Back for good(..?)

Soffan känner mig väl och gav mig en vecka. Men nej, jag behövde inte mer än sex dagar för att inse att jag inte alls vill låta bli att hänga här på bloggen…jag har redan saknat det för mycket! Dessutom har era kommentarer och jag-saknar-dig-mail fått mig att inse att det faktiskt sitter människor och läser (och i några fall gillar väldigt mycket) det jag skriver, något som känns ända in i hjärtat…på riktigt. Tack alla för fina ord och funderingar – ni är bäst!

Har ju hunnit med en hel del in real life under den bloggfira veckan som gått…jobb, långlöpning, en massa annan träning, bio, en tripp till Oslo…men jag inser också att jag hade hunnit med allt det precis lika bra även om jag hade bloggat. Jag hänger ju ändå här  – kollar in vad alla ni där ute håller på med och hur ni har det. Läser, tar in och tankar en massa inspiration…så varför inte skriva när jag ändå är igång liksom? Jag har ju inte flest läsare i bloggvärlden, men för mig räcker det att ha de bästa med störst hjärtan.

Under dagens helt fantastiska vårlöpning (snödropparna blommar snart vid grannhuset!) i solen bestämde jag mig iallafall för att jag vill fortsätta att dela med mig av mig och mitt liv. Min träning och min vila. Mina ups and downs. Den som vill hänger med, den som inte vill slipper. Jag är här iallafall, länge.

Min underbara stretching-utsikt utanför mitt hem.
Västerbron lyser i guld och vill väl säga mig att min kropp kommer att hålla finfint till den 28 maj…väl?