>Hej då träningsvärk – hej dansendorfiner!

>

Mina onda ben fick känna sig totalt ignorerade nu på kvällen. Jag hade bestämt mig för att ta en ”aktiv vilodag” och gå och köra core och dansa street med den ena Åsa för den andra Åsa. Punkt slut.

Coren kände jag ingen som helst oro inför, musklerna finns ju där så det är ju bara att bita ihop och köra. Streetdancen däremot…oh my, där skulle jag få något att bita i. Man blir ju som bekant bra på det man tränar, och just dans är ju inte direkt något huvudfokus i min träning…och visst märktes det. Första stegen kändes hur svåra och onaturliga som helst, och efter uppvärmningen undrade jag lite smått vad jag gett mig in på. Halvvägs in i koreografin såg jag fortfarande rätt fånig ut och insåg att koreograferad dans faktiskt inte är min grej. Okontrollerat dansgolvsdansande ligger liksom närmare till hands.

Men sen bytte jag fokus. Jag tänkte bara ”skit i hur det ser ut, kör bara”, och vips så kunde jag plötsligt hänga med. Stegen var säkert inte felfria, men jag hängde iallafall med åt samma håll som resten av salen. Mot slutet satt stegen där de skulle, även om det finns en del attityd och stil att fila på… Men never mind….jag hade vansinnigt kul, Åsa var helt fantastisk på scenen och levererade både tonvis med energi och extremt bra musik.

Är det såhär kul med ”vilodagar” så tar jag gärna många fler och mycket oftare!
Har ni tränat idag?
Foto: Privat. En löjligt nöjd och glad Helena. Mösspremiär dessutom – mysigt!