Okategoriserade Te Araroa

Nominerad till Årets Äventyrare!

Svettig och lycklig.

Det kom som en total överraskning i slutet av förra veckan att jag är en av de fyra slutgiltigt nominerade kvinnorna till Årets Äventyrare(!!!), för min vandring genom Nya Zeeland förra vintern. Priset delas ut på Vildmarksmässan den 11 mars – en mässa som jag själv har besökt många gånger och drömt mig bort…

Min första tanke när jag fick min nominering var ”jag – äventyrare!?”, och i sann jante-anda nedvärderade jag direkt min lilla 300-milspromenad till en långsemester som jag valde att lägga på att vandra genom ett land jag drömt om sedan jag var liten. Det är en ynnest att kunna ge sig själv den möjligheten.
Dessutom, ofta när människor hör om min vandring säger de saker i stil med: ”åh, vad härligt att få vara på Nya Zeeland hela vintern, vilken underbar semester!”. De orden hjälper ju förstås inte när man ska försöka se sin vandring som ett äventyr. Men jag tog mig samman och pratade snabbt mig själv till rätta (med hjälp av ett par kloka personer i min närhet – tack!).

Snälla Helena.
För det första: om juryn tycker att du ska vara nominerad så ska du vara det. Punkt.
För det andra: om du som ensam kvinna, med noll erfarenhet av liknande äventyr, äntligen bestämmer dig för att göra slag i saken och följa din smått overkliga dröm om att åka till andra sidan jorden för att vandra igenom ett helt jävla land…och sen gör det, efter bara några månaders förberedelse!? Utan att veta ett sk*t om tält, stormkök, frystorkad mat och kompasser? Är inte det skäl nog att bli nominerad som en av fyra till att ta emot priset?
En långsemester…!? Skulle du konstant bära en 20 kilo tung ryggsäck på en semester och kännetecknas den verkligen vanligen av blod, svett och tårar? Skärande hemlängtan? Sönderrivna ben? Ilande fysisk smärta och mental uppgivenhet? Gapande hunger? Skitiga, illaluktande kläder (jo, merinoull luktar apa efter 5-6 svettiga dagar, hur mycket du än har sköljt dem i de iskalla bäckarna). Rusande floder utan broar? Rädsla och adrenalinrusher? Frost i sovrummet (=tältet)? Konstant blöta och trötta fötter? Att äta ost och salami som har legat i en varm ryggsäck i en vecka? Rangliga hängbroar? Bajsa utomhus i ett hål som du själv har grävt? Värkande muskler och mental energibrist? Gråta av utmattning i en främlings famn? Really? Titta på bilderna från några av dina värsta stunder och sluta tveka på om det var en semester eller inte. Var glad och stolt över din nominering istället!

Ok då. JAG ÄR SÅ GLAD OCH STOLT och det skulle betyda hela världen för mig om ni vill lägga en röst på mig och mitt ÄVENTYR. Jag räknar inte på något sätt med att vinna (det vore ju helt sjukt!) och jag är ärligt talat så otroligt smickrad bara över att vara nominerad. Hur som helst, om ni vill så kan ni rösta här!

Bjuder på några ”semesterbilder” (varnar känsliga läsare för icke smickrande fotbilder) så länge…fler (vackrare) bilder och små stories från min vandring finns här.

3 kilometers vandring på hala stenar i iskallt vatten...

3 kilometers vandring på hala stenar i iskallt vatten…

 

Bättre begagnade fötter efter 30 kilometer spöregn.

Bättre begagnade fötter efter 30 kilometer spöregn.

 

Dagen efter spöregnet - prickade in lågvattnet för att gå på havsbotten. Smutsigt.

Dagen efter spöregnet – prickade in lågvattnet för att gå på havsbotten. Smutsigt.

 

Några plusgrader och utomhusdusch...anyone?

Några plusgrader och hemmasnickrad utomhusdusch…anyone?

 

Allergichock av pollen - utslag på alla exponerade delar av kroppen och svårt att andas.

Allergichock av pollen – utslag på alla exponerade delar av kroppen och svårt att andas.

 

The New Zealand mud...

The New Zealand mud…

 

Flooded = blött om fötterna (stigen fortsätter på andra sidan).

 

Gräs, buskar och småsten = dåligt för sommarbenen.

Gräs, buskar och småsten = dåligt för sommarbenen.

 

Översvämning i förtältet på julafton.

Översvämning i förtältet på julafton.

 

Livrädd i stormen på Mount Crawford.

Ensam och livrädd i stormen på Mount Crawford.

 

Matplanering för sydön...ingen dans på rosor.

