Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Wheel pose

Det började som en lyckopose när jag gick på semester för tre veckor sedan, och nu har det övergått till lite av en sommardrog att öppna upp bröstet, ge lungorna mer utrymme och sträcka ut kroppen. Sommaren 2014 går till historien som mitt bryggår. Love it!

backbend wheelpose brygga

Skuggbrist och smultron

Jag och mamma planerade en tur till sommarstugan idag för att reka lite inför den kommande veckans väggmålning. Fasaden ska målas om och prognosen med idel solsken och värmebölja kommer ju att bli finfin att jobba i…(?)

Självklart bestämde jag mig för att springa till stugan och därmed få in dagens träning på ett smidigt sätt. Jag älskar att springa från A till B, och eftersom jag aldrig har sprungit bilvägen dit (Vasaloppsspåret går förbi och det har jag ju redan bockat av åt motsatt håll) så såg jag fram emot att testa en ny sträcka.
Jag visste att det var ungefär en och en halv mil och tänkte att det skulle bli ett perfekt lite längre söndagspass. Mycket riktigt var sträckan 15,88 km, på den punkten var jag överens med verkligheten. Vad jag inte visste var dock att det längs hela sträckan bjöds på minimalt med skugga…kanske 500 meter totalt. Trots att jag sprang iväg på morgonkvisten var det extremt varmt och löpningen blev mer mental än fysisk. Benen mådde hur bra som helst men värmen tog ju nästan knäcken på mig, och jag blev mer än lycklig när mamma mötte upp med iskallt vatten och nyplockade smultron – en underbar belöning efter 80 minuters slit i värmen.

IMG_0038

IMG_0037

IMG_0050

IMG_0052

 

140 minuter frihet

Den här sommaren är den bästa på länge. Hela min vår var full av resor och eftersom jag blickar framåt mot ett äventyr i början av hösten så har jag bestämt mig för att ha en lugn och oplanerad sommarsemester. Jag gör vad jag vill, tiden är min och jag fokuserar på saker som jag mår bra av. Lever i nuet.

Igår började jag dagen med att gå hem till min moster för att kramas och dricka kaffe, och samtidigt passa på att få några extra timmar i mina nya kängor som behöver trampas in. Ren luft. Tystnad. Alla bybor hälsar god morgon. 14 kilometer ren njutning efter frukost, precis som jag vill ha det. Idag börjar jag dagen med ett pass på gymmet, sen bär det iväg ut i skogen en sväng. Jag älskar det här.

IMG_9959

IMG_9963

IMG_9964

 

#onelife

robin sharma

A.L.I.V.E.

Ensamheten. Osminkad. Tystnaden. Sommardoften. Andningen tung. Flugor som surrar. Ett steg till, bara ett steg till. Stenar. Blommor. En frisk vind. En gång upp, en gång ner. Lerigt. Mjölksyra. En gång till, du kan. Muskler som skriker. Du orkar. Svett som rinner. Lätt duggregn, tack. Hjärtat, kämpa! 500 höjdmeter, andra gången. Ner. Håll emot. Bromsa. Skakiga ben. Igen, sista gången. Gör det bara. Aj. Aj. Aj. Andnöd. Hjärtat på väg ut ur bröstkorgen. Kom igen, snart uppe. Utsikten. Svetten forsar. Lugnet. Djupa andetag. Siljan. Dalarna. Där mitt hjärta bor. Det är precis nu jag lever.

Gesundaberget

Regnar det?

Om ni har valt att stanna inomhus en stund så MÅSTE ni se den här dokumentären (tack M för tipset!).
Jag har skrattat, gråtit och haft goose bumps i 90 minuter…den drömmande äventyraren i mig gör frivolter. Ta fram näsdukarna. Alla.

Skärmavbild 2014-07-15 kl. 08.58.48

Skärmdump från urplay.se

Halleluja!

Jag har alltid ogillat att springa med solglasögon. De är bara i vägen och jag har stört mig på att ha något i ansiktet och jag är verkligen mån om att ha så lite störningsmoment som möjligt när jag tränar. Molande huvudvärk orsakat av timmar av kisande mot solen har liksom känts värt jämfört med att ha ett par glasögon i halva ansiktet.

För någon vecka sedan kommenterade Mia ett foto på Instagram och skrev att jag borde springa i X-Kross-brillor. Jag har ju hört talas om dem tidigare och sett dem bland en massa löpare, cyklister och andra idrottare men har liksom aldrig orkat ge mig in i djungeln av bågar och linser. Fram till nu. Jag bestämde mig för att äntligen skaffa ett par sportglasögon (inte solglasögon) och igår kväll körde jag mitt första pass i dem under den gassande sommarsolen som har parkerat sig över Dalarna.

Resultatet? 6,6 helt underbara (men vansinnigt varma) kilometer där varken solen eller glasögonen störde mig, och jag fattar inte varför jag inte har sprungit med sportbrillor innan!? Med tanke på hur stark jag kände mig igår så vågar jag nog inte springa utan dem en enda gång framöver…det kändes inte att jag hade dem på mig, de gav ett skönt ljus och jag älskar verkligen att bli positivt överraskad!
Ett snitt på 4.08/km är rekord för mig och även om det var en ganska snäll runda med inte alltför många uppförsbackar så är jag mer än nöjd med resultatet och att jag dessutom lyckades pressa ner två av kilometrarna under 3.55. Solen får gärna fortsätta att skina över min semester, jag längtar till nästa pass och det är en underbar känsla!

X-Kross black