Browsing Category

uppochhoppaijuni

uppochhoppaijuni

Länkkärlek

Den sista delen i #uppochhoppaijuni handlar såklart om kärlek. Länkkärlek.

Först och främst vill jag såklart ge en massa kärlek till initiativtagaren av den här juniutmaningen: Sofia. Utan henne hade jag inte börjat gräva i minnesbanken och återupplevt en massa härliga stunder i mitt liv, eller fått höra andras tankar och upplevelser kring samma givna ämnen. Tack!

Jag hinner inte läsa så mycket bloggar numera, men ett par personer vill jag lyfta fram lite extra. Fina personer som skriver sådant jag mår bra av och som ger mig energi. Varsågoda – här kommer min länkkärlek:

Erika Kits Gölevik – för att hon är en sund person utan rosaskimrande kanter runt vartenda inlägg. Jag gick första steget på PT-utbildningen med henne och jag kände direkt att hon var en vettig prick. Min åsikt har inte ändrats sen dess.

Camilla Rahm – för att hon måste vara min sister from another mister. Vi har helt ofattbart många gemensamma nämnare och jag gillade henne vid första pratstunden när vi båda blev uttagna till The Academys ambassadörsteam. Älskar att hitta nya vänner i vuxen ålder!

Veronica – för att hon är frispråkig och modig och bubblar av åsikter. Stark!

Sofie, aka Lanttolife – för att hon skriver fantastiskt bra, är fantastiskt klok och en fantastiskt imponerande Iron(wo)man.

Nadja Casadei – för att hon är en av de varmaste människor jag någonsin träffat, och för att hon gav sig f*n på att besegra cancern…och gjorde det. Energi och glädje i sin renaste form!

Nu säger vi hej då till juni och välkomnar juli med öppna armar.

Bild 2015-06-30 kl. 22.00

uppochhoppaijuni

Upp och hoppa i juni – en catch up

#uppochhoppaijuni del 27 tittar tio år framåt, del 28 handlar om varför jag skriver och del 29 (dagens) om ett mål jag missat. Eftersom jag inte har skrivit någon av dessa delar ännu (skämmes!) ger jag er en mix av allt:

Om tio år fyller jag 46 år. Då kommer jag fortfarande att jobba med träning, hälsa eller friskvård på något sätt, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag är så pass frisk och stark att jag fortfarande tränar och håller igång min kropp. Förutsatt att min kropp mår bra så kommer jag garanterat att springa några gånger i veckan och jag spenderar med all säkerhet ett par timmar i veckan på gymmet. Jag har uppfyllt något eller ett par av mina äventyr och sett platser som jag nu drömmer om…platser jag sedan bevarar i minnet för all framtid. Sommaren 2025 tittar jag tillbaka på de senaste 10 åren med ett leende och ångrar ingenting jag har gjort (och förhoppningsvis inte heller något jag inte har gjort).

Jag skriver garanterat också som 45-åring. Kanske skriver jag inte på den här bloggen, men skriver det gör jag med all säkerhet. Jag älskar att skriva och har skrivit dagbok så länge jag kommer ihåg. Svenska var ett av mina favoritämnen i skolan, och grammatik och etymologi har alltid triggat något i min hjärna.
Anledningen att jag skriver den här bloggen är dock inte enbart att få utlopp för min skrivklåda, utan precis lika mycket för interaktionen med mina läsare. Det är helt otroligt hur många nya kontakter som har knutits sedan den 26 maj 2008(!) när jag började (här hittar ni mitt första blogginlägg), och hur många nya vänner jag har fått. Internet är en fantastisk plats för att mötas! I framtiden har jag dock en dröm om att inte bara skriva digitalt, utan även på tryckt papper…jag bearbetar universum varje dag för att det ska ske.

1931145_51545716688_6039_n

2008 när det begav sig. Ungdomlig med page på väg in på Best of the best.

…och om vi ska hoppa till ett mål jag har missat. Varsågoda att läsa min race report från årets Stockholm Marathon – loppet då jag ”missade” mitt superduperdrömmål…med 8 sekunder.

uppochhoppaijuni

Utomlandsträning

#uppochhoppaijuni del 26 handlar om utomlandsträning, och spontant säger jag ja tack.

Jag försöker alltid träna när jag är utomlands. Träningen är liksom en del av min vardag, likväl som att äta, sova och kramas. Jag mår inte bra av att inte röra på mig och har lite svårt att förstå att man skippar träningen bara för att man reser eller är på semester…(?)

Mitt första minne av utomlandsträning som dyker upp är från Kroatien, sommaren för tre år sen. Jag ruttnade på sommarens konstanta regnande, tog lite flygpoäng och bokade en resa till Split. Några dagar senare lämnade jag ett kallt Sverige, hamnade i århundradets värmebölja och försökte under 10 dagar att träna när termometern aldrig kröp under +30 grader, inte ens på natten…

Lösningen blev såklart morgonträning innan solen blivit för het. Jag sprang i en underbar, jättestor och extremt kuperad park jag hittade strax utanför stadskärnan, men cikadorna spelande i gräset och svetten forsande nedför ansiktet. Belöningen blev alltid en dubbel espresso, litervis med vatten och stans godaste omelett och fruktsallad på ett fik i hamnen när jag kom tillbaka…och sen gick jag förbi torget och köpte ett par kilo vattenmelon och parkerade mig vid havet resten av dagen. Utomlandsträning när den är som bäst!

split

Marjan i Split – en stad jag garanterat kommer att återvända till.