…tippetippetipptapptipptipptapp. Tipptapptipptapp….ja, det var exakt det som ekade i mitt huvud i 6,5 km under min 25:e löprunda idag. Min hjärna är lite småtrött, och det – tillsammans med att jag under löprundan såg två hästar med en släde(!) och bjällror som ekade över hela Djurgården när jag sprang – fick mig att verkligen inse att det är dags för jullov. Så, jullov it is. Jag kramade de sista kunderna (och tog i hand på han den där som skickade sms:et och drog igång löparutmaningen om att det minsann blir en 29:e runda på självaste julafton, bara för sakens skull) och alla mina underbara kollegor, tog med min jättestora julblomma…

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte börjar kännas i kroppen nu. 23:e löpardagen bjöd på 8 km islöpning och när jag kom tillbaka till jobbet konstaterade jag trötta höftböjare och slitna stortåleder (gammal El Camino-skada)…tur att någon snäll(?) person hade ställt in lite tröst i personalrummet. 5 dagar kvar – upplopp!

Det var väldigt nära att jag stängde av klockan när den ringde lite för tidigt imorse. Jag hörde på ljudet av bilarna utanför att slasket från igår låg kvar, såg att det var kolsvart utanför fönstret och täcket var lite för varmt och skönt. Att få sova den där extra timmen var ganska lockande…inte för att jag egentligen behövde den, mer för att tanken på att kliva ur sängen inte kändes särskilt spännande. Det var dock min enda tid under det här dygnet att få till dagens löprunda, så jag kom som tur var på bättre tankar. Upp ur sängen, i med ett stort glas vatten, på med löparkläderna och…