> Det är frågan jag har fått från i stort sett alla (de få…) som jag har berättat för. Sedan kommer den naturliga föjldfrågan varför?Ja, svarar jag, jag ska verkligen gå ensam. Jag ska flyga till Paris ensam. Jag ska ta ett tåg från Paris till Bayonne ensam. Sen ska jag bo i Bayonne ensam för att nästa morgon ensam ta en buss till Saint Jean Pied de Port. Sen är det me, myself and I i knappa 800 kilometer.El camino de Santiago de Compostela skall klaras av, och jag ska göra det ensam. Det kommer att kosta. Energi. Kroppsvikt. Ork.Det kommer att göra ont. Knäna. Höfterna. Skavsåren. Psyket.Men det…

>…jag kanske skulle ta och berätta vad det är jag ska utsätta mig själv för? Eller ska jag säga unna mig själv? Nu är det ju liksom klart…biljetterna är bokade, det mesta av utrustningen är införskaffat och mentalt finns verkligen ingen återvändo. Pappa och bror – svimmade ni tidigare idag när jag berättade, eller har ni sagt upp kontakten? 😉Det pirrar i kroppen när jag tänker på det och jag känner en skräckblandad förtjusning.Eller ska jag vänta till imorgon..?

> …närmar jag mig.En flygbiljett. En tågbiljett. Och kängor såklart. Nu börjar det bli verkligt.