>Attraktion vs förälskelse vs kärlek
>
Lucia. Denna mysiga söndag som jag har börjat med luciamorgon på tv för att sedan krypa tillbaka till sängen och sova en stund till…en välbehövlig stressfri morgon.
För två år sen var min lucia inte lika mysig och rofylld. För exakt två år sen väntade jag på att min dåvarande pojkvän, sambo och kärlek skulle komma hem från en kul helg i Åre. Men jag såg inte fram emot det. Inte alls. Jag visste att det skulle bli vår sista dag som ett par, att vår saga, som jag en gång trodde skulle vara för evigt, skulle ta slut efter fem år. Tårar, smärta och lidande, men jag har aldrig ångrat mitt beslut och när jag går tillbaka ett år och läser vad jag skrev då känner jag att jag fortfarande känner samma sak. Det var ett svårt beslut, men det jag har fått har vägt upp det flerfaldigt.
Varför tog det slut? är det fortfarande människor som frågar. Ja, varför? Mina känslor var inte de rätta på slutet, något fattades. Jag älskade honom, men jag var inte kär. Jag kände mig trygg med honom, men attraktionen fanns inte.
Har pratat en del med en vän om alla dessa känslor och vad de står för.
Hur vet man att man är förälskad? Är en förälskelse likställt med att vara kär? Kan en attraktion kännas som en förälskelse? Vad är en attraktion och när övergår den till kärlek?
Att bli pirrig av att vara nära en människa och känna en dragning till honom/henne är väl en ren attraktion? Men är det skillnad om det samtidigt flyger omkring fjärilar i magen när personen är närvarande, eller kan det fortfarande ”bara” vara en attraktion?
Om man dessutom trivs rent intellektuellt i hans/hennes närhet, känner sig varm inombords och har väldigt kul ihop – är man förälskad då?
Om man blir glad av ett samtal eller sms från personen i fråga och känner att man kan sitta i timmar och diskutera allt och inget – vad står det för?
Att bli attraherad av en människa tror jag händer alla flera gånger under livet, oavsett om man är singel eller i ett stabilt förhållande. Attraktionen till andra kommer alltid att finnas där, med det inte sagt att den kommer att övergå till något allvarligare än så.
Men när övergår attraktionen till en förälskelse? Och hur känner man skillnaden på en spontan och plötslig förälskelse och att man faktiskt är kär?
När har man träffat rätt? Är det när attraktionen och förälskelsen blir ett och skapar kärlek?
Hur vet man att kärleken är borta? Är det när attraktionen och förälskelsen har falnat och enbart tryggheten är kvar och totalt har tagit över?
Härliga lucia…tack för att du får mig att fundera över livets största gåta.
Foto privat. Kalifornien 2006. Här var jag garanterat både kär, förälskad och attraherad…allt på en gång.
14 kommentarer
"oroshjärta"
>Livet,inga frågor är enkla. Ha en skön söndag! Kram
Irina
>Jag brukar säga att sex är sex, kärlek är kärlek och äktenskap är business. Man kan komma långt med enbart de två första men väljer man partner för ett seriöst förhållande bör man också passa ihop rent praktiskt i vardagen – förutom att man självklart även är attraherade av varandra både fysiskt och mentalt.
Jag tror att svaret på din fråga lyder så här: attraktion och förelskelse övergår i kärlek när han visar sig kunna tillfredsställa djupare behov hos en själv än de rent ytliga och dessutom väcker respekt genom sin personlighet. När han passar in i den livsstil man trivs med och kompletterar en själv så att man tillsammans blir ännu bättre, gladare och starkare, DÅ känner man att det är rätt på allvar.
Varma decemberkramar! Dina inlägg inspirerar och imponerar. 🙂
/ Irina
Ann
>Oj, det här blev för mycket för mig… 😉 Det är inte enkelt heller när några år har gått, man kan ju inte räkna med att gå runt och känna sig förälskad och småsugen varje dag direkt. Men hur ofta ska man känna så då? Ibland blickar man ju utåt och undrar om inte gräset är grönare i tex singelsthlm. Så länge jag är oftare kär i K jämfört med hur mycket jag oxå stör mig på männsikan emellanåt är det väldigt värt att vara hans tjej i alla fall…
Nu vill jag önska dig lycka till med höften! Det är egentligen en bra tid det här för oss att bli lite småskadade, då hinner vi kanske med lite annat så här i juletider? Så hinner vi läka ihop sen och vässa formen inför maran, inte sant? Det är ju ett bra tag kvar när allt kommer omkring.
Att stretcha är ju ungefär lika roligt som att sova, det vill säga hur trist som helst. Men både grejerna är nog viktiga trots allt. Jag har oxå börjat ta stretch på mer allvar nu än tidigare.
Varm luciakram!
Miss Agda
>Hej vännen! Har inte varit så närvarande i bloggvärlden den senaste veckan… Jag hoppas också att vi kan luncha snart! Jag har inga resor innan jul så jag kan nästan närsom.
Livet är fullt av knepiga frågor och dessa du ställer är kanske de svåraste. Jag har haft mina funderarperioder och slagit knut på mig själv, men just nu funderar jag mindre och det är befriande.
