Frågan jag vill kunna svara ”nej” på.

Försöker anpassa mig till verkligheten igen efter en helt fantastisk semester…därav min fortsatta tystnad. Toronto. NKOTB och BSB på en och samma scen…nostalgitripp grande med rysningar, hes hals och en tår i ögat. Inte en gång, utan två gånger. Drinkar. Sena nätter. Shopping. God mat. Ännu senare nätter. Tidiga morgnar. Ännu mer shopping. Skratt. Starbucks. Glödande Visa-kort. Nya vänner. Gamla vänner. Sömnbrist. Minnen. En spontanresa till New York. Konserter igen…inte en, utan två. Mer nostalgi. Hesare röst. Mer drinkar. Mindre sömn. Skratt. Taxiresor. Shopping. Mer shopping. Mest shopping. Mer skratt…och ett par tårar.
Kontot blöder mer än någonsin och kroppen är trött ,men livet känns mycket rikare och sinnet är lyckligt. Resor alltså…älskar det.

Are you going to the grave with unlived life in you veins?