Varför gör du det du gör?

”Jag fattar inte att du vill springa ute i det här skitvädret.”
”Har du tittat ut idag, hur f*n kan du gå ut frivilligt?”
”Jag är så imponerad att du tar dig ut, jag skulle också vilja…”

Känner ni igen er? Det finns ingen tid på året som föder så många kommentarer kring löpning som vintern. Folk i största allmänhet gillar inte att springa på vintern, och vi som inte gör någon skillnad på årstiderna utan tar oss ut vilken tid som helst på året får vara beredda på att försvara oss. Jag har verkligen inga problem med det, men jag skulle verkligen vilja få andra att förstå att det faktiskt inte är omöjligt att ta sig ut i grisvädret och köra sitt pass, för att sedan komma in i värmen och känna sig dubbelt så nöjd som man gör de dagarna på våren när solen skiner, fåglarna kvittrar och det är vindstilla.

I söndags, efter mitt långpass på 22 km, fick jag en kommentar inne på min Instagram från en tjej som jag vet är en duktig löpare med många lopp i bagaget. Hon skrev att hon var så imponerad, jag kontrade med att jag vet att hon skulle klara samma sak och hennes svar säger allt om var nyckeln ligger: ”Ja, men din målmedvetenhet. Står det 22 km på schemat så gör du det.”
Det är ju precis det det handlar om – att göra det man har planerat, inte tänka så mycket utan bara få det gjort. Låter ju enkelt, men det kräver först och främst att man faktiskt har en plan. För att lägga upp en plan måste man rimligtvis ha ett mål med det man gör, och en vetskap om att det enda sättet för mig att ta mig dit är att följa planen…annars faller hela tanken kring planen.

För mig är det enkelt. Om 130 dagar – lördagen den 30 maj – står jag på startlinjen på Stockholm Marathon för tredje gången i mitt liv. Jag har en tid jag vill slå och jag började min träning 26 veckor innan loppet. Eftersom själv inte alltid är bäste dräng har jag tagit hjälp med min programmering och planering inför maran och för mig är det oftast lättare att följa ett program som någon annan har skapat, det är ju på något sätt så mycket lättare att hoppa över sina egna pass.
Alla pass genomförs inte med ett leende på läpparna och det finns dagar då även jag kan hålla mig för skratt och känner att jag inte orkar klä på mig alla varma kläder för att ge mig ut i ett kallt och ruggigt väder som jag vet kommer att göra mig frusen och blöt inpå bara skinnet efter 10 minuter. Men här har jag ett val – vill jag ha roligt nu eller vill jag ha roligt den 30 maj? Min mentala inställning är att varje litet pass jag genomför enligt plan på min väg fram till målet kommer göra det lite lättare den dagen jag ska springa loppet. Håller jag mig till planen (och allt klaffar på tävlingsdagen) så når jag mitt mål. Ett enkelt sätt att få iallafall mig att ta mig ut trots uselt väder och kyla.

Varför gör du det du gör? Jag säger inte att ditt mål måste vara ett långlopp eller ett kortare lopp eller ens ett lopp alls, men jag tror (vet) att motivationen ökar med ett mål som ligger och väntar i framtiden – oavsett vilket mål det är. Det är så mycket lättare att få ett pass avklarat om man har ett svar på frågan ”varför gör jag det här?” än om man står som ett frågetecken inför sig själv och inte vet varför, då är det väldigt lätt att man hellre stannar i soffan.
Jag träffar dagligen människor med olika mål, och det kan vara allt ifrån en önskan om att bli av med sin blodtrycksmedicin, att orka springa uppför en specifik backe, att tappa x antal kilo i vikt, att uppnå det underbara endorfinruset efter passet eller att genomföra en Ironman. Oavsett vilket målet är kan man alltid påminna sig själv de dagar det känns tungt om varför man gör det man gör. Vet man inte varför så blir det mer sällan gjort, så enkelt är det.

Dagens pass kändes verkligen inte speciellt motiverande när jag bytte om för att ta mig ut i eftermiddagsskymningen i ett kallt och slaskigt Stockholm; 8 x 1 km tröskelintervaller. När jag ställde mig frågan varför jag ens ger mig ut för att springa i det här tråkiga vädret – dessutom samma sträcka 8 gånger för den minst lika viktiga pannbensträningen – hade jag dock svaret klart: jag vill ha roligare den 30 maj och tänker springa in på Stockholms Stadion och se klockan på målportalen skrika ut min rekordtid. Enkelt.

Har du frågat dig själv på länge varför du gör det du gör?