Ja, man kan ju undra om det är det som är (var) min diagnos för min hängiga kropp? Somnade vid 22.30 igår och sov till 07.30 (!) imorse…helt oavbrutet. Har sedan helgen och fullt ös-jobbet på The Blast att jag har haft något diffust i kroppen, men kan nu kanske faktiskt konstatera att det bara var lite brist på sömntimmar…idag känner jag mig bättre och planerar ett lättare(?) pass på löpbandet efter jobbet ikväll – skönt! Faktum är att jag inte har tränat en enda minut sedan min långlöpning förra måndagen. En allmänt hängig känsla i kroppen och väldigt mycket jobb och annat har upptagit min tid…men nu är det…

Ja, det blir ju så ibland. Ni vet, det där som ligger som en kul grej i huvudet, ett vagt mål låååångt fram i tiden, en skojig utmaning….som bara BOOM – blir så extremt verkligt helt plötsligt. Som när Silva pressreleasar ut till hela landet att jag ska ta mig på cykel från Sälen till Mora i augusti. ”För att driva träningen framåt utmanar hon sig, bland annat med maraton, 80 mil vandring och nu en cykelvasa trots att hon aldrig direkt cyklat mountainbike.” heter det i releasen, och nej…jag har ju faktiskt aldrig cyklat mountainbike på riktigt. Jag äger ju inte ens en mountainbike! 🙂 Men nu…nu blev det…