Kaotisk matplanering för sydön i Wellington…ingen dans på rosor.

 

Varmt, dammigt och konstant uppför i ett par timmar. En av de värsta stunderna längs vandringen.

Varmt, dammigt och konstant uppför i ett par timmar. En av de värsta stunderna längs vandringen.

 

Lätt att bära en 20 kg tung ryggsäck här? Sådär.

Lätt att bära en 20 kg tung ryggsäck på de här hala stenarna? Sådär.

 

Långa, raka och skållheta motorvägar.

Långa, raka och skållheta motorvägar…

 

Vackra vyer(?)...och dessutom härligt att vandra i det spöklika regnet ensam.

Vackra vyer(?)…och dessutom härligt att vandra i det spöklika regnet ensam. Med dyblöta fötter.

 

Broar anpassade för höjdrädda (mig). Suddig bild p.g.a. rädd.

Broar anpassade för höjdrädda (mig). Not.

 

Vansinnigt ont i kroppen = tysk kiropraktikbehandling på träbänk.

Vansinnigt ont i kroppen = tysk kiropraktorbehandling på träbänk.

 

Viktig vandringsvän död.

Viktig vandringsvän död = mindre semesterfeeling uppför (och nedför) nästa berg.

 

Värmande middag i en iskall omgivning, i sällskap av en miljon bitande sandflies.

Värmande semestermiddag i en iskall omgivning, i sällskap av en miljon bitande sandflies.

 

Knädjupa lerhål.

Knädjupa lerhål.

Men, med ett facit på drygt 160000 kronor till Cancerfonden och ett äventyr rikare så var det värt det. värt det.

Okategoriserade

#sannuari – mitt januari

foto-2017-01-06-10-29-33-1

Vi på Healthy Living har ett fint tema för januari; ”sannuari”.
Facebook-sidan beskrivs sannuari såhär: ”En månad då du ger dig själv det DU verkligen behöver. Månaden (eller varför inte året) då du inte utgår ifrån vad du tror förväntas av dig eller då du försöker förändra dig för att passa andras former och ideal. Börja med att vara sann. Vad behöver du för att vara den du vill vara – mot dig själv och andra? Våga förändra, trampa nya stigar, spring lopp och drick gröna drinkar, men låt varje steg du tar hedra det som är DU! För det är ju dig i din fulla prakt du, dina nära och världen vill bländas av. Inte en blekare kopia av något annat. Är du med oss? Häng med och berätta hur du tänker, vad du gör, bakslag och framsteg, så lovar vi att vara en stöttande, nyfiken hejarklack!”

Jag tror inte att det här temat hade kunnat komma mer lägligt för mig. Det har varit ett turbulent 2016 på många plan in the life of Helena. Sedan jag gick på julledighet har min kropp reagerat som en sliten kropp oftast gör: den gör ont både här och där. Så ont att jag har tvingats till löparvila, något som i sin tur har resulterat i ett värkande psyke. Jag kan en gång för alla konstatera att jag är beroende av allt som löpningen ger mig.

All tid jag ofrivilligt har fått över har jag ägnat åt att tänka. Tänka hit och dit och fram och tillbaka. På allt. Jag är rätt bra på att tänka. Förra vintern i vandringskängorna genom Nya Zeeland gjorde mig till fullblodsproffs. Det är nyttigt att tänka, även om det kan vara jävligt jobbigt. Allt för få människor tar sig tid att göra det idag och det resulterar i en massa dåliga saker. Vi borde nog tänka mer.
Hur som helst. Jag har tänkt mycket på vad jag verkligen vill. Vad jag verkligen inte vill. Det är nytt år och inte en enda energidränerande punkt på min agenda ska få följa med över årsgränsen. Ingen.

Jag vet att det finns många människor som gör saker för att leva upp till någon inbillad förväntad bild av dem själva. I mitt arbete som personlig tränare har jag genom åren mött många som har bett mig att formulera ett mål för deras träning. Var inte en sådan person, det blir aldrig bra. Hitta din egen drivkraft och måla dina egna drömmar. Jag har själv varit där, och det finns inget som är så förlösande som att släppa andras förväntningar på en själv och gå sin egen väg. Det är ditt liv och du kan göra precis vad du vill med det. Hisnande tanke om du frågar mig.

Mitt sannuari består av mer andning, magkänsla och drypande svett – saker jag mår fantastiskt bra av. Hur tänker du? Vad ger du dig själv under sannuari?

Många sa "det går aldrig". Jag gjorde det. Ingen dröm är för liten.

