T(r)isdag
Veckans andra dag betyder idag veckans andra träningsdag för mig, och tisdagen till ära ställde jag till med ett eget litet triathlon på jobbet. Ja, simningen var ju liiite svår att få till så jag fick ersätta den med rodd…och de andra två grenarna skedde i felvänd ordning, men ändå. I give you triathlon á la Helena! 
Startade med 2000 meter roddmaskin. Jag hatar (ja, hatar!) roddmaskinen, så jag tackar verkligen en av mina kunder som skippade sin tänkta rodduppvärmning och istället hängde på i 2 kilometer och peppade mig järnet. That’s what friends are for!
Sen hoppade jag upp på löpbandet, pluggade i hörlurarna (med kollegans brorsas Billboard-etta!) och bockade av 10 kilometer löpning. Första 5 gick på (för mig) blysamma 24 minuter, men andra halvan speedade jag upp och milen stannade på mer än godkända 45.52.
Efter att ha bevittnat en kollegas superkorrekta marklyft på 190 kilo(!) var det så dags för cykeln. Benen var lite småsega, men efter någon kilometer vaknade de (eller domnade bort?) och stod sedan ut i mina planerade 20 kilometer. Bra jobb legs!
Ett mini-triathlon var så avklarat på 94 svettiga minuter, och mitt tisdagshumör som redan var på topp stack upp över molngränsen - GÖTT! Det var garanterat inte sista gången!
Hur har ni firat fet(tränings)tisdagen?
Fullt cykelfokus…
(…och varför ser man så fantastiskt gammal ut när man tränar?)
YOU are!
Ibland behövs det inte mer än ett fint mms på morgonen för att tisdagen ska kännas bra…redan innan solen har gått upp.
Idag tar vi alla med oss det här – ok?
Stolthet
Jag har efter min timme utomhus imorse haft en lång och rätt (välbehövligt) seg dag här hemma i soffan. Min löprunda som jag hade planerat byttes ut mot två timmars(!) skön sömn under filten och kroppen känns glad och tacksam. Jag borde ha packat inför min resa på fredag, men istället har jag skrivit en lista på vad jag ska ha med mig och lagt fram två enstaka plagg. Jobbet jag skulle förbereda inför hela veckan får vänta till imorgon, ingen kommer liksom att dö för det. Jag behövde en lugn söndag, helt enkelt.
När jag sitter i min soffa ser jag framför mig ett par kloka ord som jag tog med mig hem från New York en gång, och de har fått mig att tänka till lite extra idag. Är det inte en fantastiskt skön känsla att krypa under täcket på kvällen och känna sig nöjd med dagen och stolt över vad man har åstadkommit? Jag frågade mig själv om jag med handen på hjärtat kan säga att jag gör det sju dagar i veckan, och det slog mig att jag måste svara nej på det. Sen frågade jag mig om det är något jag strävar efter, och mitt svar blev ja. Jag gillar ju att känna mig nöjd. Stolt. Att kunna sträcka på mig och känna mig varm inombords. Det är olika saker från dag till dag som får mig att känna det, men skönt är det ju onekligen…varje gång.
Jag har därför bestämt mig för att jag fr.o.m. nu ska tänka lite mer på det här med stolthet. Att lägga lite mer fokus på att kunna somna nöjd och glad varje kväll, och att vakna med längtan efter att få göra samma sak dagen efter…utan att för den sakens skull ställa högre krav på mig själv. Det kommer med all säkerhet att krävas en massa energi och en del kämpande för att släppa taget om just de där kraven som jag har på mig själv, men jag ska verkligen ge det en ärlig chans….en chans att make myself proud. Varje dag. Ibland behöver mitt huvud och min kropp vila för att jag ska hinna tänka på viktiga saker här i livet, och jag tackar mig själv för att jag lyckas varva ner ibland så att tankarna får landa på plats.
Känner du stolthet?
Amen.
Idag är jag förresten extra stolt över min bästa vän som efter ett år av hårt pluggande idag har klarat sin examen och äntligen är klar hudterapeut. Grattis bästa du – I love you!
