Efter en eftertänksam lunch förra veckan, ett minst sagt avkopplande besök hos min bästa vän på hennes jobb och ett par andra omständigheter pausade jag från bloggen i några dagar för att få tänka lite. En halv vecka senare är jag nu tillbaka igen med ny energi och välbehövligt nya funderingar. Vi är tillbaka…jag och våren. På riktigt.

New day, new dawn. Älskade hemstad.

Ibland blir jag riktigt förbannad på mig själv, nästan så att jag vill ge mig själv en smäll på käften. Jag pratar om gångerna när jag ställer orimligt höga krav på mig själv och min prestationsförmåga. Det här är inget jättevanligt fenomen i mitt liv, men när det kommer till löpningen händer det mer eller mindre varje gång. Jag ska förklara.

För lite mindre än tre år sen var jag på toppen av min formkurva när det gäller min löpning, och i september 2009 brände jag av Stockholm Halvmarathon på 1 timme och 36 minuter. Ni som gillar att klocka era löprundor kommer snart att räkna ut att min snittfart per kilometer låg på 4.34, vilket verkligen inte är något kenyantempo men ändå bra för en glad amatör (som dessutom hade kört ett par klasser på Les Mills Super Saturday tidigare samma dag). 21 kilometer i 13,3 km/h är ingen dålig prestation.

Idag sprang jag 12 kilometer och landade på 57 minuter och 51 sekunder, vilket ger en kilometertid på 4.49. Det var blåsigt, visst. Det var kallt, sure. Och jag har dessutom träningsvärk i hela kroppen efter 1 mil löpning i söndags, ett dödande styrkepass i måndags och 1 mil löpning i tisdags…och jag kände mig mer som en elefant än något annat och det kändes tungt.

Så – vad vill jag säga med det här? Jo, att jag känner mig smått besviken när jag stänger av min Garmin och att jag – trots alla omständigheter – jämför min löpning med den där j*vla halvmaran för snart tre år sen! Året då jag var ledig två månader på sommaren och inte gjorde annat än sprang, solade, åt bra mat och hade gott om tid att återhämta mig eftersom jag inte jobbade alls. En mil gick lätt under 50 minuter innan frukost 4-5 dagar i veckan och ibland toppade jag det med en lättare jogg på kvällen. Däremellan – sol, vila, jordgubbar, kompiskramar och stressfria bad.

Hur kan jag för mitt liv ställa kravet på mig själv att jag ska vara lika lätt och snabb nu när jag springer 2-3 gånger i veckan, tränar styrketräning däremellan, jobbar som en liten iller och bara vilar när jag sover på natten? Kan någon förklara det för mig och också gärna leverera en medicin som botar kravet på att leva upp till gamla meriter som skrevs när verkligheten låg så långt ifrån dagens sanning som det bara är möjligt!? Anyone?

Dagens besvikelse som hade kunnat vara ett bra pass…för någon annan.

Puh. Min dag idag känns som en walk in the park om jag jämför med gårdagen. Gick i och för sig upp lika (okristligt, enligt vissa) tidigt som vanligt imorse, men istället för att husera på jobbet mellan 06.30 och 18.30 slutade den här arbetsdagen strax efter att kontorsmänniskorna hade avslutat sin lunch.

Själv åt jag min mycket tidigare än så…jag inbillar mig att det skedde runt samma klockslag som varenda byggjobbare öppnade locket på matlådan. En lucka i kalendern under förmiddagen (även kallat morgonen i folkmun) öppnade upp tid för att attackera löpbandet, och 10 kilometer svettades igenom i strax under mara-tempo (fråga: hur grav är träningsvärken om man känner av rygg och biceps när man springer!?).
Hur som helst var jag vrålhungrig strax efter 11 och hoppade nästan glädjeskutt när jag insåg att min matlåda för dagen innehöll en riktig vinnare. Mamma brukar skämma bort mig med både det ena och det andra när jag lämnar Dalarna, och den här gången slank det visst med något kilo älgfärs med dalaskogs-ursprung…som jag i veckan tog delar av och gjorde en god gryta på och stoppade i frysen.

