>Betongbarn
>
Dagens morgonpromenad fick mig att känna extra tacksamhet över att jag växte upp på landet och inte behövde lära mig hur en parkbänk ser ut på en orienteringskarta…
Stockholm är onekligen vackert och jag känner mig verkligen hemma här, men ibland tycker jag synd om alla barn som inte får känna hur det känns att springa runt och hoppa och leka i en riktig skog.
Foto privat. Kungsholmen goes orientering..
15 kommentarer
Åsa
>Jag säger detsamma Helena! 🙂 Jag är väldigt tacksam över den natur jag har fått växa upp med. Stockholm är beauty men vad går upp mot skogarna i Norrland och Dalarna 😉
KRAM
Felicitas
>Jag håller också med! SÅ tacksam för min uppväxt på alla sätt!!!
Bumbi
>Jag är uppväxt i stan men jag var så lyckligt lottad att mina föräldrar hade sommarstuga där vi tillbringade varje helg, varje skollov..
mamma
>Tänkvärda ord…tänk att få uppleva var ifrån mjölk o ägg kommer…och att man kan fiska egen fisk…många barn tror att fiskpinnar är en sorts fisk….bara en sån sak?
Ser man tillbaka på sin barndom är det många upplevelser man aldrig glömmer.
Jag kommer ihåg att jag fick följa med min älskade mormor ut o plocka bär…nu för tiden tillbringar jag många timmar i skogen varje höst.Sommaren fick jag bo hos Anna i Fåsås fäbodar, där hon bodde varje sommar med sina kor.Vi bakade bullar med blåbär i som vi tidigare under dagen varit ut o plockat…mums 🙂
Eftersom jag bodde mycke hos min älskade mormor har jag verkligen fått uppleva livet på landet.Ett härligt minne som ingen kan ta ifrån mej.
Ha en fortsatt bra dag.
Kram från ett idag ganska soligt o varmt Mora
Sandra - en liten del av Mig.
>Jag håller verkligen med dig. Jag är också uppväxt på landet och är oerhört tacksam för det. Jag kan inte förstå att man som exempel aldrig sett en ko i verkligheten eller fått bygga kojor i skogen. Ha en fin dag.
LK
>Inget gick väl upp mot orienteringen i Jarl-skogarna. Ungefär lika kul som längdskidåkningen… Hehe, men vi har haft det bra, hoppas våra egna barn får det lika toppen! Nu bor man granne med el-ljusspåret, men inga skidor syns så långt fjärran når…
Kram
"oroshjärta"
>ja gud ja! skogen äger!
Emliscious
>sthlm är fantastiskt vacker, och lummig och grön för att vara en storstad! men yes, jag håller med, landet är endå platsen för de skönaste barfota barndomsminnena!!
Lisa
>Haller med – även om jag bara hade förortskogen att springa i 😉
Men tänk ända vad de har det bra i Stockholm om man jämför med andra huvudstäder!
Kram Lisa
Speja
>Det där tänker jag ofta på. Jag är så glad att mina barn har fri tillgång till ängar och skog. De är lyckligt lottade – att bo i stan hinner de sedan…
Miss M
>Är också så glag att jag växt upp i hus i ett villa område. På min gata bodde halva min klass och vi var ute hela dagarna i området och bara lekte *ljuvliga barndomsminnen*
Petra
>Jag är så glad att ha vuxit upp istan MEN samtidigt fått ha landet på sommrarna. Är även glad att jag kan ge mina barn detta.
Vida
>Jag håller med dig. Själv växte jag upp med skogen några meter bort, grusvägar och små tjärnar att bada i på somrarna. Jag glömmer bort ibland att vissa knappt promenerat i skogen.. själv blir jag lycklig av att promenera bland stockar och stenar och mina fötter likaså.
Kramar
Ellinor
>Jag kan inte annat än att hålla med dig. Stockholm är ändå en av de bättre större städerna att växa upp i just för att det inte känns så "storstadigt" utan mer gemytligt.
Sanna
>Det kan jag verkligen hålla med om! Jag växte upp i Sveg, en liten by i norrland, där kvällarna alltid spenderades med äventyr i skogen. Och på vintern hade vi skidveckor, då vi var tvungna att åka flera kilometer varje dag, vilket kanske inte var så kul då, men det uppskattas när man tänker tillbaka på det 🙂