Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Nässla och nattklubb

Det är så underbart att vara frisk igen! Aldrig är man väl så tacksam över att vara frisk som precis efter att man har legat däckad i flera dagar..? Sedan i tisdags har jag kunnat träna som vanligt och det är så otroligt skönt att känna att energin är tillbaka! För att inte tala om hur mycket lättare det är att stå ut med novembermörkret…

Jag är väldigt rädd om mitt immunförsvar nu och gör det bästa för att hålla alla baciller borta resten av vintern, och någon bonustimme sömn här och där och en massa extra nyttigheter i min kost är två självklarheter. Imorse startade jag dagen med en grön smoothie bestående av banan, spenat, dalaodlad mynta (som jag har torkat från sommarens skörd), Holistics vanlijprotein och  nässla – en riktig energikick! Självklart toppade jag med tända ljus och julmusik (jag vet, det är tidigt, men jag längtar!).

IMG_3045

Passade på att fånga lite morgonljus och tog en promenad in till stan för att köra ett pass på relativt nyöppnade SATS Sveavägen (som öppnar 9 istället för 10 som de flesta andra i stan!). Otroligt härligt att få komma in på en SATS-anläggning i stan som känns ren, fräsch och ordentligt uppstyrd! Gymmet med fria vikter är fantastiskt bra utrustat och eftersom jag var i stort sett ensam hade jag inga som helst problem att köra igenom mitt ryggpass. Den lite skumma belysningen var en överraskning och jag trodde först att de hade glömt att tända ett par av lamporna, men det gav en rätt skön nattklubbskänsla. Omklädningsrummen är såklart precis hur fräscha som helst och killen i receptionen mycket trevlig. All in all en riktigt skön söndagsträningsupplevelse!

IMG_3057

IMG_3050

Solsken och squats

Precis när jag trodde att november var förlorad på solfronten hände det. Längs min promenad till jobbet tidigt igår morse anade jag små blåa luckor i molntäcket, och ett par timmar senare kom den – solen! Timingen hade inte kunnat vara bättre, jag slutade jobbet tidigt (många av kontorsråttorna hade förmodligen inte ens börjat) och jag hade planerat att genomföra ett första distanspass, lugnt och fint som startskott på min tränings mot vad som komma skall om 191 dagar.
14 kilometer solskenslöpning blev facit, och jag sprang och smålog för mig själv hela vägen runt Djurgården och över till Kungsholmen. Sol och endorfiner kan ju vara den bästa kombinationen ever!

IMG_2975

Endorfinerna räckte till en storstädning av lägenheten, några mail som skulle ha blivit skickade för längesen och adminjobb som var nära att fullständigt damma igen…självklart till tonerna av en tjuvstart av julmusik. Ge mig jul!

Mot kvällen var det dags för mig att åka till Söder och min debut på Rosa Skrot, som jag har varit nyfiken på ett tag. Jag kan bara stämma upp i hyllningkören – vilket härligt ställe och underbar rosa oas mitt i betongen! Anledningen till besöket var en efterlängtad träning – och mingelkväll för kvinnor i träningsbranschen (mitt på självaste ”internationella mansdagen”…), och den startade passande nog med 45 minuters bencirkel för mina redan trötta löparben – perfekt!(?) Jag svettades dock mig igenom passet och mjölksyran var rätt påtaglig under den sista intervallen med burpees…

Efter träningen blev det ett par timmars soffhäng med ännu fler starka kvinnor – bland andra Anna, Andréa, Maya, Elin, LofsanCaroline, Linda (vilken resa hon har gjort!) och Pernilla från Träning & Mingel. Utbyte av kunskap och erfarenheter, en hel del skratt och såklart fika – ett fantastiskt sätt att nätverka och umgås med likasinnade! Somnade verkligen som en sten igår men med ett leende på läpparna… Solsken i mörka november!

IMG_2996

Mörkret – hur överlever du?

Vi måste prata om novembermörkret och om det faktum att Stockholm har haft endast 2(!) soltimmar hittills i november. Jag brukar inte ha minsta lilla problem med höstmörkret, men i år får jag faktiskt kämpa lite. De gråa molnen och den totala bristen på snö gör min hemstad till en mörk massa just nu, och jag får verkligen bita ihop för att intala mig själv att hösten (vintern?) är mysig…för jag tycker ju det egentligen.
Kanske har det känts lite värre just i år p.g.a. att jag de senaste två veckorna har varit krasslig och inte kunnat träna som jag vill, jag är verkligen hopplöst beroende av mina uppiggande endorfiner och behovet minskar inte direkt med det brutalt mörka vädret som har parkerat sig över Stockholm.

