>Vad händer med kroppen efter 80 mil?
> 80 mil. 800 km. Det är sträckan jag tvingade min kropp att ta mig under 20 dagar. Psyket har vunnit åtskilliga krig mot kroppen längs vägen, och en del spår har det onekligen lämnat…att gå såhär långt i det tempo jag har gjort sliter minst lika mycket på fysiken som på det mentala. Vad har hänt då, kan man ju fråga sig? Hur har min kropp förändrats under de åtskilliga timmar som huvudet har släpat den framåt?
Utsidan har onekligen förändrats. Små brännskador lite här och där från den oväntat starka solen, i kombination med att inköp av solkräm föll i glömska de första dagarna. Mina fötter ser rent utsagt hemska ut, och jag tror att jag och min stackars hudterapeut är överens om att de behöver minst en omgång till av henne efter mitt besök där i måndags. Jag har blivit lite tunnare, det är det inte många jag har mött som inte har konstaterat.
Insidan, den fysiska alltså, har även den fått sig en omgång. Mina fötter gör ont. Mina benhinnor ömmar och stoppar mig från träning. Mina ben är stela. Mina axlar och rygg är lite matta.
Det som är ganska intressant för mig som träningsmänniska är dock hur vikten och kroppssammansättningen har förändrats. Självklart passade jag på att väga mig och kolla fettprocenten innan jag åkte, bara för att se hur man påverkas av att gå 80 mil. Vikten sa då 58.3 kilo, och fettprocenten låg på 20.9%.
När jag i torsdags kom till jobbet, 4 dagar efter min ankomst till Santiago, total vila och en massa mat, fattades det fortfarande 2.9 kilo.
Idag gjorde vi en ny vägning och fettmätning. Vikten är tillbaka (jippi!), den har t.o.m. ökat 0.3 kg – alltså till 58.6 kg – men fettprocenten har trillat ner till 18.8%. På 20 dagar har jag alltså tappat 2.1% i fettprocent, eller 1.2 kg rent fett. Ändå åt jag under den sista veckan allt jag kom över, inklusive godis, glass och diverse bakverk – sånt jag nästan aldrig äter annars.
Rätt intressant ändå, vad ”lite” promenerande kan göra med kroppen. Min stegräknare (ja, jag ska snart avslöja hur många steg jag har tagit…) säger att jag, beräknat på min kroppsvikt, har bränt drygt 27000 kcal under mina 20 dagar. Det är ju en smått sjukt värde…och då är inte mina 10 extra kilo som jag bar med mig på ryggen inräknade, så det handlar i verkligheten om en siffra som är högre än så.
Är det konstigt att jag känner att min kropp är i behov av återhämtning och den senaste veckan har varit en riktig soffpotatis?
Foto privat. Ett hemmabyggt öronskydd mot solen. Se lösningar, inte problem…det är det enda tänket som fungerar längs el camino.
7 kommentarer
Ingela
>Nej det är inte konstigt att din kropp är i behov av vila. Tänk vad människokroppen är fantastisk!
Kram
JoHo
>Ja, jag tänkte detsamma "tänk vad FANTASTISK din kropp är, vad den har varit anpassningsbar och låtit dig klara av". Vila på i lugn och ro du!
mamma
>Ha ha se lösningar och inte problem.
Va bra att även du kommit på att vila lite…låt de anfallet vara kvar hos dej ett tag.
Ha en bra kväll 🙂 Stor varm kram…
Lady Thirty
>så klart du ska vila, man måste lyssna på sin lilla kropp och du är en klok tjej som känner sin kropp väl 🙂
tänk vilken grej du har varit med om!
kramelikram
Angelica
>Helt otroligt vad kroppen förändras, men det som gör mig chockad är ändå 27000 kalorier och då på fel sätt. Jag kör med pulsklocka som du vet varje gång jag tränar och jag trodde, trots att du väger lite, att kalorierna skulle vara jättemånga fler.
Jag saknar verkligen alla inlägg om vandringen. Men hoppas på inlägg från NY snart istället =)
Åsa
>Du och din kropp är verkligen värd en redig vila.
Besöket på Studio Paus var riktigt bra. Johanna är ju en helt fantastisk person som är grym på sitt jobb. Jag har nu super fina naglar och kommer att gå dit flera gånger igen. tack snälla du för tipset.
Kramar
Ellinor
>Kroppen måste verkligen påverkas på flera sätt under en sådan här vandring. Men du verkar ha kommit fram till många kloka insikter längst med de 80 milen så jag är säker på att du göra något bra av denna vetskap också.
Kram