Te Araroa

Vad tänkte du på!?

21 maj, 2016

För ett par veckor sedan frågade jag er vad ni ville veta om min vandring genom Nya Zeeland. Det har trillat in en massa frågor, och ännu fler sedan avsnittet med mig i Att resa-podden. Jag blir så glad över att så många är nyfikna och ännu gladare över att det finns några modiga kvinnor runtom i landet som planerar att ge sig på ”the beast” (som den amerikanska långdistansveteranen ”Disco” kallade den) Te Araroa!

En av frågorna som dyker upp om och om igen (från bl.a. Märta) är: vad tänker man på när man har så mycket tid för sig själv? Mitt svar är ganska enkelt. Allt. Man tänker på precis allt. Ni anar inte hur många tankar, funderingar och frågeställningar som har samlats i huvudet genom åren och hur otroligt många av dem som är outredda. Vissa av dem tror vi att vi har gått igenom, rett ut och lämnat bakom oss…men nej. Med allt brus som finns runt oss hela tiden i vår vardag är det otroligt svårt att få någon rätsida på allt som rör sig i knoppen. Även om jag har ansett min löpning som en form av egenterapi och alltid trott att jag har rett ut en jäkla massa saker efter en mil eller två så är det ingenting mot vad jag fick göra under mina 130 dagar längs en av världens vackraste (och tuffaste…) vandringsleder.

Mina tankar har gått från min barndom till framtiden, från pojkvänner till gamla kollegor. Från resor till världens alla hörn och hem till Dalarna igen. Från mamma till pappa. Från leende glädje till sorg och floder av tårar. Från syskon till husdjur. Från mina jobbiga karaktärsdrag till mina fina sidor. Från konsertminnen till hemliga drömmar. Från vänner till bortglömda energitjuvar. Från smärta till njutning. Och allt däremellan. Att spendera 130 dygn mer eller mindre med mig själv har mentalt varit så mycket nyttigare än jag i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om. Jag är mig själv evigt tacksam att jag vågade släppa allt och göra den här investeringen i mig själv och mitt liv.

Jag vill råda alla att ta en paus. Det är inte alla som kan ta 5 månaders ledigt och dra iväg till andra sidan jorden, det är jag väl medveten om. Men det krävs inte så mycket för att stänga av det där bruset som pågår runt oss varje dag. Åk ut i skogen eller till en annan plats som får dig att mentalt slappna av. Spendera en hel dag – eller fler – med dig själv och dina egna tankar. Lämna telefonen hemma (!!!) eller sätt den åtminstone på flight mode och titta inte på den. Ta inte med en vän, gör det ensam för din egen skull.

Alltför många människor klarar inte av ensamhet och måste hela tiden ha andra runt sig. Jag tror tyvärr att det gör att vi aldrig riktigt når oss själva…når hela vägen längst in i oss där det det ibland är väldigt läskigt att vara. Jag vet dock efter alla mina ensamma resor och äventyr att rädslan försvinner mer och mer för varje gång du vågar. Det är en underbar känsla att våga möta sig själv utan att behöva hålla någon annan i handen. Egoism och egenkärlek i sin finaste och renaste form. Det är läskigt och omvälvande i början men en ljuvlig känsla när du har tagit dig över tröskeln.

Våga hälsa på dig själv och dina tankar, det stärker dig inifrån och ut.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Utmanande Tararua Ranges. Ensam. Utmattad, osminkad och smutsig men renare i sinnet än någonsin innan.

Helena i media, Te Araroa

Jag är (med i) STARK!

14 maj, 2016

Tack för alla fina kommentarer och ord om min medverkan in Att resa-podden. Så kul att så många redan har lyssnat och så fint att ni tar er tid att höra av er. Tack!

Orkar man inte lyssna på mitt babblande i över en timme kan man nu istället läsa om min vandring i senaste numret av STARK. På omslaget sitter Jessica på sin mountainbike och i högermarginalen finns att läsa: 130 dagar. 300 mil. Mer extrem vandring.
På sidan 48 börjar den 4 sidor långa artikeln om mig och mitt äventyr längs Te Araroa. Trevlig läsning!

STARK Te Araroa Helena Olmås vandring

STARK, nummer ”SENVÅR 2016”

Helena i media, Te Araroa

Jag är gäst i Att resa-podden!

12 maj, 2016

Inspirerande Lisa och Annika ligger bakom fantastiska Att resa-podden som startades förra året. Idag släpptes avsnitt nummer 12 – ett avsnitt som helt och hållet ägnas åt min vandring längs Te Araroa. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, t.ex. min rädsla för mörker, vad som händer i knoppen när man spenderar ofattbart mycket tid med sig själv och om jag någon gång var rädd på riktigt…och en massa annat. Jag är så glad över att jag fick förtroendet att vara med och berätta om mitt lilla äventyr genom ett av världens vackraste länder.

Klicka här och lyssna på det drygt en timme långa avsnittet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

One of those days…