>.New York, I love you.
>
Jag går väldigt ofta på bio. Bio är verkligen min bästa avkoppling och jag går alltid in i filmen till hundra procent (C vet vad jag menar…). När eftertexterna rullar kan jag varje gång direkt säga om det var en bra eller dålig film, jag har alltid en känsla i kroppen som inte ljuger om vad jag tycker. Eftertanke behövs sällan.
New York, I love you är ett undantag. När den imponerande rollistan passerar på duken känner jag bara att jag inte har en aning om vad jag tycker om filmen. Är den bra? Dålig? Varken eller? Jag kan verkligen inte säga. Känslan i kroppen är en tomhet som är svår att beskriva, men samtidigt en skön känsla och en längtan tillbaka till The Big Apple. Och den har ju allt. Glädje, sorg, hopp och förtvivlan…allt jag vill ha i en film. Det är vackra bilder av en stad jag gillar och skådespelarna gör sitt jobb.
Någon som kan berätta för mig om den är bra eller inte? Jag blir inte klok på den.
6 kommentarer
Erika
>Ska se och återkomma, men jag har upptäckt att jag också sitter och längtar tillbaka till NY så fort jag ser en film/serie som utspelar sig där och att det på nåt sätt fördunklar mitt omdöme om filmen. Antingen är det vad som är bra med filmen, eller vad som gör att jag egentligen inte vet. För annars är jag lika som du, lever mig in på riktigt och hundra procent känslor med och sen veeet jag.
Som sagt, ska kolla och återkomma…
Helena
>Erika – tack. Jag ser fram emot det…
"oroshjärta"
>Det är min bästa film i år hitills. Scenen med Ethan Hawke är brottsligt bra. Nyc porr när den är som bäst! Snyggt foto, välspelad. & det bästa är alla "ickehändelser" när reggisören "lurar en" tex flickan i rullstol paret utanför resturangen & sen vänder hela handlingen-briljans! om du frågar mej;) yey yey thats me! KRAM!
Ellinor
>Jag gillar faktiskt filmer som lämnar denna känslan efter sig. Man behöver liksom några dagar på sig för att alla intrycken skall lägga sig och man skall få en uppfattning av vad man faktiskt tyckte om den. Har flera exempel på sådana filmer som till en början bara lämnade en tom känsla, men som nu i efterhand har blivit riktiga favoriter.
Kram
Helena
>Oroshjärta – du lägger fram det på ett sätt som får mig att gilla den…mycket. Vändningarna, bilderna…
Ellinor – du får GÄRNA tipsa om lite filmer, jag tror att vi har ganska lika smak!
"oroshjärta"
>Så bra=) gud närja tänker på den blir jag febrig!