Bluff, 8 mars 2016, efter 300 mils vandring genom hela Nya Zeeland. Många sa ”det går aldrig”. Jag gjorde det. Ingen dröm är för stor!

 

glädje livet är nu

Mina önskningar för 2017

foto-2017-01-01-12-53-24

1 januari. Ny dag. Nytt år! Idag ligger många av oss svenskar på soffan och beställer hem pizza och många nyårslöften faller redan första dagen på det nya året. Jag äter ingen pizza idag eftersom jag firade in året i mysbrallorna igår och inte är en tillstymmelse till bakfull (vilket i det flesta fall brukar vara anledningen till pizzan idag). Inget av mina nyårslöften innebär inte heller att sluta äta skräpmat.
Däremot gillar jag nyårslöften. För mig betyder nyårslöften att lova mig själv saker för det kommande året som jag vet att jag mår bra av. Inget som ger mig dåligt samvete eller känner stress, bara saker som berikar livet. Jag tror inte på förbud och måsten, men jag tror stenhårt på att önskningar om sånt som jag blir glad av. Nyårsönskningar är kanske ett mer passande namn.

Igår på 2016 års sista dag skrev jag en fysisk årskrönika och sen tog jag en långpromenad genom ett grått Stockholm. Jag tittade tillbaka på året som gick och insåg vilket galet år det har varit för mig. Det är fortfarande mycket att smälta och jag vet inte när jag kommer att bli klar med den processen. Däremot har jag fått ganska klart för mig vad jag ska ger mig själv mer av under 2017. Under det här årets första långpromenad i solen idag slog jag fast några punkter. Jag vet nu precis vad som fick mig att le extra brett under 2016 och som jag tänker addera till mitt 2017:

Skog. Jag ska ge mig själv mer tid i skogen. Ingenstans mår mitt sinne så bra som i skogen med doften av barrträd och sumpig mark runt mig.

Målgångar. Jag ska springa i mål oftare. Ta mig över mållinjer, se tillbaka på mitt kämpande och inse att det var värt det. Höga Kusten Trail i september är redan bokat och jag kan knappt vänta på att få återvända till härliga Friluftsbyn. Jag älskar känslan av att få en medalj runt halsen efter att ha kämpat mig förbi mina imaginära begränsningar!

Vänner & familj. Jag ska umgås mer med mina vänner och min familj. 2016 har varit lite av ett ensamvarg-år för mig, och även om jag är introvert till min person mår jag bra av att umgås med vänner och familj. 2017 för mig är mindre ytligt nätverkande, mer äkta vänskap och familjekärlek.

Kramar. Jag älskar att kramas. Jag behöver kramar för att fungera normalt. Något av det värsta längs min vandring genom Nya Zeeland var den totala avsaknaden av kramar och närhet.

Välgörenhet. Jag mår bra av att hjälpa och ge det jag kan. Cancerfonden har snart fått 170000 kronor av mig och alla er generösa givare längs min Nya Zeeland-vandring. Min vän Erik bar mig runt Kungsholmen i somras och ytterligare 43000 kunde skänkas. Mina Survivor-armband lever fortfarande och inbringar pengar. Aron Anderson brinner för Barncancerfonden och jag har genomfört tre lopp med honom för att stötta hans insamlingar. Den 9 januari är jag inbjuden till insamlingsgalan ”Tillsammans mot cancer” och jag tar självklart med mig min överlevare till moster. 2017 tänker jag fortsätta att hjälpa.

Musik. Jag lever lite extra när jag lyssnar på musik, och framför allt när jag går på konsert. 2016 gav mig många fina konsertminnen och 2017 kommer att bli minst lika bra.

Nya miljöer. Jag älskar att resa. 2017 innehåller redan ett par resor, bl.a. till Atlasbergen för löpning med Team Nordic Trail i mars (längtar!!!) och till Dublin för att se Robbie Williams i juni (på tal om föregående punkt). Ett par till ligger på önskelistan och kommer med all säkerhet att bli verklighet.

Vardagslyx. Jag gjorde en livsstilsmätning med First Beat för någon månad sen. Det visade sig att min återhämtning är lika bra när jag får ansiktsbehandling, går på bio eller sitter hos frisören som den är när jag sover(!). Mer vardagslyx åt Helena 2017 med andra ord. Välmående och optimal återhämtning – win win!

Kärlek. Det var dåligt av den varan under förra året. 2017 är kärlekens år, jag känner det. Jag längtar efter kärlek, att få älska och känna mig älskad. Fjärilarna är varmt välkomna in i min mage nu.

Vad har du lovat dig själv inför 2017?

foto-2017-01-01-12-46-19

Stockholm, 1 januari 2017.