Browsing Category

musik

konsert musik uppochhoppaijuni

Favoritmusik

#uppochhoppaijuni del 13 handlar om min favoritmusik. Kanske mitt favoritämne här i livet.

Det finns människor som inte bryr sig om musik alls och knappt lyssnar på musik över huvudtaget. Helt ofattbart för mig men var och en har ju sitt liv och sina prioriteringar så folk får tycka och göra vad de vill när det gäller den saken. Dock kan jag inte låta bli att tycka lite lite synd om dem och vad de missar genom att inte ge sig in i musikens magiska värld.

Jag har levt musik sedan jag var liten. Min mamma sjöng i dansband med klatschiga namn med en massa z inpetade här och där. Det sista jag kommer ihåg var ”Kent Lennartz”…jorå. I början av 90-talet kunde jag varenda dansbandstext, och även om jag tycker att dansbandsmusiken är glad och energifull på något sätt så har jag nog blivit avskräckt för resten av mitt liv…dansband hör till en av de få genrer jag inte lyssnar på idag som vuxen.
Pappa har också sjungit och spelat i ett otal band, men då var jag knappt född så det kommer jag tyvärr inte ihåg. Han är dock en av de mest musikaliska personer jag känner och jag tror att han kan lära sig att spela varenda instrument i världen om man ger honom ett par dagar. Min storebror spelar gitarr lika lätt som vi andra borstar tänderna och själv har jag en kort karriär med både gitarr och piano. Tyvärr tog tonåren över och tiden för instrument prioriterades bort. Jag har dock fortfarande en gitarr som står och dammar där hemma, en dag ska jag ta mig tid att lära mig ordentligt…

musik

Mamma på ett singelomslag. Pappa i Differents 1980 (längst till vänster i bild).
Jag och min bror på Peace & Love.

Min favoritmusik idag då? Helt omöjligt att svara på. Jag knarkar musik och lyssnar på musik så mycket jag bara kan. Jag var på min första konsert i 5-årsåldern (The Pinks, Herreys eller Shakin’ Fredrik) och kan omöjligt räkna hur många konserter jag har varit på genom åren…än mindre hur mycket pengar jag har investerat i konsertminnen för livet. Jag har sett både artister jag verkligen gillar och artister som jag anser att jag måste se innan jag dör, bara för att det är så fantastiskt underbart att gå på konsert. Mamma säger att jag är en solklar konsument av hörapparat när jag blir äldre. Ska försöka ge er en bild av hur spretig min musiksmak är…

Jag har en bakgrund som inbiten boyband-tjej, såg New Kids On The Block för första gången i Globen 1991 och har sett dem ytterligare 12 ggr(!) i Toronto, New York, Amsterdam, Malmö, Oslo, Düsseldorf och London sen dess… Backstreet Boys har jag också sett ett otal gånger och efter några konserter med Westlife lyckades jag och min boyband partner in crime Sofia fastna på deras live-dvd från Globen. Jag anser att Robbie Williams är en av musikvärldens största entertainers och har sett honom i Stockholm, Göteborg x 2, Amsterdam (tillsammans med Take That) och Krakow…och ser honom om ett par veckor igen på Bråvalla-festivalen i Norrköping.

Jag gillar rock också och har självklart avnjutit en jäkla massa rockkonserter genom åren. Foo Fighters. Pearl Jam. AC/DC. Iron Maiden. Faith no more. Hammerfall. Kiss. 3 Doors Down. Rammstein. Meatloaf(!). Live. Ed Kowalczyk (som kanske är min största rock-crush ever och som jag helt osannolikt lyckades få till en utekväll med i NY för ett par år sen…). Daughtry. Europe. Tenacious D. Red Hot Chili Peppers. Sabaton. Bon Jovi. Kings of Leon. Manowar. 30 seconds to Mars. Smashing Pumpkins.

