löpning Okategoriserade

Ultravasaläger med Buud och Breistrand

Jag har ju råkat anmäla mig till UltraVasan90 i år. Det innebär att jag ska springa 9 mil mellan Sälen och Mora den 20 augusti, en utmaning som jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot. Startplatserna släpptes på min födelsedag i höstas och det kändes som ett tecken på att det var dags att testa. För tre år sedan (året innan UltraVasan föddes) testade jag sträckan på två dagar (47 km + 43 km) med övernattning i Evertsberg. När jag äntligen sprang in under målportalen i Mora tänkte jag: aldrig mer.

Mycket har jag kvar att lära mig om mig själv, men en sak som jag har väldigt klart för mig är att man aldrig ska säga aldrig när det gäller mig. ”Aldrig mer” höll sig i lite drygt tre år, fram till igår. För ett tag sen fick jag nämligen nys om att ultrakungen Jonas Buud och Vasalopps-coachen Håkon Breistrand skulle anordna ett Ultravasaläger med löpning mellan Sälen och Mora. På två dagar. Med övernattning i Evertsberg. Sommaren 2013 all over again, men denna gång i uppstyrd form med världens bästa ultralöpare och med sällskap. Vem säger nej till det!?

Glad i hågen innan avfärd igår morse...

Glad i hågen innan avfärd igår morse…

Igår morse drog vi iväg till Sälen och klockan 11 satte vi fart mot Evertsberg. Gassande sol och alldeles för varmt. Jag sprang och snicksnackade med Kajsa Berg uppför den första backen och upptäckte alldeles försent att det gick (för mig) onödigt snabbt. Jag släppte iväg Kajsa, Buud och ett par andra löpare som hade bråttom uppför backen och insåg att jag nog skulle ta det lite lugnt med tanke på att 47 kilometer väntade.

Buud och Breistrand ger ett sista ord på vägen i Berga By

Buud och Breistrand ger ett sista ord på vägen i Berga By

Dagen blev ett pannbensbygge utan dess like. Kroppen kokade av den gassande solen. Jag tryckte i mig för lite energi. Jag snubblade och skrubbade upp mina knän. Det kryllade av bromsar. Mina fötter pulserade av värmen. Jag blev en riktig jävla gnällkärring när Risbergs-backarna blev mig övermäktiga och Håkon gjorde allt för att dra mig uppför. Sträckan fram till lunchen i Mångsbodarna efter 23,5 kilometer kändes helt ok men resten…nej. Det var +27 grader i skuggan när vi äntligen kom fram till Evertsberg och jag var knäckt. Jag bävade, minst sagt, inför dagens avslutande 43 kilometer.

Fortfarande stark...

Fortfarande stark… Foto: Håkon Breistrand

Döden i Evertsberg.

Döden i Evertsberg. Foto: Håkon Breistrand

Håkon, aka slavdrivaren.

Håkon, aka slavdrivaren.

Det finns dock inget som inte en stund i skuggan, en massa iskallt vatten, några nävar chips och en sval dusch kan råda bot på. Lägg till en stor och god middag, Buuds äppelpaj och två grymma föreläsningar och jag kröp ner i sängen med en helt annan känsla än jag hade när jag stapplade in till Evertsberg.

Efter en natts sömn i den svala källaren på vandrarhemmet i Evertsberg och en gigantisk frukost trampade jag igång benen strax innan 9 imorse. Siktet var inställt på Mora och psyket glatt och starkt. Jag öppnade i ett långsammare tempo och bestämde mig för att njuta av dagen istället för att lida som igår. Efter 5-6 kilometer blev jag omsprungen av Buud, Kajsa, Breistrand och en tatuerad löpar-demon från Småland. Jag vinkade hej då och insåg att jag inte skulle se dem innan jag kom till Mora.

Omsprungen deluxe.

Omsprungen deluxe.

Jag var smart idag. Efter alla ultra-tips jag fick igår kväll försökte jag hålla ett jämnt och fint tempo, jag gick i alla brantare uppförsbackar och fyllde på med energi minst varje timme. Den första påfyllningen efter frukost kändes inte alls motiverad eftersom jag fortfarande var mätt, men ack så briljant. Hela min dag idag blev helt annorlunda p.g.a. energiintaget och den lugna öppningen. Och vädret. Jag älskar moln!

Lundbäcksbackarna - typiska gå-backar.

Lundbäcksbackarna – typiska gå-backar.

Mina fötter ömmade lite den sista halvmilen men bortsett från det kände jag mig oförskämt pigg och fräsch. Jag grät inte på upploppet in i mål som för tre år sedan och jag behövde inte krascha på gräsmattan utanför Vasaloppets Hus. Min älskade mamma stod och tog emot mig i målet, hon hade med sig iskallt vatten och jag blev återigen påmind om varför jag älskar henne.