Är det något kött som är snällt mot både kropp och jordklot att äta så är det väl just älg. Ekologiskt så det smäller om det, en fettprocent på under 2% (= lite mättade fetter och därmed mycket plats för att fylla på med bättre fetter istället!) och fin kvalitet på proteinet. Ja, så är det ju så sjukligt gott också!
Jag valde att fräsa på färsen med lite gul lök och vitlök, slänga ner lite krossade tomater och ekologisk lantbuljong från Biofood. I med färska champinjoner, färsk broccoli och lite random kryddor tillsammans med en nypa salt. Voilá – fantastiskt god och bra mat, helst tillsammans med valfria grönsaker (tomat, paprika, vitkål och äpple för mig idag) toppade med en skvätt olivolja. För dagen serverad i en brutalt ful ”tallrik” (förlåt mamma), men ibland har man inte tid med det där sista piffet när blodsockret är lite för lågt…

Åt du också älg idag..eller vad?

Orsaken till HUNGER 2.0.

Japp, då var jag igång igen…efter att ha varit hemma sedan i onsdags var det idag dags att styra in på banan igen. Skönt!
Spenderade 12 timmar på jobbet och varvade kunder med egen träning med energipåfyllning (har visst blivit beroende av keso) med solpauser och välbehövliga skratt via sms ute på Stureplan. Det har som vanligt gått i ett och jag har inte hunnit berätta om varken min sköna och soliga löprunda igår eller grispasset idag som garanterar att jag inte kommer att kunna sträcka ut armarna imorgon. Men vad f*n – imorgon har jag en massa luckor i kalendern – då ska jag komma med något läsvärt och inte bara en massa stressade ord skrivna med glödande fingrar…

Hur har er måndag varit – träningsdag eller vila?

Bra tanke med mitt kvällsté. Jag kommer att bli gammal…

Det är nästan läskigt att stå på Västerbron och varken se vattnet under eller stan bakom…och en speciell känsla att runda Riddarfjärden utan att knappt se vad som finns på andra sidan vattnet. Speciellt men väldigt skönt, och kaffet var sådär extra gott efter mina 9 kilometer i ett kyligt men vackert töcken den här morgonen.

Hur har ni startat söndagen?

Vem snodde stan?

Alright. Vintern bestämde sig visst för att komma tillbaka på ett kort(!!!) besök till huvudstaden idag. Eftersom jag har legat inomhus sedan i onsdags (ska berätta senare) vägrade jag dock tillåta att vädret skulle få hålla mig inne så jag drog på mig ett av mina GoreTex-ställ och traskade ut på promenad. Stockholm kändes mer eller mindre som en spökstad…tomt, tyst och täckt av 8 cm slask. Underbart. Mötte några få löpare och en och annan hundägare som inte verkade jätteglada över att traska runt med sina pälsbollar. Det är sällan jag ogillar vädret, men idag är det faktiskt på gränsen. På gränsen, men faktiskt inte så hemskt att man måste stänga in sig inomhus och sura.

När jag kom hem gick jag in på min gamla blogg för att se vad jag pysslade med för två år sen. Jag var ju liksom mitt uppe i min walk of life då, och kan konstatera att just den 14 april var en ganska bra dag med 40,8 kilometer promenad, ett smärre sammanbrott vid en motorväg och en mycket god brasiliansk middag. Förmodligen hade jag jävligt ont i ben och fötter, knaprade i mig en och annan Voltaren och skakade på huvudet åt ett antal fotblåsor också. Hjälp vad jag längtar tillbaka ibland…skulle det vara helt galet att ge sig på 800 kilometer igen? Skulle ni orka hänga med en gång till?

Spanien är varmare.

Jag roade mig med att ta reda på vad jag får i mig för nyttigheter genom min frukosttallrik idag…intressant att tänka lite extra på det då och då.

Den laktosfria yoghurten ger mig kalcium, vitamin D, vitamin B12 och vitamin B2. Päronet ger mig ännu mer kalcium, och även kalium och vitamin C. Gojibären levererar bland annat omega 6, vitamin A, vitamin B1, vitamin B2, vitamin B6, vitamin C, vitamin E och 21(!) olika mineraler (däribland mangan, zink, järn, koppar, nickel, krom, magnesium, kalcium, natrium, kalium, kobolt, selen, kadmium, fosfor och germanium). Slutligen ger de krossade kakaobönorna mig omega 3, omega 6, kalium, magnesium, kalcium, fosfor och vitamin E. Bland annat.

Lägger jag till mitt kokta ägg och alla vitaminer (A, D, E, K, B2, B12) plus folat, selen, järn, magnesium, kalium och niacin som det innehåller så känns min frukost som ett rätt bra start på dagen!

