löpning

  • löpning

    Löparåret 2019 – en bergochdalbana

    Ännu ett år har passerat i mina löparskor. Det har varit ett väldigt speciellt år med många härliga höjdpunkter och djupa, mörka hål. En bergochdalbana utan dess like. Som livet i stort. Jag ger er löparåret 2019. Januari Mitt löparår börjar med en förkylning. En rejäl förkylning. Det blir inte många pass i början av året. Jag har dessutom min fjärde bestigning av Kilimanjaro tillsammans med Expeditionsresor som väntar i slutet av månaden så jag vågar inte äventyra något när jag väl blir frisk. Januari blir löpmässigt en värdelös månad, men jag får iallafall återse en av mina favoritplatser på jorden. Efter bergbestigningen kommer min pojkvän ner till Tanzania. Vi…

  • löpning

    Kan vi inte bara låta varandra flyga fritt?

    ”Men du ska väl inte SPRINGA?!” Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan inför Boston Marathon. Efter att jag legat sjuk i lunginflammation bara ett par veckor innan visste många runt mig konstigt nog precis hur min kropp mådde när det var dags att åka till USA. Det spelade ingen roll att min akutläkare på Karolinska hade sagt till mig att ”du känner din kropp bäst själv”. Självklart var det inte bra för mig att springa och självklart borde jag står över. Allt annat var otänkbart. När jag sedan fick ryggskott en vecka innan loppet visste verkligen alla att jag då rakt inte skulle springa! De här kommentarerna kom inte…

  • löpning

    Stronger – perspektiv och tacksamhet

    Igår såg jag äntligen filmen Stronger – den sanna historien om Jeff Bauman. Författaren Jeff stod i målområdet och förlorade båda sina ben i bombattacken mot Boston Marathon 2013. Han skrev en bok om händelsen och den filmatiserades sedan med Jake Gyllenhaal i huvudrollen. Jag förstod redan innan att filmen skulle beröra mig, men jag blev överraskad över hur starkt den påverkade mig. Det var längesen jag grät så mycket till en film och jag slogs av en enorm ödmjukhet och tacksamhet till min kropp. En enorm glädje spred sig samtidigt inom mig. En glädje över att jag verkligen låter kroppen få vara med och leva. Leva medan jag lever.…