>Jag vill ju berätta…
>
…om gårdagens bioupplevelse också. Precious.
Men jag kan verkligen inte få ihop en bra sammanfattning, utan nöjer mig med att beskriva känslan i min kropp när jag tillslut orkade ta mig samman, resa mig och lämna salongen.
Uppgiven. Förundrad. Äcklad. Förbannad. Skrämd. Skärrad. Arg. Trött. Insiktsfull. Väckt. Tacksam. Ledsen.
Se den, men ändå inte. Den försvinner uppenbarligen inte ur kroppen på ett dygn iallafall…
8 kommentarer
Petra
>Oj, då kanske man skall se den iallafall.
Ingela
>Den vill jag se. Jag tror den är jobbig att se. Men att den samtidigt ger något.
Ann
>Jag är väl säkert helt efterbliven, men har faktiskt inte hört talas om den… Nu blev jag nyfiken! Ska kollas upp…
Kramis!
Träningsglädje
>jag är nog också efterbliven för jag har inte heller hört talas om den, men jag gillar lite småknepiga filmer så den måste kollas upp!!
Juniorskan
>Jag tyckte den var svår att få grepp om. Funderade på om det var jag som inte var helt närvarande när jag såg filmen, den gick inte hela vägen in. Men ändå en så stark historia.. Tyckte den kändes mest när hon visade känslor, när sprickorna i hennes lite likgiltiga(?) fasad syntes…
Jag vet inte…stark men svår att få grepp om helt enkelt…
frida
>Perfekt beskrivning, se dem men ändå inte. Dem lämnar inte kroppen. Jag anstränger mig för att fundera på filmen men ändå inte. Vi kanske skulle gå på bio någon gång. Biolover!
Kotte
>Den står på listan över filmer jag vill se.
Bra att den är svårbeskriven, ville inte att den skulle bli en Hollywoodkliché.
Nu ännu mer sugen på den.
Ellinor
>Jag ska absolut se filmen, tror att den är tänkvärd och väcker många känslor.
Såg den svenska "Prinsessa" igår och även den sätter fart på känslor och tankar.
Kram