>Vackra vita tankar

>

Av någon anledning föds den vackraste vintern i mitt vuxna liv utanför fönstret. Efter några dagar inomhus p.g.a. sjukdom och det senaste dygnet fyllt med tårar tog jag mig äntligen ut i snön idag. Har verkligen längtat efter frisk luft och tillräckligt med ork för att kunna ta en promenad. Ensam. Bara jag och mina tankar.

Väl ute i den underbara snön kunde jag verkligen inte sluta gå. Ville bara pulsa längre och längre, och jag lät tankarna cirkulera fritt i huvudet…tankar på mormor. Mamma. Moster. Lillebror som jag saknar, och som äntligen snart kommer hem från andra sidan jorden. Pappa. Resten av min älskade familj. Tänkte på hur lyckligt lottad jag är som har en så stor familj som står mig nära, och hur ensam jag hade kunnat vara i den här situationen om det hade sett annorlunda ut. Hemska tanke.

Min älskade vän dök upp i mitt huvud, min vän som gav mig en hel timme av sin tid igår kväll så att jag fick prata av mig, trots att hon befann sig i Åre och åkte skidor. Min vän som min mormor tyckte så mycket om, och som hon alltid frågade om när vi pratade. Lycklig att hon finns.

Log lite för mig själv, fina minnen med mormor vaknade.
Hur hon alltid lämnade en liten godispåse på kudden när hon hade varit barnvakt åt mig och min bror när vi var små. Lika många bitar i båda påsarna, alltid.

De mysiga yatzy-stunderna i stugan i Jämtland på somrarna, som ägde rum mycket senare på kvällen än jag förmodligen hade fått vara uppe om mamma hade varit med…men hon var hemma och jag var ensam på sommarlov med mormor och morfar.
Hur hon älskade skidåkning på tv, och att hon lärde mig att det roligaste med längdskidor är att titta på alla som ramlar.

Jag hör fortfarande hur min lillebror börjar skratta inne i hennes badrum sist vi var och hälsade på, trots att det är en månad sen. Han hittade mormors ugnsgaller som hon hade gömt bakom duschdraperiet eftersom hon hade lyckats smälta en hel plastform i ugnen och gallret var täckt med svart plast. ”Men, jag som tänkte att jag hade gömt det så bra, tänkte att ingen skulle se det.” 

Hur alla mina och min brors vänner fullkomligt älskade mormor, och hur hon alltid brydde sig om alla. Som den gången min bror fick för sig att sova hemma hos henne med några vänner efter en blöt utekväll. ”Jag hittade ju en stackare på mattan i vardagsrummet, jag gick upp och sa åt honom att ta min säng, jag kunde väl vara uppe och sova sen istället.”

Älskade mormor…kommer du verkligen aldrig tillbaka?
Foto: Privat. Underbara snö…