>Carrion de los Condes – Sahagún, 39,5 km utan kängor

>Stall er pa ett lopband. Stall in programmet ”skitplatt och trakig rakstracka”. Dra pa ac:n sa att det blir nollgradigt. Hang pa er en ryggsack som vager ca 10 kg. Borja ga och kor i 17,3 km. Det var ungefar sa jag borjade min dag, men pa grus och i isande vind. Good morning beautiful Friday! (just det…innan ni gor det ska ni sova i ett rum tillsammans med norra Spaniens rekordinnehavare i decibel-snarkning ocksa…)
Arligt talat. Efter ungefar 2,5 h idag var jag nara att ge upp. Ge upp pa riktigt. Min tanke var ”jag tar en buss till Santiago och flyger hem”. Less. Trott. Frusen. Uppgiven. Forbannad. Men sa hander det ju alltid, det dar som man aldrig tror ska handa. Det dyker upp ett hustak bakom ett kron. Och ett till. Och ett till. En by! Sa kommer hoppet tillbaka. En by brukar betyda en bar eller ett café, vilket i sin tur brukar betyda varme och kaffe. Sa aven i Calzadilla de la Cueza, som blev dagens forsta och otroligt efterlangtade stopp. Varldens godaste café cortado (espresso med en liten skvatt varm mjolk) for 1€ – tackar! Markligt nog sa kanns ett sant stopp pa 10 minuter som en nystart. Nar man sedan slanger upp ryggsacken pa ryggen, far ett glatt ”buen camino!” fran personalen och alla andra gaster pa baren, och ger sig ivag kanns den forra strackan bortglomd, trots att den var grusig, kall, platt och alldeles for lang. Markligt.
Passerade en brittisk kille som var lite stressad och hade 8 dagar pa sig till Santiago, ett snitt pa 50 km/dag fram till den 17 april…det finns alltid de som ar varre. Skont.

Futtiga 9 km kvar till lunchstopp i Terradillos de Los Templarios (som ocksa ar det langsta ortsnamnet hittills…), en bocadillo (smorgas, men det borde ni ha lart er nu…) med tonfisk och en iskall apelsinjuice. Avslutades sjalvklart med en stark café solo.
Efter lunchen hade jag bara 13,3 km kvar till dagens mal, Sahagún. Varmt som i h*lvetet, solen stekte som vanligt pa min vanstra sida dar det inte behovs en enda minut mer av UV-ljus och vagen var rak, platt och grusig (what else is new?). Men det gjorde inget, allt gick plotsligt som en dans och jag kom pa mig sjalv med att ga och sjunga hogt for mig sjalv, nagot jag har markt att jag gor nar jag mar bra och kanner mig stark och glad. Det ar ju sahar det ska kannas att vandra!
Det som gjorde saker och ting lite lattare idag var att jag valde att hanga kangorna pa vaskan och istallet ga i mina loparskor. Inte alls lika skont att kanna varje sten genom sulan, men otroligt mycket svalare och battre for fotterna i den har varmen. Halsenan kandes inte alls lika mycket idag och min hogra vad verkar vara ok den med. Hoger kna har jag inte kant av pa ett par dagar, slog det mig nu pa eftermiddagen – skont! Tror att jag ger fotterna en dag i loparskor imorgon ocksa, det kan de behova. Kanner att vi ar pa g nu, jag och fotterna. Heja heja!

Harberget har i Sahagún ar jattefint, duscharna frascha och sangarna mjuka och skona. Efter att jag hade tagit en dusch gick jag till ett café och tog ett glas vin (synd att ett glas underbart gott vitt vin kostar 1,10€…). Messade mamma som ringde upp, och vi pratade en bra stund. Konstigt att fa hora en rost man kanner igen och fa prata pa sitt eget sprak med nagon man kanner…men sa skont!
Handlade lite frukost till imorgon pa vagen hem, och satte mig sen pa trappan i solen utanfor harberget. Fick sallskap av 73-arige Simo fran Helsingfors som bjod pa jordgubbar. Han kande pa mina muskler och var imponerad over att jag hade gatt samma stracka som han hade gatt pa 16 dagar pa bara 10. ”Men sa ar du ju 43 ar yngre ocksa” Sota gubben, helt ensam gar han genom Spanien, hans fru ar hemma med ryggproblem och langtar efter honom. Men i september nar de firar 50-arig brollopsdag, da vill hon gora ett forsok att ga en bit av el camino. Underbara historier man far hora fran helt okanda manniskor.

39,5 km idag alltsa, och det far val ses som en ”kort” stracka va? Upptackte dessutom idag att jag pa 10 dagar nu har avverkat 413,6 km. Kul siffra kan man tycka. En siffra som dock ar annu roligare ar att det bara ar 368,6 km kvar tills jag ar framme i Santiago! Jag har med andra ord passerat halften, och nu ar det bara nedforsbacke hela vagen…iallafall i mitt huvud. Att jag ska over en topp pa drygt 1500 meter innan jag ar klar hor liksom inte hit.
Nu njuter jag av vetskapen att jag har klarat halva min vandring, att jag ar fri att avbryta nar som helst och att jag har gott om tid pa mig. Det ar vart att fira va? Fredag ar det tydligen ocksa till raga pa allt…aven om mina dagar flyter ihop och jag inte har en aning om vad det ar for veckodag.

Tack for idag, en riktigt bra dag langs min camino. Imorgon tar vi nya tag med fotter och halsenor som mar battre an pa lange!
¡Buenas noches mis amigos…!