>Besatthet
>
Jag startar sjukdag två med en film. Ja, efter osannolika 9 timmars sammanhängande sömn då…otroligt skönt!
Oskuldens tid. Skrämmande film som i mångt och mycket handlar om att vara besatt. Besatt av en person. En känsla. Av makt. Makten att kunna få hela ens värld att kretsa runt en själv, och den totala maktlösheten som infinner sig när samma värld börjar ta en annan väg…maktlösheten som tillslut övergår i en vansinnig beslutsamhet över att ingen annan heller är värd det man inte kan få.
Har ni känt känslan någon gång? Att känna sig odödlig och ha hela världen i sin hand, för att på en sekund tappa allt. Känt frustrationen som uppstår, tomheten som fyller kroppen och oförmågan att kunna tänka klart..?
Jag har varit där. Haft ont. Gråtit. Känt gränslös besvikelse. Varit arg. Men…jag har också tagit mig därifrån, och med distans till allt kan jag lova mig själv att jag inte kommer att hamna där igen. Det gör mig stark att veta att man faktiskt tar sig upp igen, att bitarna som var till synes omöjliga att sätta ihop faktiskt återigen har blivit ett vackert pussel. Ett pussel långt solidare än då. Befriande.
Har ni varit där?
Foto: Privat. Jag älskar filmer som sätter igång mina tankar…
3 kommentarer
M
>Jag har varit där men jag förstod det inte när jag befann mig i "raset". Det är först när jag nyktrade till som jag förstår att jag var där.
Nu kommer det som nästan är ännu svårare än att ta sig tillbaka till toppen igen: hur gör jag för att inte hamna där igen? Hur vet jag vilka signaler som leder mig fel när jag är kär och blind nästa gång? Hur vet jag att de signalerna jag lärt mig känna igen också är de signalerna som nästa praktiserar? Hon kanske har ett helt annat signalsystem som jag inte förstår förrän det är för sent?
Lisa
>Det där med besatthet är så fascinerande. Jag har också varit där och tagit mig ur. Känslan fascinerar mig fortfarande och jag älskar filmer/böcker som behandlar ämnet, men jag orkar inte själv längre leva med destruktiv besatthet.
Ellinor
>Inget ont som inte har något gott med sig. Det är faktiskt ganska mysigt att med gott samvete kunna spendera i alla fall EN dag i soffan (sedan räcker det).
Hoppas du kryar på dig snart.
Kram