I sann Helena-anda försöker jag dock göra mitt bästa för att tänka bort det tråkiga och istället fokusera på det mysiga i det hela. Ligga och läsa en bok i soffan. Sätta mig på ett fik, skriva lite med penna och papper och titta på folk som passerar ute på gatan. Lägga mig lite tidigare på kvällen och ge kroppen lite extra, välbehövlig sömn. Träna ett par extra pass för att sätta igång lyckohormonerna i kroppen – idag tränade jag mitt första riktiga pass på över två veckor och HALLELUJA vad härligt det var! Trivas lite extra på jobbet och vara glad över att jag slipper jobba utomhus…eller ännu värre – bo därute. Hemska tanke, och jag är tacksam över mitt varma och trygga hem.

Igår var jag på konsert och såg fantastiska Ben Howard på Annexet tillsammans med en fin vän, en fullständigt magisk musikupplevelse som toppades med skratt, middag och ett par glas vin innan. Imorgon går jag och tränar och nätverksminglar tillsammans med ett gäng starka tjejer på ett gym i stan. På lördag lyxar jag till det ordentligt med både ett par timmar hos min frisör och sedan vernissage på Ulfsunda Slott – min kollegas fru Madeleine Santiago Elofsson ställer ut sina fantastiskt vackra tavlor tillsammans med en konstnärskollega, och ni får såklart också komma!

Skärmavbild 2014-11-18 kl. 14.36.47
Det gäller verkligen att göra något bra av höstmörkret och inte gräva ner sig i det, och med ovanstående har jag iallafall räddat den här veckan. Nästa vecka väntar middag med en saknad vän och en weekendresa med lillebror, sen är det ju faktiskt december – en helt annan historia.

Vad är era bästa tips för november – hur hittar ni ljuset och energin?

Ben
Ben Howard…musikmagi.

Fem för fem

För ett tag sedan fick jag en listutmaning av sköna Vevve, och nu har även Karin skickat den till mig. Det var många år sedan jag hakade på en sådan här lista men nu är det väl ändå dags!

1. Vilket livsmedel kan du inte leva utan?
Egentligen kan jag nog leva utan alla livsmedel. Jag gjorde t.o.m. ett test i ämnet för några månader sedan, där jag förbjöd mig själv att köpa något ät – eller drickbart (inkl. kaffe på stan och annat ”onödigt”) under en vecka för att se om det var möjligt. Det var det ju såklart och jag sparade otippat mycket pengar under den veckan. Dessutom fick jag otroligt mycket tid över för annat när jag slapp lägga tid i matbutiken (även om jag gillar att handla mat…).
Men ska jag välja ett livsmedel som jag äter varje dag så blir det utan tvekan ägg – fantastisk mat som går att variera i all oändlighet och dessutom är superfood för kroppen!

2. Godaste efterrätten?
Jag är inte mycket för efterrätter, äter mycket hellre en förrätt. En macchiato efter maten är fullt tillräckligt, men om jag äter efterrätt blir det något med choklad. Alltid. Om jag inte har turen att vara hemma hos min älskade mamma då och hon har bakat något, allt hon gör är gott. Kanelbullar med extra mycket smör, kärleksmums, lussebullar med mandelmassa, kladdkaka…you name it. Sen blir jag såklart sockerbakis i två dagar, min kropp är verkligen inte van vid det vita giftet.

3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?
Har jag all tid i världen så ger jag mig såklart ut och springer. Långt. Gärna runt minst ett par stadsdelar i Stockholm, och gärna längs vattnet. Efteråt sitter jag på bryggan i parken där jag bor och tittar ut över vattnet. Känslan jag har då är väldigt svårslagen när det kommer till träning.

4. Bästa träningsredskapet?
Min egen kropp. I alla lägen.

5. Vad är du tacksam för just nu?
Jag är tacksam för så otroligt mycket och försöker ägna tid varje dag åt att tänka på just det. Just nu - idag – är jag extra tacksam för att jag äntligen är på väg att bli av med min förkylning. Varje dag är jag tacksam för att jag vaknar varje morgon och är glad över att gå till jobbet för att träffa världens härligaste kollegor, att jag har vackra vänner i mitt liv som får mig att skratta varje dag och att jag har en familj som jag står väldigt nära. Det är inte alla förunnat och jag tar det verkligen inte för givet. Tack!

Jag vill ju självklart skicka det här vidare till fem personer, och jag är lite extra nyfiken på:
Anna
Elin
Sofie
Malin
Milla

IMG_2588
Krasslig men tacksam…och ett av få mål utan ägg.

