>Arca O Pino – Santiago de Compostela, 20,3 km frihet
>05.30. Det var tiden jag hade stallt klockan pa den har morgonen. Jag och min nye belgiske van Christophe hade bestamt att ga tillsammans den sista dagen, den sista 20 kilometrarna till Santiago. 05.20 stod han bredvid min sang och meddelade ”It’s almost time”, men jag var redan vaken. Skuttade upp ur sangen, och 05.45 var vi redan pa vag. Totalt morker, lagom kallt och friskt och harligt i luften. Kande ingen hunger what so ever, och var piggare an nagonsin. Det ar verkligen helt omojligt att forsoka forklara kanslan att ge sig av den har sista dagen, jag kommer inte ens att forsoka.
Kolsvart skog, ratt mycket uppforsbackar och lerigt som attan. Trots det kandes det som att jag flog fram, vaskan vagde ingenting och tiden bara rusade fram. Vi pratade om allt och inget, och jag var valdigt glad att mitt sallskap hade en start ficklampa som skramde bort det varsta morkret. Christophe berattade att det nastan alltid regnar i Santiago, men imorse var det totalt molnfritt och stjarnklart sa vi fick se en helt underbar soluppgang i dimman bland traden.
Efter ett par timmar stannade vi for en café con leche, min forsta kaffe sen min lilla magsjuka for tre dagar sen, och den var helt underbart god! Ingen av oss kande nagon vidare ro att sitta still, sa vi fortsatte var lilla vandring…
Plotsligt var vi redan i Monte de Gozo, bara ca 4 km fran vart mal, och jag forstod ingenting. Vart tog tiden och alla kilometer vagen? Det var lite dimmigt, men jag kunde anda ana Santiago dar borta, och kanslan jag fick i kroppen ar aven den helt omojlig att forklara…
Nar vi kom in i stan var det ytterligare ett par kilometer kvar till sjalva katedralen, och i samma sekund som jag sag det ena tornet hogg det till i magen. Jag var verkligen framme, framme vid mitt mal som jag for ett par dagar sedan aldrig trodde att jag skulle na.
Nar vi rundade katedralen och kom fram pa framsidan borjade jag grata, det kandes helt ofattbart. Jag har sett sa manga bilder, och nu var jag verkligen dar. Jag och en belgisk malare som jag har kant i mindre an ett dygn. Jag grat, vi kramades och jag var sa otroligt glad att jag slapp vara ensam just da. Aven om det ar en helt okand manniska man star dar med ar det otroligt skont att ha nagon att dela upplevelsen med. Vi hittade en pelare i solen, satte oss pa marken och lutade oss mot den. Bada bara skrattade, och aven om det ar tredje gangen Christophe nar Santiago, och aven om han ”bara” har vandrat en vecka den har gangen, var han nog lika glad som jag. Jag onskar sa att jag kan beskriva kanslan jag hade nar jag satt dar, fortfarande pigg och inte det minsta trott efter mina 20 kilometer, solen sken fran en klarbla himmel och alla problem i varlden var som bortblasta. Ah, vad jag onskar att jag kan spara den dar kanslan och plocka fram den nar jag vill…
Vi gick till kontoret for att plocka ut vart compostela, och kvinnan bakom disken fragade hur manga strackor jag hade tagit bussen. Hon kunde inte riktigt tro att jag hade gatt hela vagen…men hon forstod tillslut, och hojde pa ogonbrynen, som alla andra. Att fa ett papper pa att man faktiskt har gatt 800 km kanns ganska skont, aven om alla mina minnen och min personliga prestation finns bevarat i mig, med eller utan ett skriftligt bevis.
Vi hittade sen ett café i solen dar vi firade med en kaffe och en riktigt god smorgas. Ingen av oss hade atit nagon vidare frukost, bara delat en gammal smorgas i farten langs vagen…vilket inte var mycket till mat. Men nar kroppen slappnade av kom hungern, och da var det ratt gott med lite jamón serrano…igen.
Klockan 12 var det pilgrimsmassa i katedralen, och aven om man inte ar det minsta religios sa ar det ratt svart att halla tararna borta nar en nunna borjar sjunga psalmer med en akustik som ar helt fantastisk. Aterigen var jag glad att jag inte var ensam, och att min belgiske van satt bredvid mig. Efter sangen laste prasten en bon for pilgrimerna, och han laste aven upp att en svensk idag hade natt Santiago hela vagen fran Saint Jean Pied de Port. Stolthet.
