Löpningen då?

Ja, löpningen då – hur går det med den, har jag inte sprungit på hela veckan? Jo då.
Efter David-besöket i måndags såg det ju ljust ut, och i tisdags stack jag självklart ut och sprang den rekommenderade sträckan – 10 kilometer där jag varvade gång i 500 meter med 1500 meter löpning i 5.10-tempo. Djurgården blev platsen och det var fantastiskt att slippa löpbandet som jag harvade på i fredags (never again).

Så – hur gick det då?
Nummer ett – det är vansinnigt svårt att hålla tempot…jag vill gärna sticka iväg och första femtonhundringen gick alldeles för snabbt.
Nummer två – det är så FANTASTISKT underbart att kunna springa igen utan smärta! Endorfinerna bara sprutade och jag log hela vägen.
Nummer tre – fick en lätt känning i utsidan av vänster smalben och höger fotknöl. David tror dock att det beror på mina 13 timmar stående i nya skor i lördags, och inte på löpningen i sig.

Sammanfattningen blir dock att det inte blir någon ökning varken vad det gäller tempo eller sträcka till nästa gång, eftersom David vill att jag ska springa helt utan känningar, Super Saturday-trötthet eller ej. Sagt och gjort – imorgon tar jag samma sträcka i samma tempo…då utan känningar. 🙂

På tal om löpning så kan jag tipsa om en föreläsning som självaste David håller tillsammans med Lisa Blommé ikväll på Medborgarskolan på Hagagatan här i Stockholm. ”Våga springa barfota!” är budskapet och jag vet redan nu att det kommer att vara värt de 270 kronorna det kostar. Någon som gör mig sällskap?