På väg tillbaka

Efter en dag hemma i soffan med rekordmycket sömn känner jag mig lite piggare. Fortfarande tröttare än vanligt, men mycket piggare än i måndags. Jag jobbar idag och även om jag vilar i personalsoffan mellan kunderna så går det åt rätt håll.

Läkaren ville inte att jag skulle träna hårt nu de närmaste dagarna, så jag lyssnar på honom i kubik och tränar inte alls. Istället betar jag av en massa icke fysiskt ansträngande ”måsten” som har legat på lång rad i en lista ett tag, och det är verkligen mentalt lättande att bli av med några av punkterna. Man har onekligen mycket fritid när träningen klipps bort…vad gör alla som inte tränar med all tid!?

Hoppet lever inför lördagens lopp, och även om det inte alls känns som det viktigaste för tillfället så skulle det verkligen vara kul att få vara med och springa. Absolut inte för att göra något pers, utan för att för första gången någonsin(?) springa för att det är kul. Fredagens återbesök är helt avgörande, och proverna måste vara tipptopp för att jag ska starta. Jag har helt och hållet lagt beslutet i händerna på min läkare, och det känns skönt. Var sak har sin tid, och just nu är det Espresso House och diverse kontorsjobb som får ersätta en efterlängtad löprunda i sensommarvärmen.

Hej från Photo Booth…