> Jag startar sjukdag två med en film. Ja, efter osannolika 9 timmars sammanhängande sömn då…otroligt skönt!  Oskuldens tid. Skrämmande film som i mångt och mycket handlar om att vara besatt. Besatt av en person. En känsla. Av makt. Makten att kunna få hela ens värld att kretsa runt en själv, och den totala maktlösheten som infinner sig när samma värld börjar ta en annan väg…maktlösheten som tillslut övergår i en vansinnig beslutsamhet över att ingen annan heller är värd det man inte kan få. Har ni känt känslan någon gång? Att känna sig odödlig och ha hela världen i sin hand, för att på en sekund tappa allt. Känt…

> Jag måste ju berätta om Cornelis…förhandsvisning på Park i torsdags med lillebror som (troget) sällskap. Var ska jag börja? Jag vet inte om allt har landat riktigt än. Det går liksom inte att inte bli berörd av filmen, oavsett om man gillar Cornelis eller inte…vilket levnadsöde. Sure, man hade ju en liten aning om livet han levde, men att det skulle vara så trasigt och dekadent… Filmen får mig att tänka en hel del, filmer har allt som oftast den inverkan på mig. Jag tänker på kärlek. Faderskap. Svek. Musik. Livet. Det kommer ett par tårar och bitvis gör det ont i kroppen. Ondast gör det när sluttexterna rullar…

> Kvällens inplanerade middag med lillebror förvandlades istället till en sojalatte på Wayne’s och bio.The Social Network stod på menyn och jag är såhär i efterhand ännu mer imponerad av Mr Zuckerberg. Samtidigt är jag lite mer skrämd av fenomenet Facebook nu än jag var innan…har ju alltid känt att det är en smått sjuk parallellvärld, men jag började liksom tänka på det lite mer nu…Se filmen – I rest my case.