#SVDA14NOFILTER

Ja, precis det var jag på i helgen. Eller ”Svettisdagarna” som det heter i folkmun – Friskis & Svettis stora interna träningskonvent som äger rum en gång per år och som arrangerades första gången redan 1995. ”Jaha, du har varit på jympa hela helgen” tänker ni nu, som ungefär 90% av alla som fick höra att jag skulle dit (och även jag när jag först blev inbjuden). Bilden kunde inte vara mer fel.

Friskis & Svettis är en imponerande rörelse och har idag över 500 000 medlemmar(!) i 108 olika föreningar runtom i landet och runt 27 000 medlemmar utomlands. 16 736 instruktörer och ledare jobbar ideellt för att dessa människor ska få möjlighet att hålla igång och träna – de går alltså dit vecka ut och vecka in och instruerar sina pass och får inte en enda krona in på lönekontot. Snacka om eldsjälar och en genuin kärlek till sitt yrke! En av mina nära vänner har lett pass sedan 1997 och kommer förmodligen aldrig att sluta…imponerande! Inte konstigt med alla dessa ideella hjältar att hela Kistamässan fullständigt bubblade av energi från lördag morgon till söndag em…

Visst serverades det ett och annat jympapass, men bland de 134 programpunkterna under helgen kunde man också bland annat hitta dans i alla dess former, yoga, kettlebellspass, obstacle training, löpning och en uppsjö av bra föreläsningar. Min onda hals satte stopp för att träna så mycket som jag hade tänkt, men jag hann ändå få in en helt fantastisk föreläsning med Klas Hallberg (ta chansen och gå och se honom när han ger sig ut på turné!), en dryg timme lång föreläsning med Anders Szalkai med en massa matnyttigt inför min tredje mara i vår, ”yoga för löpare och andra stela” där jag fick utmana mina stela fötter och höfter, en styrketräningsföreläsning med alltid lika imponerande Michail Tonkonogi och sedan avslutade jag gårdagen med att kliva utanför min box och halvt snubbla mig igenom Åsa Fornanders nya koncept AfHo®.

Helgen som jag till en början trodde skulle bli jymping och ett rödvitt sektmöte blev så mycket annat. Visst, lite sektvarning är det ju, men det är en härlig sekt som jag har fått en helt annan bild av, och jag lämnade Kistamässan med glädje i hela kroppen och en massa nya kunskaper för både min egen skull och för mitt jobb. Dessutom – HATTEN AV för alla Friskis-ledare som sliter gratis för att hålla Sverige lite friskare, för det är precis vad de bidrar till när de håller en halv miljon människor i rörelse – ni är riktiga hjältar!

bild-81

bild-82

Klas Hallberg…gå och se honom bara.

…och nu blir det reklam.

Det är några veckor sedan jag kom ner från Kilimanjaro och jag börjar förstå att det finns en del frågor som behöver besvaras. Jag får en del mail där ni frågar om än det ena och än det andra, och jag ska försöka att besvara era frågor nu. Är det fortfarande något ni undrar efter det här inlägget – lägg en kommentar eller skicka ett mail till mig så ska jag försöka ge er ett svar.

Jag bokade min resa genom Äventyrsresor efter rekommendation från en kollega som hade gjort samma resa för några år sedan och varit väldigt nöjd. Jag valde att bestiga Kilimanjaro på 6 dagar via Machame/Mweka route – en av de mest natursköna lederna upp till Uhuru Peak. Längs vägen bor man i tält, men vill man inte det finns andra alternativa leder att ta upp till toppen. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte med Äventyrsresor, deras samarbetspartner Zara Tours i Tanzania är extremt proffsiga och levererar fantastiska guider och servicenivån är mycket hög! Högsta betyg!

Hur förberedde jag mig då? Ja, hörni ni. Inte så mycket fysiskt skulle jag vilja säga, men ganska mycket mer mentalt. Jag bokade ju min resa ganska hastigt och lustigt bara ett par månader innan jag skulle åka så det fanns inte mycket till tid att förbereda sig. Jag fick snabbt köpa ett par kängor, försöka hinna gå in dem genom att traska upp och ner på Gesundaberget hemma i Dalarna och sedan hålla tummarna att jag inte skulle få några skavsår. Mina underbara vänner på Gococo såg till att jag hade marknadens bästa och skönaste strumpor på fötterna och sen var det bara att gå. Loggade ett par tusen svettiga höjdmeter under sommarsemestern, men den låga syrehalten som väntade på Kilimanjaro kunde jag tyvärr inte utsätta kroppen för och träna på. ”Det får bära eller brista” tänkte jag, och försökte njuta av utsikten över Siljan istället för att oroa mig för syrebrist.