När gav ni er kropp lite matkärlek senast?

Pure love.

Psst…det finns lite nya skor i min bloppis…och mer är på väg!

Ja, ni som bor i huvudstaden har förmodligen inte missat att det är lite smågrått ute idag. Ett par plusgrader, jämngrå himmel och någon oidentifierbar nederbörd i luften…och man vill liksom helst stanna inne med en kopp té och mysa under en filt. Jag ska inte iväg till jobbet idag så jag behöver inte gå ut för den sakens skull, men jag har lite annat på agendan som kräver mig och min uppmärksamhet. Det är inte heller av det ljusaste slaget direkt, så idag gäller det verkligen att fokusera på de ljusa punkterna.

Jätteljust känns det iallafall i mitt kök för tillfället, eftersom diskbänken är täckt av en nyss uppackad leverans från Holistic. Mina beroendeframkallande REDS (testa att blanda med naturell yoghurt…yummie!) trängs med goda mullbär, krossade kakaobönor att ha på morgonyoghurten, en nödburk med protein i pulverform har införskaffats för de stunder då kroppen behöver något snabbt och jag inte har en kycklingfilé i fickan, och lite gottiga tarmbakterier för mina värdefulla tarmar. Bland annat. En massa ljuspunkter på en liten yta ju!

Förutom allt ätbart som jag kan glädja mig åt idag så tänker jag ägna dagen åt att vila, mysa i soffan och bläddra i en massa tidningar som jag inte har hunnit läsa. Det ska bli en bra grå onsdag – ok?

Ja, vissa jag mötte längs vägen under min löprunda nu på kvällen tyckte nog att jag var just det när jag kämpade på i 3 plusgrader, snett regn och rätt hård motvind. Jag hade inte planerat att träna ett pass till idag, men när jag kom hem hade jag huvudet fullt med en massa trassel och en massa spring i benen, och av erfarenhet vet jag att det enda sättet att bli av med det är att ge sig ut på en runda i löparskorna.

Fem kilometer senare var huvudet rensat, benen skönt trötta och sinnet glatt….och älgfärsgrytan på dala-skjuten älg, broccoli och champinjoner som jag plötsligt orkade kasta ihop smakade magiskt gott med lite hyvlad parmesan på. Win!

Genomblöt och glad idiot!

Ja, det är en mycket märklig dag idag. En tisdag…som är som en måndag…som i mitt fall är mer lik en fredag. Jag kommer inte att vara på jobbet onsdag och torsdag den här veckan och därför tar jag liksom nästan helg när jag går hem idag. Skumt.

Hur som helst. Vilken dag det än är så stod det träning på schemat. Det gjorde det i och för sig igår också, när jag chockade mig själv genom att orka sticka ut på en 7-kilometer lång löprunda när jag hade klivit ur bilen som gått från Dalarna. Så många gånger jag har tänkt att jag ska springa av mig resdammet när jag har åkt den där sträckan, och exakt lika många gånger har jag inte kommit iväg. Men igår, då hände det äntligen, och jäklar vad skönt det var att springa loss benen när de hade suttit stilla i en massa timmar!

Dagens pass fick starta med en kilometer lätt jogging som uppvärmning, sen brände jag av ett styrkepass som hette duga. En kollega har (efter en hel del tjat från mig) skrivit ihop ett par program och dagens satt som en smärre käftsmäll. Jag känner redan nu att jag imorgon kommer att ha träningsvärk i ben, rumpa, axlar, ländrygg och mage. Skönt det.

Den magövningen som gjorde allra ondast och tog bäst av alla idag var den här: ligg på rygg på golvet med en pilatesboll i händerna. Fäll sedan ihop kroppen som en fällkniv med så raka armar och ben som möjligt, ta bollen mellan fötterna, fäll ut kroppen till ett rakt streck längs golvet och sedan upp som en fällkniv igen, för att återigen fånga upp bollen med händerna. Sträck ut kroppen längs golvet igen och börja om. Upprepa valfritt antal gånger…men jag kan säga att mina 15 reps idag sved ordentligt. Testa!

Vågen var inte så snäll idag (+0.9 kilo…), och jag tar nu ett extra hårt tag om min 10-veckorsplan. Tur att det inte kommer någon mer påskhelg i vägen. Hur går det för er?

Silverbollen from hell.