>Planlös plan
>En sak slog mig imorse när jag svettades på löpbandet.
Jag ska faktiskt snart springa mitt första marathon, och jag har inte någon som helst plan på hur jag ska genomföra det…det är ju lite intressant ändå. Inser ju att jag inte kan luta mig tillbaka på mina otaliga milslopp och min över förväntan genomförda halvmara i höstas…4,2 mil är rätt långt…man kanske borde anpassa sin träning lite nu och ha någon plan?
MEN springa med pulsklocka, planera min löpning och schemalägga ökningar och sänkningar av tempo är och har aldrig varit min grej riktigt…jag kör alltid på känn, öser på tills kroppen säger stopp. Då ökar jag lite bara för att jävlas med den och sen sänker jag farten. Brukar bli ganska bra.
Tänker alltså genomföra ett marathonlopp, mitt första marathonlopp, ”på känn” utan någon som helst speciell marathonträning – hur låter det?
Nihil impossibile est..
4 kommentarer
Katinka
>Precis som det ska vara! På känn är alltid bäst i allt tycker jag. Fortsätt följ ditt hjärta!
mia
>4,2 mil är ”rätt” långt. Vi har verkligen helt olika perceptioner av långt! 🙂
Kram Mia
Carro
>På känn kan vara bra nästan jämt. Men lämna vaRgen hemma… för bådas skull!
; )
Miss Agda
>Du känner ju dig själv bäst och vet vad som funkar för dig. Själv har jag sprungit 4 maror på känn och 1 mha träningsprogram och det med träningsprogramm funkade bäst och kändes bäst. Jag tar ut mig mer och oftare då jag kör med ett program så det är just därför det funkar bäst för mig. Jag hatar löpband (och slaskväder också för den delen), men hade jag inte haft ett träningsprogram just nu mitt i vintern så hade nog min träning inte blivit så bra. På våren VILL man ju springa massor, men på vintern får jag ha nånting som tvingar mig ut. När man väl är ute o springer så känns det nästan alltid bra och känslan efteråt är ju alltid oslagbar.Lycka till med träningen nu och hoppas vi kan sammanstråla någon helg!