IMG_9610

Förutom prylar jag var tvungen att köpa fick jag se över mitt vaccinationskort och komplettera med en och annan spruta, bl.a. mot Hepatit A+B och stelkramp. Jag tog min senaste stelkrampsspruta när jag var 10 år, och efter att ha läst om den extremt otrevliga sjukdomen kände jag att jag ville ta det säkra före det osäkra. Malariatabletter införskaffades och Dukoral mot kolera skulle drickas innan avresa. Ebolan försökte jag att ignorera, trots mammas oro. Afrika är stort och Tanzania ligger långt ifrån de dåvarande riskområdena.

Det finns vissa saker som var fullständigt oumbärliga under min bergsbestigning, och nu kommer det frivilliga reklaminslaget i det här inlägget. Jag säger inte att det här måste vara de bästa prylarna på marknaden(?), men för mig var de där och då absolut världsklass! Utan inbördes ordning:

Håkan på Äventyrsresor – ett outtröttligt stöd när jag hade en miljard frågor innan min avresa.

Mina kängor från Haglöfs – noll skavsår, noll blöta fötter och noll obekvämligheter.

Yllestrumporna från Gococo – av samma anledning som ovan. Fullständigt magiska!

Vätskebehållaren – flaska går bort på Kilimanjaro, du orkar inte hålla på och skruva av och på en kork och att ha snabb tillgång till vatten är a och o.

Cellsyre från Holistic – placebo eller inte, jag kände ingenting av höjden när det kommer till huvudvärk eller illamående. Ingenting.

Glasögonen från X-Kross – solen på Kilimanjaro är stark och utan glasögonen hade huvudvärken förmodligen varit ett faktum.

Pannlampan från Silva – du är körd utan pannlampa. Totalt körd. Både under toppbestigningen men också på kvällarna i tältet och på campen.

Dry Bags – utan dem hade allt i väskan varit fuktigt. Konstant. Att kunna sätta på sig torra kläder är ovärderligt när du är trött och frusen.

Supervarma understället från Haglöfs – höll mig varm i sovsäcken på nätterna och framför allt under toppbestigningen.

Superlätta, hopfällbara trekking poles – fullständigt ovärderligt på vägen ned från toppen, jag vet inte om jag hade klarat det utan dem.

Förutom ovanstående är det av högsta prioritet att ha en bra ryggsäck (jag använde en 35-liters), en duffel bag för alla saker som bärarna ska bära (de bär inte väskor med hårda kanter) och ett ordentligt GORE-TEX®-ställ. Vädret växlar snabbt på berget och man vill till varje pris undvika att bli blöt och kall.

DCIM100GOPRO

Jag tror att jag har svarat på allt ni har undrat nu. Om inte – maila mig på helena@healthbyhelena.com eller kommentera det här inlägget så svarar jag! En sista fråga som jag har fått många gånger är: ”Skulle du rekommendera andra att göra samma sak?”. Mitt svar är uteslutande JA.

Vill ni läsa Holistics intervju med mig om min bestigning? Kolla in deras blogg!

#gesyn

2010 opererade jag mina ögon för att bli av med min närsynthet (för er som vill läsa om ”äventyret” finns det detaljerat beskrivet här). Jag fick mina första glasögon när jag var 10(?) år och det var en helt obeskrivlig känsla att vakna på morgonen och se perfekt utan varken linser eller glasögon efter så många år.

För någon vecka sedan fick jag nys om att Specsavers just nu, för andra året i rad, har en kampanj där de samlar in gamla glasögon i sina butiker. Dessa glasögon kommer i februari nästa år flygas ner till en SOS Barnby i Dar es Salaam i Tanzania tillsammans med optiker som på plats gör syntester på barn och vuxna för att para ihop glasögonen med personer med matchande synfel. Varje par med glasögon märks med ett nummer och så snart glasögonen matchas med någon på plats kommer ett mail eller sms till givaren här i Sverige med namn och bild på mottagaren i Tanzania. En helt briljant idé enligt min mening och ett underbart sätt att driva välgörenhet! Eftersom mitt hjärta dessutom bultar lite extra för Tanzania nu efter min senaste resa kändes det som en självklarhet att skänka mina glasögon som ändå bara har legat här hemma och skräpat i några år.

Förra året lämnades 6357 glasögon in och jag hoppas att det blir ännu fler i år! Årets kampanj pågår bara i en vecka till så om du har glasögon som ligger hemma och inte gör någon som helst nytta – gå in till närmaste Specsavers-butik och skänk dem till någon som behöver dem bättre. Tillsammans gör vi skillnad!