löpning lopp

Lidingöloppet med Team Aron

foto-2016-09-24-15-51-17

Jag har alltid sneglat mot Lidingöloppet med skräckblandad förtjusning. Förra året sprang jag Lidingö Tjejlopp, som utgörs av den sista milen på banan, men hela loppet har aldrig lockat mig sådär supermycket. Jag har bara hört hur jobbigt och kuperat det är. Fram tills Aron frågade om jag ville hänga med och springa årets lopp i hans team. Då säger jag aldrig nej. Självklart ska jag springa 30 kuperade kilometer och stötta hans insamling till Barncancerfonden.

Nu efteråt är jag så otroligt glad över att jag sa ja. Maken till kämpaglöd och inspirationskälla får man leta efter! Att springa Lidingöloppet är inte lätt. Att rulla runt och klättra uppför alla backar som loppet bjuder på måste vara helt ofattbart jobbigt. Vi i teamet fick trots det kämpa för att hänga med Aron på flacken och inte minst i nedförsbackarna. Det verkar finnas hur mycket power som helst i den där kroppen!

foto-2016-09-24-12-24-01

Full speed!

När Aron var 7 år fick han cancer. Vid 9 års ålder opererades en stor tumör bort med ett liv i rullstol som följd. Benen har extremt begränsad funktion men det stoppar honom inte från att hoppa ur stolen och skjuta den framför sig i de värsta backarna. Om vi i teamet fick hjälpa honom? No way. Om han gnällde en enda gång längs banan? Aldrig. Om han inte ens gnällde i brutaljobbiga Aborrbacken? Nope. (ett filmklipp finns på min Instagram: @helenateodora)

foto-2016-09-24-12-28-17

Mjölksyrafest i Arons vader.

En dag med Aron innebär en dos extra ödmjukhet inför livet och alla vardagens ”problem”. Mjölksyran i mina egna ben blir som bortblåst och lungorna som protesterade här och där tystnade när jag andfådd gick bredvid honom när han kämpade uppför grusbackarna.

TACK Aron för din livsglädje och kämpaglöd och TACK hela teamet för en fantastisk dag!

14350567_1669727706676312_1112236610851700736_n

Och ni…glöm inte att ge ett bidrag till Barncancerfonden. Det kan rädda nya liv och föda nya hjältar som Aron. Tack.

 

löpning lopp Okategoriserade

Jag skulle ju inte…

Medalj ultravasan90

Nej, jag skulle ju inte springa fler längre lopp i år…eller några lopp alls faktiskt. Jag hade ju liksom sprungit klart för i år efter Ultravasan90. Men man får ju ändra sig. Man får alltid ändra sig.

Det är Lidingöloppet på lördag, ett 30-kilometerslopp jag fortfarande inte har tagit mig an. Jag hade ingen som helst plan på att springa i år heller, men när Aron Anderson behöver löpare i sitt team så är inte jag den som är den. Hur svårt kan det vara liksom? Vi hade så fantastiskt kul på både Stockholm Marathon och Midnattsloppet i år så det går liksom inte att tacka nej till ytterligare 3 mils välgörenhet. Så..från att planera att inte springa ett enda lopp i år så ska jag nu visst springa 30 ganska kuperade kilometer på lördag. Jag har tidigare sprungit Lidingö Tjejmil, som i år inleder ett samarbete med Cancerfonden och byter namn till fina Rosa Bandet-loppet. Jag är redan imponerad över att Aron tänker ge sig på backarna som den sista milen bjuder på…vi i teamet kommer att få ett hårt jobb att peppa honom!

Vilka av mina läsare springer?

