el camino

>Pyreneerna besegrade…

31 mars, 2010 /

>Den forsta, och enligt vad jag forstar aven den jobbigaste, etappen ar avklarad. Drygt 26 kilometer over Pyreneerna med 1410 meter som hogsta punkt.
Vaderprognosen igar sa regn. Nagon ville dock battre och bjod pa stralande sol i stort sett hela dagen. Jag ser med andra ord smutsig ut i ansiktet, trots att jag precis har tagit en alldeles underbar och otroligt efterlangtad dusch. Solen tar lite mer nar man befinner sig nastan 1,5 kilometer narmare den, det kan konstateras…
Dock var det nagon som trots allt ville testa mig idag pa min forsta dag, och bjod istallet pa en vind som inte var av denna varld. I ungefar 1,5 timme brottades jag med mot – och sidovind (varfor lag den aldrig i ryggen?), och lade jag inte hela kroppstyngden bakom tvingade den mig att ta ett par steg at sidan. Otroligt vad det kan blasa daruppe!
Nagonstans vid 14 kilometer var jag sa utmattad av vinden att jag var nara att satta mig ner och grata en skvatt, och faktumet att min lunch p.g.a. rejal felplanering bestod av ett paron och en banan gjorde inte saken lattare. Viljan ar det dock inget fel pa, sa det var bara att trampa vidare. Tyckte bitvis att jag holl krypfart, men med facit i hand sa har mina fotter burit mig snabbare an jag hade planerat. Farbrorn pa pilgrimskontoret i Saint Jean Pied de Port sa att jag skulle rakna med 7-8 timmar, eftersom jag skulle ta den mest kuperade vagen av de tva mojliga (den andra ar landsvag), men redan 5,5 timme senare traskade jag in i Roncesvalles, sa ofattbart nojd men totalt tom pa energi.
Nu har jag fatt min sang har i det gamla klostret, en gullig tant sag min energibrist och bjod mig dessutom pa brod och jordgubbar nar jag kom hit. Middagen vantar klockan 19 och 20.30 ar det jag som ar med pa massan i kyrkan for att fa den lokala prastens valsignelse for resten av min vandring. Vem vagar avsta?
Ville visa ett par bilder, men uppkopplingen ar lika harligt langsam som el camino itself, sa det blir en annan dag.
Tack for att ni tanker pa mig, det kanns pa nagot satt.
Kramar till er alla!

18 kommentarer

  • Pernilla

    31 mars, 2010 kl. 17:06 Svara

    >Way to go Sötis! Skönt att höra att det gått bra! *puh*

    Bilderna klarar vi oss utan till Du kommer hem, det är viktigare med en rad eller två..

    Många stora kramar

  • Karin

    31 mars, 2010 kl. 17:16 Svara

    >Oj, oj vilken utmaning att ta sig uppför den lutningen och med den mot- och sidovinden. Bra jobbat!

    Kul att få lite solbränna också! Det hade jag behövt…

  • Anonymous

    31 mars, 2010 kl. 19:57 Svara

    >Men gumman, jag blir alldeles tårögd, gråter snart på riktigt. Jag kan se en liten Helena traskandes med packning i vinden i ett land långt borta alldeles mol allena (utan dem du brukar ha runt dig) men med en vilja utav stål. Grattis till första etappen. Mat och ordentlig vila efter välsignelsen. Många KraMeliKraMar från en stolt moster. Tänker på dig hela tiden. TC

  • mamma

    31 mars, 2010 kl. 20:32 Svara

    >Åhhh va glad jag blev när jag hörde din röst i telefonen.Min övertidströtthet blev som bortblåst 🙂
    Ett lugn spreds sej i kroppen 🙂
    Tack min kära.
    Hoppas middan va till belåtenhet och att du sover gott inatt.
    Bra jobbat…
    Ha en fortsatt bra vandring o va rädd om dej 🙂
    Stora varma kramar.

  • Ellinor

    1 april, 2010 kl. 08:55 Svara

    >Härligt att den första etappen nu är avklarad – du är på väg!
    Lycka till resterande del av din resa.
    Kram

  • Anders Stävhag

    1 april, 2010 kl. 12:45 Svara

    >Kanonbra jobbat tjejen!
    Vissa dagar är det jobbigt och man kan gråta floder men det är då den inre resan och styrkan växer! Tacksamhet över de små sakerna kommer att bli din följeslagare 😉
    Jag följer dig tills jag åker mot vandringen till Jerusalem om en vecka!!

    Pax et Bonum / Anders

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.