I made it...again.

I made it…again. Foto: mamma

Jag gjorde det. Igen. Varenda ställe på kroppen som gjorde ont för tre år sedan när jag stod här kändes inte av idag. Ländryggen var fortfarande pigg och stark (jämfört med förra årets ilande smärta). Låren näst intill oberörda(?). Vaderna bar mig. Hela kroppen kändes förstärkt med pansar. Om det är mina 3000 kilometer med ryggsäck som har gjort det kan jag inte svara på, men något har gjort mig starkare och en sak är säker: jag är redo att ta mig an UltraVasan90 om 25 dagar. Mer redo och mer respektfull än någonsin. 9 mil är jävligt långt.

Skärmavbild 2016-07-26 kl. 18.47.26

Dag 1: 46,66 kilometer. 5 h 26 min inkl. pauser.

Skärmavbild 2016-07-26 kl. 18.48.24

Dag 2: 42,91 kilometer. 4 h 45 min inkl. pauser.

Okategoriserade recept

Sommarens godaste granola?

Jag och mamma hamnade i sommarens hittills värsta (eller bästa?) ösregn på vägen hem från dagens strandhäng. Regn gör alltid att jag får feeling att ställa mig i köket så jag tog tillfället i akt och gjorde lite crunchy granola med äpple, kanel och kardemumma. ”Det doftar som ett bageri härinne” sa mamma och jag insåg när jag smakade resultatet att jag bara måste dela med mig av receptet. Håll till godo!

2 stora äpplen
4 msk kokosolja
1 dl honung
1/2 dl hackade dadlar
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
7 dl havregryn
2 dl solrosfrön
3 dl valnötsbitar
1 dl chiafrön
3 dl kokoschips
1 dl gojibär

Sätt ugnen på 150 grader. Mixa urkärnade äpplen, kokosolja, honung, hackade dadlar och kanel i en matberedare (eller med mixerstav) tills blandningen liknar äppelmos. Mät upp havregryn, solrosfrön, valnötter och chiafrön i en stor skål. Tillsätt äppelblandningen och blanda noga.
Sprid ut på en plåt klädd med bakplåtspapper.

Sprid ut högen!

Sprid ut högen…

Grädda i 1-1,5 timme. Rör om ca. var 10:e minut. Granolan är färdig när den är helt torr men inte bränd. Håll koll mot slutet, då går det undan!
Ta ut plåten, låt granolan svalna och torka lite extra. Blanda ner gojibär och kokoschips.

Njut!

Njut!

löpning

Mora Långa (och varma)

FullSizeRender 3

Efter en lagom milslång runda i tisdags och snabba, korta intervaller på bana igår var jag sugen på att ge mig ut och springa lite längre idag. Det är ju dessutom bara 30 dagar kvar till sommarens stora utmaning då jag ska ge mig på att springa 90 kilometer. ”Mora långa” lät därför som en ypperlig idé igår kväll när jag googlade färdigmarkerade längre rundor här i närheten; 24 kilometer lätt kuperad terräng i de vackra dalaskogarna.

Varmt!

Varmt!

Idén kändes inte riktigt lika klockren imorse. Klarblå himmel och gassande sol var inte riktigt vad jag önskade mig  – jag blir lätt väldigt loj i värme – men jag höll tummarna för mycket skugga i skogen. Skugga fick jag också. Jag fick dock ännu mer stillastående luft, tryckande värme och en kropp som började säga nej från kilometer nummer tre. Tre. Jag fick helt enkelt köra den avslutande halvmaran på rent pannben. Pannbenet är dock något som kommer att behövas den 20 augusti så även de träningspass som går på ren järnvilja och totalt saknar flow är bra träningspass.

FullSizeRender 8

Ännu varmare.

Det var dock värt det flera gånger om. Mora långa är den vackraste skogsrundan jag har sprungit på väldigt länge, och även om jag var så kokande varm att jag en gång fick doppa hela huvudet i Österdalälven så åkte jag hem med ett stort leende på läpparna. #njutomhusjuli när det är som bäst…även om den största njutningen kom efteråt när jag fick slänga mig i Siljan. Jag låter bilderna från dagen tala för sig själva och råder alla som kommer till Mora att leta upp Mora långa.

FullSizeRender 7

Vädret. Utsikten. Underbart!

FullSizeRender 6

Tystnaden…

FullSizeRender 11

Huvudbadplats.

FullSizeRender 5

Kokande kalhygge.

FullSizeRender 2

Björka fäbod.

FullSizeRender 9

Varmt och vackert.

FullSizeRender 10

Salomon S-Lab Sense 5 Ultra, mina nya trailkompisar.

FullSizeRender 14

”Skalåjs” = utedass på moramål.

After run i Siljan.

After run i Siljan.