GoCoCo,  löpning,  skor

Är det sant?

Så…imorse var det så dags att testa benen. Lugnt och fint, ingen stress. Sol utanför fönstret och jag var pigg efter en skön nattsömn. Drack en kopp kaffe och tog sikte på Riddarfjärden, totalt 10 kilometer.
Planen var 1 kilometer promenad varvat med 1 kilometer jogg (snabbast 5.30-tempo, helt enligt ordination) hela varvet runt och framför allt att andas, och trots att jag hade velat RUSA runt hela vägen bromsade jag mig själv och gjorde mitt bästa för att hålla nere tempot på joggkilometerna, och att stå ut med att gå varannan. Inte helt lätt, men min rädsla för att få ont igen var för stor så det vara bara att bita ihop.

Och vet ni vad? Jag kände ingenting! Nada. Nothing. Inte en enda känning trots att jag lämnat både kompressionsstrumpor (men hade självklart ett par andra fantastiskt sköna kokosstrumpor på fötterna!) och gjutna inlägg hemma. Mina Adidas Marathon 10, som tidigare har känts lite för tunna och instabila att springa i, bar mig plötsligt fram med lätta steg. Varje joggkilometer gick mentalt alldeles för snabbt och jag suckade lite inombords varje gång jag var tvungen att gå igen, men varje minut jag fick jogga fick mig att le med hela själen. Ville bara springa hela dagen…och natten. Vilken känsla!

Endorfinfylld på hemmabryggan i solen. Morgonnjutning.
00:08:05 1 km 08:05 min/km 7,42 km/h
00:05:35 1 km 05:35 min/km 10,75 km/h
00:08:13 1 km 08:13 min/km 7,3 km/h
00:05:32 1 km 05:32 min/km 10,84 km/h
00:08:03 1 km 08:03 min/km 7,45 km/h
00:05:31 1 km 05:31 min/km 10,88 km/h
00:08:17 1 km 08:17 min/km 7,24 km/h
00:05:25 1 km 05:25 min/km 11,08 km/h
00:08:30 1 km 08:30 min/km 7,06 km/h
00:05:20 1 km 05:20 min/km 11,25 km/h

Ok, lite svårt att hålla nere tempot under de två sista joggkilometerna, men rätt bra siffror ändå va!? 🙂

 

11 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.