Har en otroligt avslappnad kansla i kroppen nu, men kan inte i narheten forklara hur det kanns. Jag ska forsoka nar jag har landat lite, men just nu kommer jag ingenstans med mina forsok att uttrycka i ord vad den har vandringen har lamnat for spar i mig. Jag vet att ni forstar.
Vet inte hur jag ska tacka er alla for alla fina ord och allt stod langs vagen, tror att aven mitt tack till er far vanta ett par dagar. Nu ska jag bara njuta av det har, ta ett glas vin och vanta pa att alla flyg satter igang igen sa att jag tar mig hem pa nagot satt. Till dess far Santiago vara mitt hem i ett par dagar…och visst langtar jag hem, men vad ska man gora? Kanns som ett litet problem om jag tanker pa de senaste 20 dagarna…
Manga kramar till er alla, vi hors snart igen. Kärlek.
36 kommentarer
Sandra
>Vilken kvinna, vilken grej ! Så fint att du ätnligen kom fram. Det har varit toppen att följa din vandring. Hoppas att du snart är hemma igen och kan få återhämta dig ordentligt. Vad händer nu för dig undrar man ? =)
Kram
Annika
>Helena, det har varit mäktigt, spännande och väldigt intressant att följa din resa 🙂 Grattis till att ha nått målet, även om det var resan dit som var upplevelsen! Njut av stunden, känslan och stoltheten, det förtjänar du! Grymt!
hedgehog-sara
>Åh – nu gråter jag med! Fyfan vad jag är glad för din skull, och tacksam att du delat med dig hela vägen. Nu måste jag komma till stan och bjuda dig på en kaffe 🙂
Anonymous
>Grannen…
Fantastiska Helena äntligen framme 🙂
Faller in i raden av alla hejarop, kan inte fatta hur bra du är..
Kraam
Alexandra
>Finner inte ord, det har varit fantastiskt att följa dig och nu, när du är framme vid ditt mål får även jag tårar i ögonen av det du beskriver. Underbart och GRATTIS! Du är grym!
Ingela
>Nu är mina ögon tårade! Åhhh…vilken fantastisk känsla du måste ha nu. Du är i mål! Hoppas att flyget tar dig hem snart.
Många grattiskramar
Kristina
>Okej, nu rinner tårarna.
Min bästa systerdotter, grattis till en enastående prestation till fots på kortast tid som möjligt!
Önskar några sköna lata dagar i Santiago innan det bär av hemåt igen.
Ska oxå säga att det är så skönt att det äntligen är klart, man vet ju inte vad som kan hända efter vägen.
Många kramar från din moster. <3
Sara Boström
>Fantastiskt, stort GRATTIS till dig Helena!!
Kram Sara
Anonymous
>Hipp hipp….hurra hurra hurra!!!!
Kramizar från V
Karin
>Nästa gång vi ses ska du få en STOR bit sockerkaka!!!! 😀
Du är grym!!
Ullis
>GRATTIS eller vad säger man…. Skönt att du är framme även om det varit enormt spännande att följa med dig på vandringen. Känns lite märkligt att en främmande person kan skapa sådan oro i min kropp. Det har varit bekymmersamt att ha dig efter vägen du främling som engagerar. Gick till mitt arbete dag ca 8 km och sprang (lunkade) hem. Min stora tanke var då att detta är en fis i rymden mot det Helena vandrar varje dag. Det hjälpte mig framåt, TACK FÖR ATT DU ÄR DU och delar med dig av dig. Njut nu i några dagar av att ha nått målet.
Kram Ullis i Värmland.
Pernilla
>Wow Helena! Nu har Du vandrat HELA vägen! =)Vilken grej, vilken tjej!!!!
Tack för att jag fått följa med och läsa om Ditt äventyr!
Ta de här daagarna och vila/semestra lite. Tids nog kommer motorfåglarna att kunna ta Dig hem.
Kram
Therese
>Sitter här med tårar i ögonen.
Du är helt grym! Tack för att jag fått följa din "promenad". Ett jätte grattis! =)
Anonymous
>GRATTIS!!!! vilken fantastisk prestation du åstadkommit extrasyster!!! har följt dig med spänning var dag förstås, tänkte på dig idag då jag lyssnade på Manu Chao då jag åkte till jobbet, förmodligen ungefär då du landade vid ditt mål! KRAMAR! från mig och den övriga Lindqvist-klanen!