Själv känner jag att attraktion är den enklaste formen som, precis som du skriver, kan uppstå lätt och utan att det egentligen betyder något djupare. För mig är den viktigaste ingrediensen i kärlek RESPEKT och gemensamma värderingar, när man börjar känna en stark respekt för människan man varit förälskad i börjar det antagligen övergå till kärlek, förutsatt såklart att förälskelsen inte försvinner och attraktionen också finns där (trots att det inte är så sannolikt att den gör det jämt i vardagen)
Kram
Petra
>Vore verkligen kul om vi någon gång kunde hitta tid att sätta oss ner och diskutera lite kring detta ämne. Det är ju såklart outtömligt och jag har själv funderat i dina banor MÅNGA gånger. När är man TILLRÄCKLIGT kär och vad menas med att vara kär. Och så vidare. Många varv runt. Men det jag kommit fram till är just det att man kanske inte behöver hitta svar på allt. Utan att livet går ut på just detta, att söka sig fram och göra nya erfarenheter. Stor kram från Uppsala!
Emliscious
>svåra frågor och stora frågor. men samtidigt.. kärlek ska inte analyseras, eller, correction- kärlek ska väl inte behöva analyseras? det ska väl bara vara, och vara rätt, i maggropen, i hjärtat, i benen, pirret, fjärilarna. kärleken ska väl vara den passionen, humorn, närheten, respketen, lojaliteten, tilliten, omsorgen, bara att de i olika förhållanden komponeras lite olika. men oavsett äm det bra är attraktion, eller en förälskelse, eller kärlek, så kanske man ska låta tiden utvisa det, och bara njuta av känslorna, i vilket stadie man än befinner sig?
Ingela
>Rent generellt så tror jag nog inte det finns något par som känner pirr i magen och att man är kär efter flera år tillsammans. Någon gång tar den känslan slut, frågan är bara hur snabbt/sent. Men det behöver inte betyda att det är något fel, känslorna fördjupas och man når ett annat slags plan. Attraktion är dock viktigt och jag skulle inte heller stanna kvar med någon om jag inte kände mig attraherad av den. Men det är något man måste arbeta med, det kommer inte med automatik och det är SÅ lätt att förhållandet går på slentrian och vardagsrutinerna suddar ut pirret. Och desto svårare är det när ett barn kommer in i bilden. Tro mig, jag vet 🙂 Jag har i alla fall lärt mig, den hårda vägen, att jag måste arbeta hårt på att inte låta vardagen ta över. Jag kan babbla hur mycket som helst om det här, haha….
Ellinor
>Jag tror att livet består av ofantligt många mysterier som det inte är tänkt att vi ska förstå. Dock kan vi tolka dem på olika sätt och försöka att ta dem för vad de är.
Det var verkligen både fina och kloka tankar du delar med dig av. De ger en verkligen en tankeställare.
Kram
Miss Upsey Daisy
>Jag vet inte. Gud vad jag har tänkt och stött och blött men klokare blir jag inte..
Lisa
>Oj vilka svara fragor du ställer.. Jag kan inte riktigt svara, kanske kan attraktion och förälskelse vara svara att skilja pa ibland. Men kärlek. Jag tror man vet. Kanske inte pa en gang, men efter ett tag vet man. Och ibland stannar man fast man innerst inne vet att det inte är rätt. Det är sa man lär sig!
Vi far disskutera mer om det här i Prag 🙂
Kram fran Lisa
Vida
>Vilka intressanta frågor och väldigt intressanta kommentarer. För att det ska vara kärlek och en hållbar relation så ser jag en stor vänskap och acceptans som bas men med stjärnströssel som står för attraktion. Själv är jag ju den som inte lyckats hittills fullt ut i en relation. Ibland är jag bara en sån hopplös romantiker och vill ha något lite mer magiskt med stor passion till en början…
Jag kommer att klura vidare på dina frågor. Oerhört klokt skrivet men mina svar kring kärlek är just nu mest förvirrande.
Varm kram från Liv
Felicitas
>Ingela och Emliscious sätter väldigt bra ord på mina tankar. Men som du själv säger – kanske livets största gåta?
Kotte
>Kärlek trodde jag mig veta vad det var, så pass att jag gifte mig med en underbar man. Men sen kom han, mannen med stort M, och slog undan allt vad jag trodde mig veta och vad han trodde sig veta.
Den kärlek vi känner är oslagbar, svårförklarad och enkel på samma gång. Han kompleterar mig, fyller mig, får mig att växa, har samma syn som mig på det mesta. Vi njuter av en stilla kväll hemma lika väl som vi drar ut varann på dansgolvet.
Han får mig att känna trygghet och spänning på samma gång.
Enda anledningen att vi är där vi är idag är vi vågade ta steget från de trygga förhållanden vi var i och följde våra hjärtan. Det svåraste men bästa beslutet jag någonsin tagit.
Så länge du föjler ditt hjärta och dina känslor så gör du rätt, även när det är svårt.
MAJA: Style & Life by Leia
>du är så underbar som orkar hitta styrkan och att du delar med dig av den!!!! och då syftar jag såklart på det gamla inlägget…..och alla andra superpeppande inlägg man hittar här.
Hoppas du har lust å hitta ut i ingenstans å hälsa på:)
kramar från lilla lilla huset och den lilla stora sparven