Handbroms
Min annars så starka Pippi-kropp har tagit en paus. Jag tror faktiskt att den började göra det redan i förra veckan, men den stundande Tjejmilen och allt runt omkring gjorde att jag inte lät den vila som den kanske borde ha gjort. Hjärtat hade lite lattjo lajban i bröstet i slutet av veckan och slog stundtals lite snabbare och hårdare, men det kan det ju göra ibland när det är lite mycket runt huvudet.
I lördags kväll efter loppet kände jag att jag förmodligen skulle vara sjuk i söndags, jag hade en krypande känsla i kroppen som precis innan en förkylning bryter ut men det blev inte mer än att jag bara var overkligt trött och hade kunnat sova i ett dygn. Hjärtat fortsatte att bete sig lite skumt, och ibland var det lite extra tungt att andas…sådär så att man liksom vill ta ett jättedjupt andetag för att hjälpa lungorna på traven. Måndagen kom, jag var hos David och knäckte loss en massa spänningar både här och där, och på jobbet kände jag mig sedan lite smått kallsvettig, trött och allmänt hängig. Det är rätt ofta jag känner så efter att ha blivit behandlad så det är inget konstigt, men det där hoppandet i bröstet fortsatte, om än i mindre skala.
Vid lunch ringde jag min läkarmottagning, fick en tid redan på em och en dryg timme senare låg jag på en brits med EKG-sladdar på kroppen och en norrländsk läkare som intygade att hjärtat var starkt och friskt med tanke på hur det lät och med min vilopuls på 44 slag, men att något uppenbart inte är som det ska med tanke på min otroliga trötthet och den skumma känslan jag har i bröstet och resten av kroppen. Han försäkrade dock att jag inte hade klarat av att springa en mil på 45 minuter i värmen i lördags om hjärtat inte hade varit ok. Läkaren misstänker ett virus, några blodprover togs och han tittade på mig med inte så imponerande ögon när jag nämnde att jag har en halvmara som väntar på lördag, men sa att med vila och ett återbesök på fredag så är loppet verkligen inte kört. Ett lopp är dock ett lopp och det kommer fler, men en kropp – det har jag bara en av. Såklart.
Imorse gick jag upp efter 8 h sömn, gjorde mig klar för att gå till jobbet…men vände tillbaka ner i sängen igen när jag insåg att huvudet dunkade, något rev i halsen och jag var så trött att jag mådde illa. Sov nästan 5 h till(!) och känner mig nu mycket piggare, men långt ifrån som jag brukar. Kroppen har dragit i handbromsen och nu tänker jag lyssna, ge den sömn och en massa kärlek. Imorgon är den starkare igen.
Den starkaste här hemma – första gången den blommar med tre blommor.
12 kommentarer
pilla
Krya!
Nina L
Hej! Hoppas verkligen du kryar! Jag har EXAKT samma fenomen i kroppen och det känns å ena sidan skönt att se att din läkare inte verkar orolig, å andra sidan är jag osäker på om jag ska springa på lördag. Mitt hjärta bankar också till då och då, och jag är ”på gränsen” till en förkylning, men har inte feber eller något. Bara trött kropp antagligen! Men visst vore det skönt om det antingen bröt ut eller lämnade kroppen i tysthet..! Ville bara säga – du är inte ensam…
Ann
Krya på dig fina! Grymt bra jobbat i lördags och kul att se dig på teve, du gjorde dig himla bra där ska du veta.
Kram!
uppochhoppa
Krya. Men alltså, skön läkare – de brukar ju vara väldigt mycket ”du sk anog vila från det där hårda tränandet” annars! heja pippi-kroppen!
Moster
Men kära systerdotter ”female Terminator”, är det undra på eller som Ellinor sa när jag berättade om din tjejmil och ca en kvart efter gör du 719? utfallssteg ”men herregud!, kan inte fatta att jag är släkt med henne”. Krya på dig och för guds skull ta det lite lugnt! <3
Fyscoachen
Krya på dig kompis! Kram!
Annie
fina du! Samma här! Vi kryar och kommer igen! kram
Aniika
Åh nej! Bra att du lyssnar på kroppen. Ta det lugnt, och ta hand om dig! Starkt jobbat i lördags.
Molly
Vad du än gör, spring inte en halvmara på lördag. Det kan låta trist, men tro mig….om du blir riktigt sjuk…alltså inte bara lite hipp som happ hjärtslag etc. Säg att du svimmar en dag, det blir 1000 utredningar….ingen träning på veckor…alla test som ska göras.
Jag vill inte skrämmas….men helt ärligt. Även en supervältränad tjej behöver lyssna på sin kropp och ibland inse att vila inte är en begränsning. Din kropp ska inte bara orka på lördag – den ska orka ett liv. Och om du någon gång varit riktigt sjuk…då hade du inte bara dragit i handbromsen. DÅ hade du klivit av banan en vecka eller två. Simma lugnt, promenera…lite jogg….yoga…
Men bränn inte ut dig.
Pingback:
Katta
Hej Helena!
Hoppas du mar bättre nu och att du verkligen lyssnar pa din kropp. Jag tänker dela med mig av min värsta stund här i livet för att kanske fa dig att tänka efter lite till innan du drar igang pa fullt igen. För ca 1 ar sen var jag lite lagom förkyld, tillräckligt för att jag skulle stanna hemma fran jobbet en dag. Nästa dag verkade allt bättre och jag atergick till vardagen. Nagra dagar senare madde jag finfint och tänkte inte mera pa det.
Den 11 November kollapsade jag hemma, total andnöd ända fram tills jag svimmade pa vardagsrumsgolvet. Jag madde bra och 5 minuter senare var jag medvetslös, de längsta panikfyllda 5 minuterna i mitt liv. Det var söndag kväll och mina sma tjejer skulle precis ga och lägga sig. Ambulans och akutläkare kom och jag intuberades och kördes till kardiologintensiven, där jag tillbringade en natt. Diagnosen var hjärtsviks pa vänster sida med lungsvikt som följd. Efter det flyttades jag till en vanlig kardiologavdelning där jag övervakades dygnet runt och som jag inte fick lämna förutom för undersökningar. Angiografi, lung-CT och hjärt-MR gjordes och det visade sig att jag dragit runt pa en hjärtmuskelinflammation i 2 manader utan att märka nagot. Efter 2 veckor pa sjukhuset fick jag aka hem, var sjukskriven i 3 manader och fick inte göra nagot alls under den tiden, t.o.m. nagot sa banalt som att dammsuga var förbjudet. 4 veckors rehab för att träna upp hjärtat igen avslutade sjukskrivningen.
Jag vet att jag inte är sa vältränad som du är, men just där ligger problemet – du är i mycket högre riskzon än vad jag är. Jag skrämmer dig medvetet genom att säga att min kardiolog sa att här i Österrike är ca 70 % av dem som dör av en hjärtmuskelinflammation unga, ytterst vältränade människor.
Ga tillbaka till läkaren och kräv ett hjärtultraljud, EKG kan missa Inflammationen om läkaren inte vet exakt vad han ska titta efter.
Var rädd om dig och krya pa dig!
Kram Katta
Pingback: