>Efter en hel dag med en massa hemmapyssel tog Helena the bio addict igår kväll bussen in till stan för att krypa in i biomörkret en stund. Ensam och fri att välja precis vilken film jag ville bestämde jag mig för att äntligen se Till vildingarnas land.Förväntningarna på filmen var uppskruvade till max, och efter att ha sett trailern ett antal gånger och längtat efter filmen sedan i höstas såg jag verkligen fram emot en smått magisk bioupplevelse.Men jag måste säga att jag blev besviken. Vet egentligen inte vad jag hade väntat mig och inte heller vad det var som saknades, men jag kände mig bara som ett stort jaha…

> …om gårdagens bioupplevelse också. Precious. Men jag kan verkligen inte få ihop en bra sammanfattning, utan nöjer mig med att beskriva känslan i min kropp när jag tillslut orkade ta mig samman, resa mig och lämna salongen. Uppgiven. Förundrad. Äcklad. Förbannad. Skrämd. Skärrad. Arg. Trött. Insiktsfull. Väckt. Tacksam. Ledsen.Se den, men ändå inte. Den försvinner uppenbarligen inte ur kroppen på ett dygn iallafall…

>…jag är bara lite off blogg för tillfället.Mamma är på besök i huvudstaden och det finns inte vidare mycket tid kvar för att sitta vid datorn… Men jag passar på nu, jag är upp ensam och mamma har tagit en välbehövlig sovmorgon efter en sen kväll på Dubliners, av alla ställen. Skulle nog aldrig gå dit om det inte vore för att jag har en mor med förkärlek till irländsk musik och öl som måste drickas med stämjärn. Då får man liksom ställa upp. Lillebror med flickvän slöt upp, och det blev faktiskt otippat trevligt. Det är ju rätt svårt att ha det otrevligt när det strömmar glad musik från…