föreläsningar Okategoriserade

Jag föreläser på Utefest!

Höga Kusten

Alltså. Jag blev ju som ni vet lite förälskad i Höga Kusten när jag följde med Team Nordic Trail till fantastiska Friluftsbyn på löparcamp för två veckor sedan. Det slår mig varje gång jag tar mig bort från stan att Sverige är så vansinnigt vackert! Just Höga Kusten var för mig en helt ny bekantskap och jag kände när jag åkte därifrån att jag bara måste tillbaka.

Så kom ett mail. Ett mail från arrangörerna till Utefest 9-11 september och en inbjudan att föreläsa! Hur kan man tacka nej till det!? SJÄLVKLART vill jag komma upp och berätta om mitt vandringsäventyr på Nya Zeeland och hänga med en massa outdoor-människor i tre dagar! Everything happens for a reason, right? Springa med Team Nordic Trail, paddla, gå fotokurs, yoga på Skuleberget…och helst inte klättra längs Via Ferrata (eller så kanske det är dags att bota min höjdskräck?).

Det känns så härligt att få åka tillbaka till Friluftsbyn och andas Höga Kusten-luft igen! Dessutom är det en stor ära för mig att få vara med och dela scen med bl.a. Tormod Granheim. Han har för sjutton bestigit Mount Everest på en dag och sedan åkt skidor ner från toppen!

Ses vi där!?

Utefest from Höga Kusten on Vimeo.

löpning

Nykär i skogen

”Kan du inte följa med till Höga Kusten och berätta om din vandring?”

När Miranda (som jag känner bloggledes sedan flera år tillbaka) på Team Nordic Trail ställde frågan för några veckor sedan hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Sitta i en buss med 8 mer eller mindre okända människor i en massa timmar, springa i skogen i tre dagar och bo i tält i kalla(?) Västernorrland? Sedan jag kom hem från min vandring har jag dock längtat bort från asfalten och in i skogen så jag behövde inte tänka över mitt beslut särskilt länge. Springa i skogen och få berätta om mitt livs största äventyr = win win!

Vad jag än hade förväntat mig blev det dock så mycket bättre än jag någonsin kunde drömma om. Känslan att springa i en grönskande skog, parera rötter och stenar och ackompanjeras av fågelkvitter som enda ljud är minst sagt helt magisk. Att tassa fram på mjuka stigar, känna hur skorna greppar på alla underlag och bara vara här och nu och ett med naturen. Strunta i tider och hastigheter, bara springa på känsla och flow. Äta lunch vid en stilla sjö. Stanna för att njuta av utsikten på en klipphäll. Ta skydd från regnet under en tät gran. Äta nygräddad våffla framför brasan i Skulebergets toppstuga. Fylla lungorna med frisk skogsluft, ta en ofrivillig flygtur ut i blåbärsriset och investera i sommarens första skrubbsår. Skratta. Andas. Jag är helt biten och kan inte för mitt liv förstå varför jag inte har gjort det här tidigare!?

Hela gänget bodde på fantastiska Friluftsbyn några mil från Örnsköldsvik. Min puls gick direkt ner med 10 slag när jag kom dit och klev ur bilen och jag kände spontant att jag skulle kunna stanna där precis hela sommaren. Läs mer på Friluftsbyns Facebook-sida (där du också kan se fler bilder från vår underbara traillöparhelg) och kolla även in deras event Utefest som går av stapeln 9-11 september. En hel helg fylld med äventyr, livemusik, frisk luft, mössor och väderbitna kinder. Jag tänker inte missa det!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Magi.

Andningspaus...

Andningspaus…

Torkpaus mellan passen.

Mina blåa Salomon Fellraiser med vänner.

Brygga with a view.

Brygga with a view.

Brygga...ish with a view.

Brygga…ish with a view.

fuck cancer utmaningar välgörenhet

Bär en vän för Cancerfonden – check!

Jag har många starka vänner. De är alla starka på olika sätt. Mentalt, fysiskt eller både och. Erik är en av de senare. Fysiskt och mentalt stark och dessutom med ett stort hjärta och en kraftig släng av galenskap. Hur skulle han annars få för sig att bära 60 kilo tunga mig på ryggen runt hela Kungsholmen, en nätt promenad på ungefär en mil? Jag har tidigare skrivit om historien bakom (<-klicka) och igår var det dags att se om det är möjligt. Kan man bära en vän i en mil och samtidigt samla in livsviktiga pengar till cancerforskningen? Se själva.

13340289_10154687892168797_3746366395048606913_o

13329449_10154687892528797_8578527749488299167_o

13320392_10154687892698797_4414330371598386034_o

13391523_10154687892578797_7627274043821740339_o

13392246_10154687893108797_6863875512829763887_o

13340158_10154687893193797_1121160297753386215_o

13392090_10154687893318797_3036831405509922091_o

13323241_10154687894893797_5511321717242407321_o

13323562_10154687895263797_7690440960381210264_o

13403974_10154687895313797_7728875352216756932_o

13320487_10154687892158797_7151029495345134825_o

Jag är stum av beundran. Återigen har jag fått kvitto på att viljan kan försätta berg och att ingenting är omöjligt…”it’s all about the mindset”, som gårdagens fantastiska(!) fotograf Mats Andrén sa. Han borde veta efter sin 2000 mil och 2 år och 9 månader långa vandring från Stockholm till Sydney (jo, det är sant).

Målet med gårdagens vandring var att samla in 60000:- till Cancerfonden, en tusenlapp per kilo kroppsvikt som Erik bar på ryggen. Det har redan kommit in fantastiska 41000:- men vi behöver er hjälp att nå det sista! Snälla alla, sms:a BESEGRA 36306 till nummer 72988 för att skänka 50 kronor till Cancerfonden och för att hylla Erik och hans makalösa prestation!

Vill du skänka mer hittar du insamlingen här. TACK till alla som redan har skänkt pengar och till alla er som kom och hejade igår – ni är bäst!

PS. Dealen mellan Erik och mig var att om han orkade bära mig runt Kungsholmen så skulle jag…simma samma sträcka. Återkommer i frågan. DS.