Sofie RW
>Grattis Helena! Du är underbart makalös!
Julie
>Hvilken rejse! Du er jo helt fantastisk!! Det har været så inspirerende at følge din tur. Du beviser, at man kan hvad man vil!
Stort tillykke!
Träningsglädje
>härligt!!!! njut!!! kram!
Thea
>Jag tycker du är helt grym. Vilken resa du har gjort.
Stort grattis.
Tack för den intressanta läsningen. Jag har följt dig slaviskt.
Mallan
>Grattis Helena! Jag vill tacka dig för att du låtit oss alla följa med på din vandring, det har varit otroligt spännande och många gånger har jag varit orolig för dig, men jag har aldrig tvivlat på att du skulle nå ditt mål! Grattis igen!
Ha det bra så länge och var rädd om dig, så hoppas jag vi ses när du är hemma igen så du får berätta om alla dina upplevelser!
Kramar i massor!=)
Pillargontanten
>Yes! Du grejade det, och vi har varit med dig hela tiden!
Gah, jag blir ju sugen på att göra vandringen själv…. Kan man ta hundarna med sig tror du :O)
Grattis till en väl genomförd pilgrimsvandring!
Ellinor
>Jag är så otroligt glad för din skull – Stort grattis!
Aldrig har jag tvivlat på att du skulle komma fram men känslorna du beskriver finner sin väg genom den elektroniska världen och landar i mitt hjärta – jag blir alldeles varm i kroppen!
Passa nu på och njuta av några dagars ledighet.
Kram
Cizzi
>Du är min nya idol! Min superwoman! Kramar i massor =)
CO
>Härligt! Jag vill också tacka för att du delat med dig av en här enorma upplevelsen och hela din resa! Instämmer med så många andra när jag säger att du är helt enastående fantastisk Helena! KRAM!
Erika
>Åh vad du är fantastisk, mina tårar rinner. Jag känner dig inte annat än genom dina ord här, men guud så stolt jag är över dig. Jag hoppas jag finner samma mod och driv inom mig.
Bra jobbat!
Irina
>Åh, du är ju helt fantastisk! Grattis till att vara "i mål" och hoppas att flygtrafiken kommer igång snart så att du får krypa ner i den egna sängen här i stan.
Ha det bra där i solen så länge!
whynja
>Ett jättegrattis till väl utförd prestation! Jag har följt dig under din vandring och under en lång tid innan dess, men brukar aldrig kommentera. Jag bara läser i tystnad och är nöjd med det. Men idag var jag bara tvungen att ge mig till känna. Jag fick ståpäls på armarna när jag läste, och beundrar dig starkt för vad du har tagit dig igenom. Återigen; grattis!
Anonymous
>Härligt att vara i mål.
Bra jobbat Helena.
Stor Kram
Maria
soffan
>Åh, det har varit SÅ spännande att följa dig på din resa! Du är grym :).
Kotte
>Grattis till en enastående prestation!
Tack återigen för att du låtit oss följa dig på din vandring.
Du inspirerar och motiverar! Många stora kramar!
C
>Mys att få pratas igår – ett lugn i dig som jag inte vet om jag någonsin hört 🙂
Kom hem snart!
K Ä R L E K
Sirpa
>Grattis o Tack för att vi har fått följa dig så intimt på din fantastiska vandring! Även jag som inte känner dig har en klump i halsen när jag läser det sista inlägget. Helt magiskt!
mojo
>Underbara, vackra Helena – Fantastiskt!
Massa kramar
Mo
Sofy
>Stort och varmt grattis till din resa och att du nådde målet! tack för orden du skickat hit och för att vi fick vara med! Kram
Silverscreen
>Grattis! Och som alla andra tackar jag för att vi fått följa med dig på din resa. Flera gånger har jag fått en klump i halsen av dina rörande äkta ord och nu när du äntligen (?) är framme rann tårarna över. Magiskt inte bara för dig utan även för oss som endast följer dig via dina ord (och som inte känner dig alls). Du har visat att inget är omöjligt bara man vill och tror tillräckligt mycket på det! Stor KRAM!
Miss Agda
>Åh, vännen, du är alltså framme nu! GRATTIS GRATTIS!! Det är stort och jag förstår att det kommer att ta lite tid att landa i det. KRAM!
3:59:56
>Lite försenad vill även jag stämma in i hurraropen. Du är fantastisk och det har varit fantastiskt att få följa dig under din vandring!