Vidare är jag en sucker för gitarrer, akustisk lågmäld musik, pop, americana och ett flertal andra genrer – både svenskt och utländskt – och har fått min dos av det också från barnsben till vuxen ålder (beware of musiknostalgi): Bon Iver. Ben Howard. Joshua Radin. John Mayer. Heather Nova. Gavin DeGraw. Ulf Lundell. Thåström. Stiko Per Larsson (honom ser jag live så sent som ikväll). Justin Bieber. Carola. E-Type. Britney Spears. William Fitzsimmons. Keane. Trance Dance. Manu Chao. The Boppers. Roxette. Taylor Swift. Winnerbäck. Snowstorm. Stakka Boo. James Blunt. Basic Element. Christina Aguilera. Ryan Adams. Israel Nash Gripka. Pandora. Håkan Hellström. Christian Kjellvander. Chris Cornell. Mumford & Sons. Melissa Horn. Rihanna. Kent. U2. Snow Patrol. Kaizers Orchestra. Pink. Listan tar inte ens slut där.

Spretigt, som sagt. Och kanske min största drog här i livet. Favoritmusiken? Ingen aning.

 10592993_10152342341076689_6608005989356699460_n
Daughtry…och jag.
(lite senare testade jag och JP igenom hela Absolut Vodka-sortimenter på Trädgårn…)

Göteborg, oktober 2014

konsert musik

Mörkret – hur överlever du?

Vi måste prata om novembermörkret och om det faktum att Stockholm har haft endast 2(!) soltimmar hittills i november. Jag brukar inte ha minsta lilla problem med höstmörkret, men i år får jag faktiskt kämpa lite. De gråa molnen och den totala bristen på snö gör min hemstad till en mörk massa just nu, och jag får verkligen bita ihop för att intala mig själv att hösten (vintern?) är mysig…för jag tycker ju det egentligen.
Kanske har det känts lite värre just i år p.g.a. att jag de senaste två veckorna har varit krasslig och inte kunnat träna som jag vill, jag är verkligen hopplöst beroende av mina uppiggande endorfiner och behovet minskar inte direkt med det brutalt mörka vädret som har parkerat sig över Stockholm.

I sann Helena-anda försöker jag dock göra mitt bästa för att tänka bort det tråkiga och istället fokusera på det mysiga i det hela. Ligga och läsa en bok i soffan. Sätta mig på ett fik, skriva lite med penna och papper och titta på folk som passerar ute på gatan. Lägga mig lite tidigare på kvällen och ge kroppen lite extra, välbehövlig sömn. Träna ett par extra pass för att sätta igång lyckohormonerna i kroppen – idag tränade jag mitt första riktiga pass på över två veckor och HALLELUJA vad härligt det var! Trivas lite extra på jobbet och vara glad över att jag slipper jobba utomhus…eller ännu värre – bo därute. Hemska tanke, och jag är tacksam över mitt varma och trygga hem.

Igår var jag på konsert och såg fantastiska Ben Howard på Annexet tillsammans med en fin vän, en fullständigt magisk musikupplevelse som toppades med skratt, middag och ett par glas vin innan. Imorgon går jag och tränar och nätverksminglar tillsammans med ett gäng starka tjejer på ett gym i stan. På lördag lyxar jag till det ordentligt med både ett par timmar hos min frisör och sedan vernissage på Ulfsunda Slott – min kollegas fru Madeleine Santiago Elofsson ställer ut sina fantastiskt vackra tavlor tillsammans med en konstnärskollega, och ni får såklart också komma!

Skärmavbild 2014-11-18 kl. 14.36.47
Det gäller verkligen att göra något bra av höstmörkret och inte gräva ner sig i det, och med ovanstående har jag iallafall räddat den här veckan. Nästa vecka väntar middag med en saknad vän och en weekendresa med lillebror, sen är det ju faktiskt december – en helt annan historia.

Vad är era bästa tips för november – hur hittar ni ljuset och energin?

Ben
Ben Howard…musikmagi.

konsert musik resor

Tillbaka…kind of.

Jag landade i ett grått och ganska kallt Stockholm imorse. Min vecka i världens bästa stad har verkligen varit långt över förväntan och jag har en del intryck att smälta, minst sagt. Det kommer inte att komma någon officiell reserapport, det är ju liksom ingen reseblogg jag skriver. Sammanfattningsvis kan jag dock säga att THE OUT NYC kan rekommenderas, att Whole Foods fortfarande är helt fantastiskt och att två kvällar i rad få se sin idol live på en meters avstånd, i en lokal som bara tar 150 personer är något som jag kommer att ha svårt att smälta, någonsin. Imorgon är jag tillbaka till det normala igen hoppas jag, iallafall nästan. Vet inte om jag någonsin kommer att bli som förr efter den här resan.

whole foods breakfast

ed kowalczyk joe's pub nyc