>Mitt ego gråter…
>
…men jag är ändå stolt över mig själv, och tävlingsmänniskan i mig, att jag nu definitivt har tagit beslutet att stå vid sidan om och heja när Stockholm Marathon går av stapeln på lördag.
Min fot är mycket bättre, men jag vill inte riskera att utsätta den för 42 kilometer asfalt…det vore rent korkat av mig.
Sprang dryga 9 km imorse, och det är bara att konstatera att det är ungefär den nivån vi ligger på nu, jag och min kära högerfot. Känns inte kul någonstans, tror helt ärligt att det hade varit årets upplevelse och att jag hade gjort en tid över förväntan…men får väl lagra den i benen till nästa år.
Nu är det istället full fokus på att heja fram min bästa vän när hon avverkar sitt femte marathon istället, och jag kommer garanterat att fälla en och annan tår när hon springer in på Stadion. Underbart!
Snälla alla, skulle ni dock mot förmodan se startnummer K1339 springa förbi på lördag – spring ikapp och bokstavligen lyft av henne från banan.
Tack..
7 kommentarer
Emliscious
>klokt val!!
trist att foten skulle sätta stopp för det! men bättre att få behåla foten och sikta på nästa år =)
Ingela
>Klokt beslut, hälsan och en frisk kropp är det viktigaste. Förstår om det känns trist.
Kram!
Pia
>Klokt beslut!! Även om jag kan förstå att det känns lite bittert.. Kram på dig!!
Lisa
>Förstar att det känns tungt men det är ju det bästa för kroppen. Vi har ju bara en.
Hoppas att du hade en jättetrevlig kväll!
Kram Lisa
anne
>En fd arbetskompis gick igenom en tuff tid när hon var tvungen att finna sig i att det aldrig skulle bli ett 12.e maratonlopp för henne, men så var det och det blev nog bra tilslut iaf.
Vida
>Klokt beslut, den där foten ska bära dig fram på äventyr hela livet.
Kramar
rewdboy
>ok, om du inte ska springa så får du hänga på långholmen och skrattstock istället! nära till västerbron dit du kan sticka iväg och hejja på din polare!
där på långholmen kommer iaf jag tillbringa min dag med en jävla massa vin och öl och mat och garva åt roliga ståuppare
http://www.skrattstock.se