästa runda. Kändes det bra idag så ökar du på nästa runda med 5 minuter. Kändes det tufft så stannar du på dina 30 minuter även nästa gång. Skynda långsamt, vänj kroppen sakta vid den nya belastningen och undvik på det sättet skador. Kanske orkar du springa två lyktstolpar nästa gång? Om inte – spring till den första. Successivt ökar du sedan sträckorna du springer och kortar ner dina gångpauser. Kanske vågar du överlämna upplägget på fartleken till omgivningen och bestämma att du ska springa 2 minuter varje gång du ser en röd bil eller en hund? Valet är helt ditt och variationerna oändliga! Huvudsaken är att du är ute, att du vågar växla från gång till löpning och att du känner dig nöjd och stolt med din egen prestation.

Svårare än såhär är det inte att börja springa. Gör det lätt för dig själv i början. Ta det lugnt, spring långsamt och var nöjd över att du har vunnit över dina tvivel. Tänk inte tempo och antal kilometer, tänk tid och njutning. Andas in den friska höstluften. Känn hur kroppen jublar över den finaste present den kan få: fysisk aktivitet.

Vilka vågar hoppa på #springtember och testa? Ge dig ut på din första runda och lämna en kommentar om hur det gick. Låt september bli den månad då du äntligen vågar låta din kropp springa. Den kommer att älska det!

löpcoach PT the academy utbildningar

Stolt ambassadör!

Trots att 2015 knappt har börjat händer det redan mycket och det här året går verkligen från klarhet till klarhet. I fredags, efter en hektisk arbetsvecka, fick jag äntligen klartecken att berätta något som har varit lite hemligt sedan slutet av förra året…

Sedan den första dagen för fem år sedan när jag satte min fot på The Academy för att påbörja min utbildning till personlig tränare har jag bokstavligen älskat skolan. Jag kände mig direkt välkommen, stämningen var alltid på topp och de erfarna lärarna – många kvar sedan starten 1999 – var och är otroligt kompetenta. Under mina år som personlig tränare har jag märkt att skolan inte helt överraskande har ett otroligt bra rykte i branschen, och när jag ett par år senare ville bygga på min utbildning och även skriva ”Lic. löpcoach” på visitkortet var det ingen som helst tvekan om vart jag skulle vända mig. Jag är dessutom ganska säker på att det inte är särskilt vanligt att gamla lärare hör av sig då och då för att fråga hur det går ute i arbetslivet, något som faktiskt är verklighet här och som gör att mitt hjärta slår lite extra hårt för skolan. Nu har jag – tillsammans med nio andra gamla, grymma elever bland väldigt många sökande – blivit utsedd till ambassadör för att representera skolan 2015 – något jag är otroligt stolt över!

Vår uppgift kommer främst att vara att svara på blivande elevers frågor, berätta om vår utbildningsupplevelse från ett elevperspektiv (vissa saker är svårt för lärare och annan personal att veta…) och förhoppningsvis räta ut ett och annat frågetecken längs vägen mot att välja en bra och stabil yrkesutbildning för att kunna arbeta med träning och hälsa. Jag ser verkligen fram emot arbetet som ambassadör och jag hoppas att vi hörs och ses under året, om inte in real life på någon mässa någonstans så åtminstone online. För ett starkare och friskare 2015!

1490666_10152607899022477_2983672350778065785_o

Har du frågor om min utbildning eller funderar du på om du ska byta bana och våga ändra inriktning i arbetslivet? Tveka inte att kontakta mig på mail helena@healthbyhelena.com, jag hjälper dig gärna!

GoCoCo löpcoach löpning personlig träning

Delad glädje är dubbel glädje

Det är kul när det går bra för andra. Oftast säger man den meningen som ett skämt med ironi i rösten. Idag tänkte jag precis så när jag körde mitt sämsta benpass i år med en kropp som uppenbarligen inte ville träna alls och inte svarade på något jag bad den om. Kände irritationen komma smygande tillsammans med bitterheten över att ett par andra personer på gymmet verkade ha kroppar som inte var lika olydiga som min och faktiskt verkade få ut något vettigt av sina pass. Själv lade jag ner efter färre övningar än jag hade tänkt, konstaterade att jag inte har vilat på fem dagar och insåg att jag återigen inte lever som jag lär.

Ett par timmar senare – med en smula av irritation över skitpasset kvar i huvudet – skulle jag ha min sista kund för dagen. Löpteknik utomhus med utgångsläge: man 55+, opererad menisk för några månader sen och en sedan många år tillbaka krånglande rygg. Hällöpare med tungt löpsteg och en avlägsen dröm att kunna lära sig att springa smärtfritt igen.
Min första analys av löpsteget kändes inte direkt hopplöst, det gör det aldrig, men med tanke på att han har sprungit i x antal år på det här sättet sa min erfarenhet att det nog skulle komma att kräva några timmars jobb för att bana in en ny rörelse och få hans nervsystem att förstå att det finns så mycket enklare sätt att springa på.

När vår timme tillsammans var över hade det där minst sagt värdelösa benpasset totalt försvunnit ur min skalle och förbytts till ren och skär glädje. Att få se en person så fullkomligt förstå allt jag säger, göra precis därefter, sätta tekniken så fantastiskt bra och utbrista: ”vad har jag hållit på med i alla år, det känns ju plötsligt LÄTT att springa!?”, le med hela ansiktet och avsluta timmen med att ge mig ett stort tack och en kram…det slår varenda j*vla träningspass i hela världen.
Det är kul när det går bra för andra, så det så!

bild-61

Happy feet!