Browsing Category

svemester

svemester

Sälen – en underskattad pärla

Har du fortfarande semester eller är sugen på ett miniäventyr en sensommarhelg? Då vill jag verkligen tipsa dig om Sälen!

Trots att jag har vuxit upp vid Siljan med ca. 1 timmes bilfärd till Sälen har jag varit där pinsamt lite. I början av augusti fick jag möjlighet att uppleva en korthelg där. Det blir garanterat fler besök – Sälen är en riktig pärla!

Vi körde upp från min mamma i Mora på förmiddagen och kom fram lagom till lunch. Eftersom vi skulle bo på mysiga Olarsgården åkte vi dit och åt lunch i solen i deras lilla trädgård. Vi hade verkligen en osannolik tur med vädret!

Första dagens äventyr – paddling

Direkt efter det körde vi till Stöten Camping för att paddla längs Görälven. Ingen av oss är särskilt vana paddlare (sist jag satt i en kanot var mina 170 km paddling längs Te Araroa för snart 5 år sen…), men vi fick finfin hjälp av Peter som driver campingen. Han visade oss fram och bak på kanoten och försäkrade oss om att det inte fanns några farliga forsar på vägen… Vanligtvis blir man skjutsad till Norge för att paddla över gränsen. Ett litet virus har dock ändrat på förutsättningarna så vi fick istället starta vid campingen för att sedan bli upphämtade i slutet av dagen.

Älven tog oss nedåt i sakta mak. Helt tyst. Vindstilla. Bara ljudet av våra paddlar. Som jag har längtat efter tystnaden! Han bakom mig ville gärna paddla på medan jag gjorde mitt bästa för att sakta ned genom att dra upp min paddel och bara sitta och njuta…underbart!

Vi hade valt en lätt sträcka p.g.a. supernoviser så vi fick bara ett par pyttekorta passager där vattnet strömmade på lite mer. Ändå hann jag få lite adrenalinpåslag och kliva in i rollen jag hade nedför Whanganui River för några år sedan. Då höll jag och min paddelkompis Neil på att kantra både en och två gånger p.g.a. stenar, stockar och träd (sorry mamma, jag kanske har utelämnat de detaljerna när vi har pratat om min vandring).

Men här i Dalarna blir det inga nära döden-upplevelser. Vi tar oss lugnt och fint ner till platsen där vi ska hämtas upp. En kort promenad i närheten för att äta lite blåbär (vilket blåbärsår det är!) hinner vi med innan Peter kommer med minibussen och hämtar upp oss för att köra oss tillbaka till campingen. Otroligt smidigt upplägg och mycket fin service!

Väl tillbaka på Olarsgården fick vi checka in på vårt boende. Vi hade bokat ett dubbelrum men det hade uppstått en oplanerad överbokning (jag vet precis hur det kan vara, jobbade många år på hotell när jag var yngre…). Vi fick därför frågan om vi kunde tänka oss att bo i en stuga istället. I ärlighetens namn svarade jag lite motvilligt ja, eftersom vi hade sett fram emot ett fint hotellrum. Döm om min förvåning när vi en stund senare satte nyckeln i låset till Slåtterstugan. Vi möttes av ett jättestort hus med tre våningar och så många bäddar att vi hade kunnat ta med hela släkten – wow!

Jag skulle inte ha något emot att komma tillbaka för att stanna minst en vecka. Köket är verkligen ett helt perfekt hemmakontor såhär i corona-tider (drömmen för lunchlöpningspauserna!). Vi stannade dock bara en natt och sov som två stockar i vårt stora, tysta hus.

Andra dagen – vandring på Östfjället

Innan avfärden ner mot Orsa och Fryksås bestämde vi oss för att göra en kortare vandring. Vi hittade en 9-kilometersrunda som började på Södra Kungsleden mittemot Högfjällshotellet och sedan tog oss uppför Östfjällets sydsida. Förvånande nog var den första biten asfalterad, men jag blev varm i hjärtat av att se många äldre och rörelsehindrade som kunde ta sig upp med diverse hjälpmedel. Fint med tillgänglighetsanpassade vandringsmöjligheter!

Det visade sig bli en fantastisk liten vandring, helt lagom i längd och ansträngning för någon som varken har tid eller ork att ge sig ut på något större äventyr. Några vandrade med sina barn och större delen av leden bestod av spång så det gick utmärkt att gå med trailskor istället för kängor. Jag kan verkligen rekommendera denna tur som är mycket välmarkerad med röda kryss hela vägen och mycket lätt kuperad – helt perfekt för den som inte är så van men ändå vill ha en fin naturupplevelse!

Jag är väldigt positivt överraskad av Sälen och det är verkligen inte sista gången jag åker dit! Kanske åker jag tillbaka redan i höst för att upptäcka nya vandringsleder…eller ännu hellre springer några vändor på fjället! Vi konstaterade iallafall när vi körde tillbaka ner mot Stockholm igen hur otroligt nära det är till Sälen. Ändå får man oändlig skog och vidunderlig natur när man kommer dit. Jag har fått mersmak och trots att vi bara var där i ett knappt dygn var mina naturbatterier påfyllda med energi och frisk luft. Det behöver inte vara så krångligt att ge sig ut på små äventyr och Sälen är verkligen en plats att börja på!


Vill du ha mer tips på saker att göra i Dalarna? Läs denna artikel där jag tipsar om mina guldkorn i Siljanstrakten!

Detta inlägg görs i samarbete med Visit Dalarna.