The beauty of gray*
Stockholm idag. Plusgrader. Grått. Varken vinter eller vår. Slaskigt. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är så fantastiskt vackert i min hemstad. En timmes promenad längs vattnet fick starta min dag…en promenad med tankar som värmde mig inifrån. God morgon söndag.
Norr Mälarstrand idag.
* …en fantastisk låt med Live.
Vad tränar du till?
Ja, jag tänker på musiken. Vi har förmodligen alla en typ av genre som vi helst svettas till, självklart beroende av vad vi tränar. Själv har jag en tendens att fastna även här (jag snöar alltså inte bara in på mat…) och härom dagen när jag sprang 21 kilometer lyssnade jag på samma låt på repeat hela den sista milen. Vissa låtar har liksom ett skönt driv, och då ser jag ingen anledning till att byta om jag väl har hittat flowet. När jag springer vill jag helst ha någon typ av dance/trance/techno i öronen.
Igår ändrade jag dock uppfattning om det här med min enda(?) favoritmusik när det kommer till löpningen. Jag var nämligen på konsert och tror att jag har hittat nyckeln till nya rekordtider. Nu tror ni alla att jag var på boyband-konsert igen, men faktum är att boybands i stort sett är den enda musiken som jag enbart lyssnar på när jag går på konsert…och mest för nostalgins skull.
Nej, min musiksmak är väldigt bred och igår var det tysk industrimetal i form av Rammstein som stod på menyn. Alldeles för hård och skränig heavy metal säger många – melodiöst ös säger jag! Jag har dock sett det mer som musik som jag har i öronen under ett styrkepass, men igår när jag satt i Globen (och bevittnade en av de bästa konserterna jag någonsin sett…) kände jag att det kommer att bli mer tyska toner i lurarna när jag ska nöta asfalt under våren…jäklar vilket drag! Kan Till Lindemann (snart 50 år och hur cool som helst=!) och hans band vara nyckeln till nya rekordtider?
Mr Lindemann och hans brinnande vingar.
Kanske är det 2012 jag ska börja flyga fram?
Ge den en chans. Dra upp volymen, vänta till refrängen och hör hur fantastiskt melodiöst det är…
Vad taggar igång dig när du springer? Gymmar? Yogar? Cyklar?
Nattsudd?
Ibland är morgonen den enda tiden på dagen som finns över för att träna…och då får man liksom acceptera att man möter den sista nattbussen när man är på väg till gymmet. Take away-kaffe hemifrån i världens gladaste lilla termos från Starbucks och bra musik i lurarna får mig dock att tro att klockan är mer än strax efter 5.30…
Morgonträning för dig – gilla eller inte?
Gröna cravings
Ibland kan jag snöa in så totalt på vissa ätbara saker. Ni vet, det är inte så att jag är lite sugen, utan snarare så att jag måste ha det till näst intill varje måltid. Nej, jag är inte gravid, jag är uppenbarligen bara en person som har svårt att släppa vissa livsmedel när de väl har fått bett uppe i min hjärna…
Det är olika saker som fastnar, ibland stannar de länge och ibland försvinner de snabbt. Mango, röd grape, parmesan, senap, kapris och svarta oliver är några av gästspelarna som har passerat det sista året.
Just nu är det dock haricots verts(!) som verkar vara grejen. Fråga mig inte varför eller hur det kunde bli så – det bara är så nu. Känns ändå som att hjärnan är hyfsat väluppfostrad och förstår att den inte ska (peppar, peppar, ta i trä) känna begär efter mindre bra saker som t.ex. marängsviss, sockervadd eller Pringles. Jag försöker därför att vara så snäll jag kan nu när den ändå håller sig på en sund nivå…och således blir det för tillfället väldigt mycket gröna bönor i min kost. Nästa vecka är det fömodligen något helt annat.
Har du några udda(?) begär när det kommer till kosten (och kan någon näringsexpert uttala sig om varför min kropp måste ha gröna bönor för tillfället?)?
Dagens middag. Ja, kroppen får ju inte bara bönor.