Midnattsloppet Team Aron

MIdnattsloppet 2016

Som om det inte vore nog så ska jag visst till Skåne och springa ännu ett lopp i november…återkommer i den frågan.

löpcoach löpning

Mina bästa tips till dig som nybörjarlöpare

Foto 2015-10-17 12 45 55

”Hur ska jag göra för att komma igång och springa?” 
Det är en fråga jag ofta får, både från mina klienter i mitt arbete som personlig tränare men också genom mina kanaler i sociala medier och via mail från helt okända människor. September är en fantastisk månad att sätta igång att springa! Luften blir lite klarare och lättare att andas och naturen exploderar i vackra färger. Healthy Living har hela september ett extra fokus på löpning (gå in på Facebook-sidan och häng med!). Jag vill inleda mitt #springtember med att försöka få er alla som är nyfikna att ge löpningen en chans. Jag vill få er att våga ge er ut och testa på att springa!

Här kommer mina bästa tips till dig för att våga ge dig ut på din första löprunda:

  • Se din löprunda som en fin höstpresent till din kropp och knopp, inte som ett krav eller måste.
  • Skrota alla prestationskrav och strunta fullständigt i vad alla andra runt dig gör. Du har ingen aning om deras bakgrund eller om hur många timmar om dagen de tränar. Tänk bara på dig själv.
  • Sätt på dig kläder du känner dig bekväm i och ett par skor som dina fötter gillar.
  • Bestäm dig för en tid du tänker vara ute. En halvtimme brukar jag rekommendera som en bra start.
  • Kliv över tröskeln och ut genom dörren. Det här är oftast det största och viktigaste steget. Le över att du tagit dig ut.
  • Skapa din egen fartlek (svenskt ord som blivit internationellt):
    Börja med att gå i ett par minuter för att få igång kroppen lite. Välj sedan ut en punkt en bit framför dig som du vill springa till; ett träd, en lyktstolpe, en brevlåda eller något annat riktmärke. Börja väldigt lugnt med en kortare sträcka. Spring till din bestämda punkt i lugnt tempo. Spring inte i samma tempo som du har när du är sen till bussen, tänk istället att du ska tassa fram så lugnt tyst som möjligt. Sträck på dig och håll blicken framåt. Var stolt! När du kommer fram till ditt mål, växla ner och gå igen. Gå i ett par minuter och sikta in dig på ett nytt mål. Upprepa tills du har fått ihop den tid du har bestämt att vara ute. Fortsätt inte längre även om du är pigg, spara istället energin till nästa gång. Var nöjd.

Är du en bit hemifrån nu? Ta en lugn promenad tillbaka och njut av känslan att du har klarat din första löprunda. När du är tillbaka hemma, lägg dig ner på marken och blunda. Tacka dig själv för att du vågade!

Har du tagit dig ut första gången så är steget inte alls lika långt till nästa runda. Kändes det bra idag så ökar du på nästa runda med 5 minuter. Kändes det tufft så stannar du på dina 30 minuter även nästa gång. Skynda långsamt, vänj kroppen sakta vid den nya belastningen och undvik på det sättet skador. Kanske orkar du springa två lyktstolpar nästa gång? Om inte – spring till den första. Successivt ökar du sedan sträckorna du springer och kortar ner dina gångpauser. Kanske vågar du överlämna upplägget på fartleken till omgivningen och bestämma att du ska springa 2 minuter varje gång du ser en röd bil eller en hund? Valet är helt ditt och variationerna oändliga! Huvudsaken är att du är ute, att du vågar växla från gång till löpning och att du känner dig nöjd och stolt med din egen prestation.

Svårare än såhär är det inte att börja springa. Gör det lätt för dig själv i början. Ta det lugnt, spring långsamt och var nöjd över att du har vunnit över dina tvivel. Tänk inte tempo och antal kilometer, tänk tid och njutning. Andas in den friska höstluften. Känn hur kroppen jublar över den finaste present den kan få: fysisk aktivitet.

Vilka vågar hoppa på #springtember och testa? Ge dig ut på din första runda och lämna en kommentar om hur det gick. Låt september bli den månad då du äntligen vågar låta din kropp springa. Den kommer att älska det!